Medeltida hemligheter (prs)

Maximillian betraktade henne förvånat innan han började le mjukt. "För vadå, älskade?" undrade han och var tvungen att motstå instinkten att lägga en hårslinga bakom hennes öra.

"Det..", mumlade hon och kände gråten stocka sig i halsen. Rose lade sina armar om Max. "Jag.. Älskar dig FÖR mycket. Jag vill inte förlora dig."

Maximillian kysste hennes hjässa. "Varför skulle du förlora mig? Jag älskar dig också. Inget kommer ske dig. Eller mig. Eller oss", viskade han och kramade hårt om henne.

"Man kan se på dig att du fortfarande har känslor för Alicia", sade Rose och kysste honom mjukt.

Maximillian skrattade högt. "Alicia, hon tror jag har känslor för dig!" utropade han mot sin bästa vän. Hon skrattade till.och såg Rose.
"Inte på en miljoner år. Han är helt din", log hon innan hon viskade något i Tobias öra.
Maximillian flätade ihop sina fingrar med Roses. "Hörde du det? Helt din", viskade han och kysste henne.

Rose skrattade till och besvarade kyssen. Hon drog sig lite undan, flinade och satte sig på en pall.
"Jaha..", sade hon och log.

Alicia började genast med sina ursäkter. "Förlåt mig. Jag trodde inte du och Max... hade något igång! Jag... Jag trodde du var någon som skulle säga att de förlovade ungdomarna hatar varandra och vi har inte råd för sådana rykten."
"Nej. Tanken var att vi skulle säga att jag varit otrogen mot henne och hon därför bröt förlovningen, men med dig här vet jag inte om det kommer funka längre... Jag vill inte smutsa ner ditt namn", sade Maximillian och kände hur han lätt rodnade när han såg på Rose.
Alicia började skratta för fullt, fortfarande med flaskan i handen så att det skvätte. "Du rodnar!" tjöt hon nästan av skratt. "Jag har inte sett dig rodna sen... Hm..." hon stannade upp mitt i meningen och tänkte. "Var det när du förklarade att du inte hade några känslor för mig?"
"Det var det nog", nickade han leende. Han hade verkligen saknat sin bästa vän.
"Du krossade mitt hjärta, Max..." sade hon med sårad röst innan hon började flina lekfullt. "Åh gud vad jag skrattade den dagen. Du hade trott att jag hade haft något att säga om det hela!" fnittrade hon.

Nu var det så tydligt att Max och Alicia bara var bra kompisar. Rose tog flaskan ur Alicias hand och tog en klunk. Hon gjorde en grimasch och svalde den beska drycken. Rose vågade knappt möta Max blick men sneglade på honom lite då och då.
"Alicia.. Nu när du är ledig.. Jag är inte SÅ mycket yngre än dig", bröt Tobias hennes dagdrömmar. Rose kunde inte hålla tillbaka skrattet och i nästa stund skrattade hon för full hals.

Maximillian föll i Roses skratt tillsammans med Alicia. "Kära vän", flämtade hon mellan skrattsalvorna, "jag har inget val i vem jag gifter mig med. Antingen så blir det Max eller någon bättre och en riddare till den kungliga familjen slår lätt en bondes son. Ta inte upp nu, vännen min", lade hon till och såg på Maximillian.
"Inget illa taget här. Om det var en förolämpning så förolämpade du just dig själv."
"Och Hector söker en fru..." muttrade Tobias besviket.
Maximillian såg allvarligt på sin bästa vän. "Du måste bli förälskad dock. Och han i dig. Annars så kommer du bara att bli ledsen och det går inte jag med på."
Alicia himlade med ögonen. "Min tid är knapp, Max. Och kärlek går inte att beställa."
"Håll ögonen öppna så..." sade han till Alicia och såg sedan på Rose och kände sitt eget hjärta slå snabbare.

Rose log lite nervöst. Hon kände sig obekväm i situationen, hon visste inte varför, men så var det. Pallen knakade till när hon reste sig.
"Jag tror jag ska lämna er nu", sade Rose och log mot sällskapet. "Tack för en trevlig kväll."