Den flammande bägaren

Dylan kollade konstigt på dom.
" Trevliga du måste skämta med mig" utbrast han förvånat. Lucy tog ett djupt andetag för att inte ge honom en hård smäll i bakhuvudet.
" Visa av dom kan vara trevliga även om dom tycker att mugglarfödda är mindre värda" sa Lucy med ett litet leende.
" Så säger du bara för att du är kär i en av dom" fräste Dylan. Lucy kollade på dylan.
" Det kommer ju verkligen från rätt käft du har ju för fan hånglat med en från slytherin" skrek hon argt och hade dragit fram sin trollstav. Dylan backade några steg.
" Lucy snälla lugn förlåt jag sa för mycket okej förlåt" sa han och kollade på henne.
" Du är en usel kompis, en svikare och idiot och en smutsskalle" skrek hon och sprang gråtandes därifrån.
Tyler stod tyst och kollade på Dylan.
" Var det verkligen nödvändigt dyl?" Frågade han tyst.

Jag kunde inte somna och bestämde mig för att se mig omkring. När jag tagit på mig en enkel klänning med långa armar
:
Så gick jag ut.
Det var nästan helt tomt utanför vagnen så nära som på sex elever tre från Hogwarts och de tre andra var från dumstrang. Jag insåg till min fasa att det var samma elever, och de pratade engelska. Plötsligt sprang flickan från de andra. Jag gick fram till de.
-Ce qui se produit? frågade jag. De tittade konstigt på mig och jag sa snabbt:
-V'd ender?

När flickan drog fram sin trollstav backade Aleksey instinktivt tillbaka. Det gjorde Larisa och Marko också. Antono hade börjat gå vidare till båten och verkade inte märka vad som hände.
Aleksey tyckte bråket var väldigt förvirrande. Var tjejen ihop med killen? Så måste det vara. Men hur kunde killen vara tillsammans med någon som kallade honom smutskalle? Alekseys fick ett chockat uttryck i ansiktet när han hörde det. Han sneglade mot sina vänner, de såg också högst obekväma ut. Aleksey ville bara bort från de galna engelsmännen. Den andra killen verkade inte alls tycka att det var hemskt att hans vän just blivit kallad för "smutsskalle". Istället verkade han skylla på honom. Det blev inte bättre av att den konstiga vilie flickan kom. Aleksey ville bara bort från de här människorna och in i båtens säkerhet. Marko verkade som tur var vara inne på samma spår. Aleksey vågade inte gå utan honom, med tanke på hans status.
"Natt" sa Marko med sin överdrivna accent. "God natt." Sedan vände hans sig bort från de andra och gick mot båten. Aleksey nickade hövligt innan han började gå. Larisa verkade inte ens ha ork för det. Trion gick med snabba steg efter resten av Durmstrang eleverna som kommit en bra bit framför dem. Nästan framme vid båten.

Lucy stormade upp till sovsalen och smällde igen dörren efter sig innan hon sjön gråtandes ner på marken och gömde ansiktet i händerna.

Dylan och Tyler gick båda tyst upp mot slottet. Dylan hade dåligt samvete för det han gjorde mot Lucy och Tyler vara orolig för Lucy.

Jag vaknade och tog på mig skoluniformen borstade tänderna och flätade håret. Madame Maxime kom och hämtade alla och vig tillsammans ned till (det som de kallar ''stora'' salen. Maten var ingen vidare de hade inte ens croazant och magojuce.
-Detta är ju inte mycket att komma med! Terrible! sa Julie Almedia bakom mig vilket fick några elever blänga på henne.
-Je ne pouvais pas m'y habituer la popularité Élodie parce que je vais être le champion de l'école, sa Safire Saugavua bakom mig. (Jag skulle inte vänja sig populariteten Elodie eftersom jag kommer att bli mästare i skolan,)
-Être vu! sa jag glatt (ses).

Nästa morgon vaknade alla Durmstrang elever extra tidigt. Precis som kvällen innan var alla extra noga med att se ordentliga ut. Alla hade också sina lappar färdigskrivna. Aleksey var otroligt nervös. Eftersom att själva resan hade varit så hemsk för honom hade han inte riktigt tänkt längre än det. När han sedan väl var på Hogwarts hade det hänt mycket och han var trött, så nervositeten hade glömts bort.
När alla var klara gick eleverna i samlad trupp upp mot slottet. Inget sa ett ord. Allt Alekset kunde tänka på var hemska saker som skulle kunna hända medan han la in sitt namn. Tänk om namnet inte spottades ut, eller om han brände fingrarna.
Aleksey hade väntat sig att ingen annan människa skulle synas till. Men när Durmstrang eleverna steg in genom porten till entréhallen skyndade en liten Hogwarts elev bort från bägaren in i stora salen, utan att våga titta på nykomlingarna. Aleksey undrade om elevens skygghet berodde på Durmstrangs ryckte eller bara för att de var främlingar över huvud taget.
Durmstrang eleverna la in namnen i klassordning, yngst till äldst. Ingen hade sagt något om att de skulle göra så högt. Först tredjeårseleverna, sedan fjärdeårseleverna och sen var det Alekseys årskurs. Anna la i sitt namn först, tätt följd av Larisa och sen kom Aleksey. Han såg hur lappen med "Aleksey Kedzierski, Durmstang" försvinna i lågorna. Medan resten av skolan la ner sina lappar kände sig Aleksey underligt tom inuti i. Detta kanske var allt han gjorde som hade med turneringen att göra. Hur var det meningen att han skulle stå ut hela dagen innan de fick resultaten? Inte för att Aleksey hade någon chans att vinna.
När alla var klara gick de in stora salen. Det satt bara ett tiotal personer utspridda i salen. Durmstrang eleverna satte sig åter igen vid Slytherin bordet och började sakta äta av den lyxiga maten. Aleksey tänkte knappt på vad han åt. Den tunga tystnaden försvann till sist och Durstrang eleverna började prata som vanligt medan salen fylldes av Hogwarts elever.

( Jag kommer Tyvär inte kunna skriva på tre veckor då jag åker på språkresa imorgon men ni kan fortsätta rolla utan mig)

ok synd

När vi var klara gick vi och lämnade vira lappar i bägaren. Jag beslutade att ta en promenad tinnan lektionen i försvar mot svartkonster. När jag gick ute på gräsmattan halkade jag plötsligt och föll baklänges.
Några decimeter från marken fångade någon mig.
Jag slog upp ögonen. Det var en pojke som fångat mig.
Han hade katstanjebruna ögon och log.
-Tack, sa jag tyst.
Han hjälpte mig resa mig och vi tittade in i varandras ögon.
-Du räddade mig, sa jag andlöst.
-Tja du hade bara blivit lite smutsig, sa han.
-Jag heter Élodie, sa jag mjukt.
-James, svarade han.
-Vilket vackert namn, sa jag tyst.
Vi lutade oss nära varandra. Han kysste mina läppar och jag gjorde det samma. Han höll om mig. Vi kysstes en lång stund. Plötsligt kollade jag på klockan:
07:57 stod det.
Ånej! Jag skyndade mig till lektionen.

När alla Durmstrang eleverna hade ätit klart kom rektorn Ivan Demitev och sa att alla skulle tillbaks till skeppet för att få scheman och karta över slottet.
Hogwarts hade inte alla Durmstrangs ämnen. Svartkonst byttes enkelt ut till försvar mot svartkonst. Eleverna med tvåstavsmagi i år sex, vilket bara var två på skeppet, skulle få special lektioner av Demitev.
"Hogwarts erbjuder spådomskonst för folk även utan seendet och mugglarstudier. Ni är fria att prova på ämnena om ni vill, så länge det inte hindrar er att gå på era obligatoriska lektioner." Demitev fortsatte med att förklara hur kartan skulle läsas, men verkade inte helt klar på det själv. Aleksey försökte lyssna, han visste att han aldrig skulle hitta på slottet annars.
"Psst, Aleksey" viskade Marko. Där försvann chansen att inte gå vilse i skolan.
"Ja?"
"Jag vill gå på mugglarstudier, är du på?" Aleksey tittade på sitt schema, han hade håltimme under mugglarstudier. Då var bara frågan om han egentligen ville gå. Han var egentligen mer intresserad av rast än mugglar. Resten av klassen skulle dessutom ha mycket mer erfarenhet av ämnet. Synd bara att han inte vågade säga nej till Marko.
"Visst."
"Perfekt! Du då Larisa?"
"Nej, det är samtidigt som spådomskonsten, jag har alltid velat prova det!" Marko såg besviken ut, men Larisa var bättre på att stå på sig än Aleksey.
Det kändes som om pratet om kartan pågick i timmar. Tillsist blev alla iväg skickade till lektionerna. Femmorna hade örtlära första lektionen, vilket var tur eftersom att det var enkelt att hitta. Medan Aleksey gick med Marko, Larisa och Anna över gräsmattan till växthusen såg Aleksey på håll en Beauxbatons och en Hogwarts elev hångla. Det gick snabbt, de kunde väl inte känt varandra mer än några timmar högst? Om det hände på Durmstrang så skulle de börja gå runt en del rykten om saken, nu brydde sig Aleksey verkligen inte. Snart km växthusen inom synhåll. De var som allt annat större än på Durmstrang.

jag hoppar ut