The unexpected (prs)

Ashe slår sig ned bredvid Artemis medan hon nickar. "Okej. Men varför visa att han kan bruka offensiv magi för mig? Förstår du inte vad det betyder, Artemis? Någon i skolan måste träna personerna med praktisk magi för att kunna få en sådan färgad flamma", mumlar hon tillräckligt högt att Artemis ska höra henne. Och läraren uppenbarligen.
"Miss Takahashi? Sade ni något?"
"Nej, ma'am."
Klassen skrattar lätt till vid hennes ma'am, till hennes förvåning.
Läraren fortsätter spänna blicken i Ashe. "Tro inte att du slipper undan bara för att det är din första dag. Reglerna gäller även dig. Inget talande under lektionerna. Och, inget smink."
Ashe låtsas som om hon var chockad. "Men, ma'am. Jag bara checkade av ifall jag hade alltid med mig! Penna? Check. Sudd? Ja. Läroböcker? Ja. Anteckningshäfte? Ja. Jag märkte att jag glömde min pennvässare men tänkte att jag hämtar den efter lektionen istället för att avbryta mitt i. Och, det här", hon gestikulerar mot sitt ansikte, "är hundra procent naturligt."
Läraren verkar inte riktigt veta vad hon ska göra med den ursäkten, som om det är första gången hon hör den. Ashe håller tillbaka ett leende och fortsätter se oförstående och oskyldig ut. Vilket är lätt utan den hårda sminkningen.
"Nästa gång får du se till att kontrollera allt innan du stiger in i klassrummet."
"Yes, ma'am", nickar Ashe allvarligt.

Så fort läraren börjar prata slappnar hon av. Hon kan redan allt det här. De är på simpla skyddsrunor, verkar det som. Sådana som används runt magiska hus, som en liten barriär.
Hon räcker automatiskt upp handen i luften.
"Ja, miss Takahashi?"
"Ni glömmer det viktigaste."
"Och det skulle vara...?"
"Runor som varnar. Om man är på jobbet och ens familj hemma och någon faktiskt kommer in genom barriären så hinner man kanske komma till hjälp, eller sända hjälp ifall man själv blivit varnad."
Läraren ser på henne som man ser på ett oförstående barn. "Sådana runor finns inte längre, Ashe. Skandinaverna använde dem för länge sedan, men idag har man inte kommit på hur man ska använda dem i det moderna samhället med så mycket teknologi som stör magin."
Klassen fnyser.
Ashe börjar skaka av ilska men ler sockersött när hon reser sig. "Bullshit. Låt mig demonstrera."
Läraren ser förskräckt på henne när hon svär men hon låter fortfarande Ashe demonstrera.

Hon tar fram den magiska lilla kniven, drar ett snitt över handen, går fram till dörren och målar på två runor på var sida av dörren och går sedan till läraren och ritar två runor på hennes hand. Med blod.
Läraren ser ut som om hon ska skrika när som helst. Men, Ashe är inte färdig ännu. Hon går tillbaka till dörren, öppnar den, mumlar på en formel och låter ett energiklot uppenbara sig i sin hand. Hon pressar det mot den nu öppna dörren och träffar på motståndet från hennes runor.
Läraren svär till när hennes hand börjar svida. Ju mer Ashe pressar desto mer gör hennes hand ont. Ashe kommer igenom under nolltid så fort hon faktiskt tar i. Och läraren ser faktiskt ut som om hon ska svimma nu.

"Hur..." börjar hon.
"För att blodet binder ihop runornas kraft och får fram bandet som behövs. Ni anser er bara vara för sofistikerade för att använda något så barbariskt som blod trots att det är bland våra mäktigaste saker i kroppen." Ashe suckar frustrerat. "Får jag gå och förstärka skolans försvar nu? Om jag lyckas bryta mig igenom kan vem som helst göra det." En lögn, men hon vill ut från klassrummet. Hon har demonstrerat sin makt nu och klassen börjar inse vem som är starkast. Problemet är bara att de inte verkar särskilt rädda.
Innan läraren svarar lägger Ashe till en fråga. "Får Artemis också följa med? Jag hittar inte ut, och dessutom kan jag gå igenom allt som behövs med henne medan jag förstärker försvaret också."

(Förlåt för ett långt inlägg XD Började tycka om det här med runor alldeles för mycket. Och idén om att skolan egentligen håller tillbaka all den "riktiga" magin och fortsatte spinna på på det. Är det okej med dig? ^^'

(Det gör inget, blir hur bra som helst det Typ lite i Umbridge stuket xD)

Artemis vill bara gömma sig, hindra Ashe att svara. Inte nog med att hon talat olovandes på lektionen och svarat därefter. Nu rättade hon en lärare med. Man skulle aldrig tala utan lov, man fick inte ställa frågor och fick enbart svara på lärarens, var inte det vedertagligt?
Artemis sparkade till Ashe på benet under bänken för att hon skulle hålla tyst. Men nej, hon fortsatte, ställde sig till och med upp och demonstrerade för klassen och läraren.
De visste väl alla att denna magi fanns? Men att den var för omodern för lärarna och skolan. Eller var det så? Eller var Artemis en av de få som faktiskt läst om dem.
Läraren verkade inte veta vad hon skulle ta sig till utan bara stirrar på Ashe tills hon finner sig.
"Till rektorns kontor nu. Regler är till för att följas." sa hon lågt och hotfullt.
"Det du nämner är heller inget jag bestämmer över, det är rektorn som gör det." säger hon och pekar mot dörren med en kyla hon har svårt att gömma. Artemis vill hindra henne, men reglerna finns och det är som de håller henne kvar utan att kunna hjälpa Ashe. Hon kunde inte och trots att Ashe frågade tvivlade hon att hon skulle få följa med även om hon ville.

Ashe gapar. "Nej. Du kan inte mena allvar! Inte på första lektionen! Jag försökte faktiskt bara..."
"Rektorn! NU!"
Ashe rynkar på ögonbrynen. "Vad är det här för skit? Har jag inte rätt till en ordentlig utbildning? Har jag inte rätt till ett säkert liv när jag slutar den här skolan?"
"Du har visat mycket väl att du klarar dig", morrar nästan läraren nu. Wow. Ashe måste ha trampat på en öm tå.
"Men, hallå. Inga drastiska åtgärder behövs väl tas? Annars tar jag inte bort runorna vid dörren och då..."
Nu flippar läraren helt ut och griper tag i Ashes axel och leder henne ut genom dörren. "Jag skulle inte göra det där om jag var du..." börjar Ashe försiktigt men läraren bryr sig inte och verkar fast bestämd om att hon ska släpa Ashe ända till rektorn om det krävs.
Ashe kommer igenom dörren men läraren träffar den magiska väggen och studsar tillbaka.
Nu, för första gången, brister äntligen klassen. De börjar skratta och läraren blir ännu mer rasande och försöker nu ta bort runorna från karmarna.
"Hey, jag sade att..."
"Rektorn! Nu!" skriker hon.
"Mina saker är där inne..." börjar Ashe vagt och det verkar vara droppen för läraren och hon tar fram sin... Herrejävlar. Sin magiska stav. Inte en trollstav, men en stav gjord för att rita symboler med. Vare sig vilken yta det än är.
Ashes förra blev förstörd i en strid och hon har helt enkelt inte haft tid att hitta en ny.
Ashe kastar sig undan när läraren ritar symbolerna, inte runor denna gång, i luften och inom två sekunder exploderar karmarna och runorna tillsammans med dem.
Det är därför man alltid ritar fler runor i vanliga fall, tänker Ashe snabbt och minns sitt rum och är stolt i en halv sekund innan läraren surt kommer efter henne.
"Är du helt från vettet?" skriker Ashe för full hals. "Du exploderade just dörren! Jag ville bara ha mina saker!"
Klassen står vid den exploderade öppningen nu och betraktar det hela. Läraren höjer på armen igen med sin stav i högsta hugg medan Ashe rätar på sig och...
"Åh, nej", viskar hon när hon ser runan som tar kontroll över någons kropp. I really pissed her off, didn't I? tänker hon innan hon genast blir allvarlig och pressar ihop den skadade handen så att blod börjar sippra igen.
Med två snabba drag så har hon tidstecken på händerna. Hon parar ihop tecknen och drar tillbaka den magiska tiden i tre sekunder och springer fram till läraren och tecknar snabbt sömnrunan på hennes panna medan hon fortfarande försöker få kontroll över Ashes kropp.
Sedan tittar hon ner på den medvetslösa kroppen och stönar. "Åh, gud. Nu har jag mer trubbel än jag kan räkna", mumlar hon förskräckt.
Ingen av klasskamraterna skrattar längre och hon undrar hur många av dem som märkte vilken runa hon höll på att teckna? Förmodligen ingen.
"Jag väcker henne så fort jag inte är i direkt fara", försäkrar hon sina klasskamrater. Walther flinar i bakgrunden vilket får henne att vilja slå in hans ansikte.
"Fan också. Dumma, dumma, dumma överlevnadsgåva som inte tillåter mig att komma till skada på något vis", muttrar hon besviket medan hon försöker komma på hur sjutton hon ska komma ur den här situationen.

(I maybe... over did things here xD Tycker om när folk tappar kontrollen, alltid så himla roligt att skriva om XD
Frågan är hur länge du orkar med det här innan du tycker att jag är för jobbig och OP? XD)

(Haha xD Det är bra det ^^ känner att jag skriver så himla lite bara xD Blir nog bättre snart då jag blir ledig lite längre )

Då de andra i klassen reagerar via skratt och med förskräckelse, reagerar inte Artemis alls? Jo, visst reagerar hon, visst är hon förfärad över vad som nyss skett, vad som skulle ske med Ashe.
Artemis kom slutligen tyst och omärkligt upp vid Ashes sida då allt var överstökat. Hon ser snabbt ut över klassen utan att möta någons blick och kan uppfatta Wahlters blickar mot Ashe.
Försiktigt lutar hon sig mot Ashes öra och viskar, än skrämd över vad som hänt och orolig för förstörelse av klassrum och lärare. Här hade det begåtts brott mot otaliga regler och hon ville inte alls förlora Ashe.
"Ashe, vi måste fixa detta, de måste glömma, vi måste laga." sa hon lågt och menade klassen, läraren och dörren som var i trasor. Försiktigt låter hon den avsvimmade läraren sväva fint till sin plats och sätta sig där.
Hon väntar sedan på Ashe, hon själv vet att det går men kan inte göra det.
"Om jag låter stenarna komma på sin plats, får du dem fast?" fortsätter hon med mjuk låg stämma men undviker att se på dem alla, särskilt på klassen. Hon ville bara bli av med dem, kunde de inte svimma av och glömma med? De gjorde henne rädd och nervös.

(Förlåt för så kort ♥)

[Det var lagom! ^^
Det är bara det att när jag inte skrivit under en längre period så flödar bara orden och det är den perioden jag är inne i nu ^^]

Ashe ser med stora ögon på sin ny vän. Partners in crime already.
Ashe börjar le stort. "Du är ett geni. Jag skulle krama dig om jag visste vad du kände inför kramar", skrattar hon. "Ett ögonblick!"
Hon griper tag i staven som ligger på golvet och... gör sedan exakt samma runa hon nyss hade avvärjt. Det går till och med emot för Ashe men hon gör det ändå. Hon tvingar in de förvirrade klasskamraterna och får dem att sätta sig ner.
Sedan raderar hon deras minnen från den senaste kvarten och ersätter det med tråkig fakta. Magiska formler här alltså, att göra det med symboler är aningen svårt. Sedan sätter hon upp en sfär runt lärare, Ashe och Artemis. Och den förstörda dörren.
Inuti sfär ser ingen av eleverna vad som sker och utanför så ser det ut som om lektionen fortsätter och eleverna verkar genast sina exceptionella jag igen.
Hon ser på dem och suckar innan hon vänder sig om mot Artemis. "Så. Vi kan se dem. De kan inte se oss. Illusionsmagi. Ingen av oss kan höra varandra heller för den delen. Och det är nog det som du behöver veta. Så, låt oss fixa skadorna först och sedan fixar vi henne?" undrar hon och nickar mot läraren.
Ashe är så himla glad över att ha Artemis. Hon hade ärligt tänkt att bara gå till rektorn och få sitt straff. Det klart, ifall hon skulle göra allt det här på egen hand så skulle hon ha varit tvungen att radera Artemis minne också och det tycker hon inte låter som en särskilt bra idé. Därav att ta emot straffet.
"Tack", lägger hon till och ler mjukt mot Artemis. Ashe som i vanliga fall väldigt sällan säger tack. Hon har redan tackat Artemis fler gånger än hon kan räkna.

Artemis ryggar lätt bakåt vid Ashes ord och det visade vad hon tyckte om kramar, vad hon tyckte om att någon rörde henne överhuvudtaget. Det gick bra om någon tog i henne då hon var beredd, men inte annars inte.
Kroppsberöring, att ha någon obehagligt nära hade hon svårt för. Det var lika att ha någon så nära som hon började få Ashe. Hon visste att hon ändå skulle förlora kvinnan.
Ett geni skulle hon dock inte vilja kalla sig, bara att hon visste hur hon teoretiskt skulle göra men att Ashe kunde utföra det praktiskt.
Tyst ser hon på klassen, på allt som verkade så normalt och åter på Ashe.
"Det är inte jag som är geniet här." svarar hon lågt. Hon var imponerad över Ashe men samtidigt så rädd den dagen hon skulle gå till de andra. Skulle hon avslöja detta då? Detta innebar faktiskt att Artemis också bröt mot regler för första gången i sitt liv.
Sakta så nickar hon och drar ett djupt andetag. Hon skulle föra alla bita samman, vart korn och var partikel. Med oerhörd koncentration sluter hon ögonen och börjar. Hon visste att hon borde kunna detta, liksom att förstöra som Ashe sa. Men hon hade aldrig gjort det förr och vet inte hur mycket energi det skulle dra från henne. Hon var rädd med, att någon skulle komma på dem, att något skulle gå fel, detta var regelbrott.
Hon får försöka flera gånger innan hon verkligen lyckas, allt kommer på sin plats, var partikel, vart gruskorn kommer darrande på plats och väntar på Ashes magi.

Ashe tycker att det är något synd vad den unga kvinnan tycker gällande kramar då hon alltid älskat dem men hon tänker inte heller invadera på någons personliga område.
Ashe betraktar Artemis medan alla bitar kommer ihop och när det väl är klart går Ashe fram med staven och ritar sedan den egyptiska symbolen för reparera i luften och ser hur allting smälter ihop och blir helt igen.
"Vet du?" suckar hon när hon ser bort mot läraren. "Jag tänker inte ens ta hennes hysteri när hon vaknar. Jag bara raderar hennes minnen på direkten..."
Ashe berättar inte hur då metoden inte är den trevligaste. Men, en människa har sitt eget sinne. Sina tankar, sina minnen, ungefär den avspegling av hjärnan i energi. I magi. Och detta sinne kan antingen vara beskyddat eller inte. De flesta beskyddar det inte då folk i normala fall inte vet hur man tränger sig in i andras sinnen och Ashe har inte gjort det sedan flera år tillbaka. Men, nu när det inte bara är hon och Kai som är i fara tänker hon inte riskera något.
Hon sätter sig ner framför läraren och blundar. Hon ser sitt eget sinne och hittar trådarna längst bak. Hon griper tag i trådarna och fokuserar sin energi på dem.
Sedan attackerar hon lärarens sinne. Det svaga skyddet alla människor har spricker med lätthet och Ashe reser sig upp nu. Hon tänker inte försöka radera minnena manuellt. Formlerna får göra det åt henne. Sinnesmagi är en svår sak och hon skulle med lätthet kunna råka ta bort viktiga minnen. Men, att ta bort försvaret ger henne möjligheten till att arbeta med minnena utan att läraren behöver vara vaken.
Hon mumlar fram formeln, lämnar tillbaka lärarens stav i hennes ärm och ser till att hennes sinnes försvar är uppe igen, efter att ha planterat falska minnen av lektionen.
"Så!" ler Ashe. "Jag väcker henne så fort vi... hm... jag tänkte inte så långt, gjorde jag? Åh, vänta. Det gjorde jag. Där har vi illusionerna av oss. Hm... Jag kan fixa att tiden laggar i fem sekunder. Vi hinner sätta oss på våra platser under fem sekunder eller hur? Och jag tror vi måste väcka henne när lektionen väl är slut. För annars blir det krångel", mumlar Ashe. "Så, ska vi sitta här i vår bubbla? Jag kan få oss att höra ljudet om du vill", babblar hon. För hon har inte tänkt så långt. Deras illusioner sitter på deras platser och illusionläraren har lektionen och allt, men att plötsligt ersätta illusionerna skulle innebära en förvirrad lärare och två elever som måste hinna sätta sig på sina platser utan att någon ser eller misstänker något. För då måste de radera minnet på dem igen.
"Gud, vilken röra. Jag är en idiot", viskar Ashe för sig själv och slår sig i pannan.

Artemis lyssnar något ofokuserat då Ashe har satt ihop väggen och hon äntligen kunde släppa taget om det. Faktum var att hon aldrig gjort något sådant avancerat förut och det tog på hennes energi. Hon visste att det skulle bli bättre med tiden, skulle hon öva skulle hon klara det. Men de övade aldrig på sådant, det var för svårt och avancerat.
Hon hänger knappt med i det Ashe säger så hon nickar endast. Att sätta sig på sina platser lät bra.
"Vill gärna lyssna." mumlar hon fram, missa något av lektionen ville hon inte. De hade redan missat mycket av lektionen redan.
Hon slänger ett svagt leende åt Ashe för att visa att allt var okej med henne. Hon ville inte ha besvärande frågor och hon skulle säkert repa sig.
Hon sätter sig sedan snabbt på sinn plats för att inget skulle misstänkas.

Ashe svär till när Artemis börjar röra på sig. Men i sista stund så formar hon bubblan så att den sträcker sig tillsammans med Artemis och de båda kan sätta sig utan att någon upptäcker något. Sedan förminskar hon bubblan runt läraren och fortsätter tömma sitt eget huvud på informationen samtidigt som hon kanske använder andra formler för att kunna få in lärarens karaktärsdrag. Men bara kanske. (Självklart gör hon det.)
Hon börjar bläddra i boken samtidigt och ser vad det är de egentligen ska tala om på den här lektionen. Ashe biter sig själv i läppen medan hon försöker hålla upp illusionen av läraren. Hon är läraren för guds skull. Hennes information som lärs ut av en kopia av läraren. En illusion.
Hon nämner till och med saker som inte finns med i läroboken. Dumt, dumt, dumt.
"Artemis", viskar hon sedan medan hon håller nere i boken, "ge mig din hand när lektionen ska sluta och tänk på hur hennes lektioner brukar sluta. Jag vet inte hur jag annars ska hålla uppe den här illusionen. Jag vet inte hur hennes lektioner avslutas", viskar hon förtvivlat.

Artemis såg på Ashe men det fanns inget hon kunde göra. Artemis kunde inget om magi, inte praktiskt. Hon visste inte hur duktig och mäktig Ashe var heller. Artemis tänkte henne något närmare en gudinna vid det här laget.
Då Ashe äntligen bad om hjälp, hjälp i något Artemis kunde göra tog hon snabbt hennes hand i sin.
Hon koncentrerade sig hårt i hur lektionen brukade sluta, information om läxor och hur mycket de skulle skriva, när det skulle lämnas in. Hon tränger samtidigt in energi, energi till att hjälpa Ashe till den nivå hon behövde.
Artemis förstod inte allt vad som stod på, men hon gjorde allt i sin makt för att hjälpa Ashe.