~Prs Med Remus Granger~

"Vi ska visa er nånting! Eftersom ni är med i gänget nu!" Säger Sirius när vi kommit fram till deras sovsal och stängt dörren. "Vad?" Sa jag högt av upphetsning men lugnade ner mig sedan. James tog ett djupt andetag och sa:
"Det här!"
Nånting hände.. Deras kroppar och former ändrades och plötsligt hade Sirius blivit den sötaste hund jag sett. Men sen vandrade min blick över allesammans och jag märkte att, Remus inte hade nån djurform!

"DET ÄR OLAGLIGT!" utropar jag både förvånat och argt. "OCH VAD MENAR NI MED "EFTERSOM NI ÄR MED I GÄNGET NU?!"" De förvandlar sig tillbaka. "OCH VARFÖR I MERLINS KALSONGER HAR INTE REMUS NÅGON!?"

"1. Kanske det,MEN! Ingen kommer få reda på det 2. För att ni är med i gänget nu 3. Han ville inte!+ att om ni VILL kan vi lära er att få en!" Säger Sirius." Men.." Börjar Jenn men jag avbryter henne."Jag vill ha en!!! Fast lite synd att jag redan kan vara det..." Säger jag och förvandlar mitt ansikte till en katts."Men du kan inte förvandla kroppen!" Påpekade Peter. Och jag nickade.

"ALICE DET ÄR O-L-A-G-L-I-G-T!" Säger jag innan jag lugnar mig lite. "Och jag vill inte ha dig i Azkaban", säger jag och vill nästan gråta vid den tanken.

"Kom igen nu Jenn..." Gnäller jag. Jenn tänker efter en stund sen säger hon:

"Visst, men om jag ser dig i Azka..." Jag kunde inte prata klart. "Kan jag få gå?" Fråga jag med gråten i rösten.

"Jag går också!" Säger Remus snabbt och stegar snabbt ut med Jennifer under manteln."Så? När börjar vi träningen?"

"Hur kan hon? Hur kan DEM?" frågade jag högt för mig själv.
"Dem är duktiga, dem vet vad dem gör", sa Remus. Jag kollar upp på honom hur kunde han vara så lugn. Hur lät han ens sådant här hända.
"Remus förlåt men folk blir konstiga i Akaban, folk dör där, jag vet inte om du hört om det stället, men det är inget Alice klarar av i alla fall. Ingen i vår ålder klarar det dem skulle d...dö på en...en dag", sa jag hackit. Några sekunder senare hade han svängt in i ett tomt klassrum.
"Det är lugnt", sa han.

"Jaha okej då!" Säger James och ruskar på sig. Peter ser förtjust på mig men jag kan bara fokusera på Sirius."Låt oss börja!" Halvskriker Peter så att Sirius måste tysta honom.

Jag tänker på vad i hela fridens namn Remus tycker om mig ifall jag börjar gråta. Istället så frågar jag lite om deras bus. Vilket verkade halv-intressera honom.
"Mår du bra?" Frågar han.
"Ja varför skulle jag inte?" Frågar jag så normalt hag kan.
"Du är inte ledsen längre?" Jag kollar bara förvånat på honom, hur kunde han veta?