Haceee som inte är övernaturligt.

Jag går fram till Grace och tar försiktigt bort Eleanor från henne.
"Grace älskling, hur mår Brayden?" frågar jag oroligt och tar hennes händer. Jag sätter mig på stolen bredvid medan jag ser i hennes ögon.

Jag ser ner i sängen, och reagerar på ordet 'älskling'.
"Kalla mig inte det ..." mumlar jag lågt och biter i min läpp. Jag är ingens älskling. Varför kallar han mig ens det? Vi är inte tillsammans.

"Förlåt, men hur mår han?" säger jag och blir lite upprörd över att Grace beter sig så segt. Jag måste få veta precis nu om min son är vid liv. Det är viktigt för mig. "Han är väl kvar?"

När han frågar det går jag sönder. Jag brister ut i gråt igen, utan att bry mig om något. Jag släpper Nialls händer och lägger mina över mitt ansikte. Brayden är inte kvar, och Darcy är inte kvar. Mina barn finns inte längre.

Jag börjar fatta och får tårar i ögonen, hon behöver inte förklara. Jag kramar om henne medan tomhet sköljer över mig, och tvingar på mig ett liv utan familj. Han är borta. Min ängel är borta ... Tack vare Harry. Det var därför han var ledsen, han skämdes.

Jag låter Niall krama om mig, och jag gråter mot hans axel. Jag måste bara ha någon just nu, och Niall vill. Han vill alltid, han tror ju typ att vi är tillsammans också. Men Harry hatar mig ... Jag vill ha Harry ...

"Eleanor... Kan du gå ett tag?" Mumlar jag förstört medan jag fortsätter krama Grace. Eleanor säger inget, och lämnar rummet så tyst som möjligt. Jag hör när dörren stängs efter henne, och då släpper jag ut alla tårar.
"Jag kan inte fatta.."

"Både han och Darcy", mumlar jag medan jag hulkar högt, utan att bry mig om att jag knappt andas. Jag har mitt ansikte i hans nacke. "Det gjorde så ont ..."
Jag ser på honom. "Jag vill bara ha tabletter hela tiden, men det får jag inte ..."

Jag kollar svagt på Grace.
"Vilka tabletter? Jag kan fixa åt dig ..." Säger jag. Jag försöker verkligen att tänka att det är bäst om jag bara slutar tänka på det nu, men jag vill inte. Jag vill tänka på Brayden och Grace, min familj ...

Jag nickar mot bordet tabletterna står på, och biter i min läpp. Niall kanske kan ge mig många nu. För många. Han vet ju inte hur många jag ska ta. Jag vet inte heller det, egentligen. Det gör väl inte så ont just nu, men jag måste ha dom.