Walking Dead

Xenia svarade inte, hon orkade inte och dessutom var hennes käkar så hårt sammanpressade av kyla att hon inte visste om hon skulle kunna öppna dem om hon ens ville.
Men hon reste sig upp med sina kvarvarande krafter och gick fram till veden för att tända en ed, det var kallt i grotta, även om det inte var som där ute. Hennes händer var så stelfrusna att hon knappt kunde få igång någon eld, men tillslut gick det.
Hon visste inte vad hon skulle göra, helst hon bara vilja falla ihop, gråta , sova, ja vad som helst men nu hade hon en skadad Ryan.
Xenia kröp slutligen fram till honom, kände på hans varma panna. Den var nästan het mot hennes iskalla hand, med fingrar hon inte kunde röra av kylan. Hon var täkt av snö och hennes ansikte verkade blåfruset som hennes händer och fötter.
Hon fick ännu inte fram ett ord, men kröp upp i hans famn. Han var varm, nästan het av febern och hon skulle inte kunna göra något åt honom försen hon tinat upp, försen hon fått av sig sina kläder och åter blivit varm.

Ryan visste att han var tvungen att komma upp. Visserligen mådde han verkligen inte bra själv men han såg att hon behövde värme och mat, han behövde hjälpa henne. Men han låg bara där och svettades. Han var så varm. Han hade tagit av sig så han hade bara byxorna och en tunn t-shirt under filten men han var ändå kokhet.
Han kände plötsligt hennes kalla hand mot hans panna och kved till igen, fast det var ganska behagligt. Nästa stund kände han hela hennes frusna kropp i hans famn och med det sista av sina krafter kramade han om henne, försökte få del av hennes kyla. "Oh Xenia..Du kom tillbaka" mumblade han trött.
Han visste att han skulle somna när som helst. "Ta vad du vill att äta..:" mumlade han och i nästa stund somnade han.

"Mmm." var det enda Xenia kunde svara, det ända hon fick fram. Då hon började känna att hennes kläder började droppa lösgjorde hon sig försiktigt från honom, för att inte väcka honom. Sedan med stela och frusna leder drog hon av sig allt utom underkläderna och la allt i en hög. Hon skulle ta reda på allt sedan, men just nu behövde hon bara värmen. Värme som Ryan hade gott om. Hon orkade inget annat än att åter krypa ner vid honom under täcket. Han var varm som en kamin och hon kall som en isbit, de fick hjälpa varandra. Hon hoppades bara att hon inte förfrysit något och att han skulle klara sig ännu. Hon skulle hjälpa honom, hon var på väg men istället sjönk hon bara ihop vid honom sovandes. Bara hon fick värmen åter skulle hon upp och hjälpa honom, han fick inte dö, inte han också.

Ryan sov tungt medan hon drog av sig kläderna och kröp intill honom igen. Han behövde sova och hennes kyla. Under natten gick febern ner då något av värmen gick till henne i stället och han vaknade av sig själv på morgonen. Hans mun var torr som ett sandpapper. Han hostade till lätt och såg ner på henne.
Han kunde inte låta bli att le lite och klappa henne över håret innan han lyckades sätta sig upp och drog till sig sin flaska med vatten och tog några djupa klunkar. Han sjönk ner igen och slöt ögonen för att vila och vänta tills hon vaknade. Han behövde hennes hjälp.

Då Xenia äntligen vaknat åter kände hon sig varm, en ovanlig känsla för henne. Hon såg att han var vaken och rullade ut ur filten, började sakta och smärtsamt sträcka på sig och sina leder. Helst skulle hon bara åter vilja somna om intill honom. Men hon visste att han behövde hennes hjälp och hon kände att hon själv måste det också, hon kände att även hon hade blivit sjuk av kylan.
"God morgon." sa hon kraxande då hon inte visste om det var morgon och hon inte talat på länge. Hon lägger mer ved på brasan och värmer vatten till te som de skulle dricka med febernedsättande örter. Hon tar ett par klunkar vatten själv, men känner inte för mat. Hon visste väl att de båda behövde det dock och började koka en närande buljong. Hon gissade att han inte skulle få i sig mer och inte hon heller. Hon hade inte ätit ordentligt på månader och hade magrat av rejält så att revbenen syntes liksom ryggkotorna.
Utan att säga mycket mer fann hon en av hans tröjor och drog på sig då hon inte ägde fler kläder än de som nu torkade vid elden.
Sedan började hon rengöra hans ben, letade i sin ryggsäck och fann antibiotika samt febernedsättande som hon gav honom. Det var infekterat, men då hon rengjort det, lagt på örter och bundit om såg det mycket bättre ut.
Hela Xenia såg ut att falla ihop vilket ögonblick som helst och varje rörelse tycktes smärtande och ansträngande. Hur stel hon var och hur ont hon hade ville hon inte erkänna, men hon var förbi av trötthet.

Ryan stönade till något då han kände sig så trött och varm än, även fast det var bättre. Hans ben gjorde också ont och han visste att det behövde tvättas och tas hand om för att bli bra. Han såg på henne igen och log svagt. Åtminstone var han inte ensam längre. Han hade någon som kunde hjälpa honom.
"God morgon" mumlade han och såg på henne då hon la mer ved på elden och och började koka vatten. Troligen till någon dryck eller för att rengöra hans sår med. Han drack av teet hon gav honom och kände sig lite bättre. Han kände sedan hur hans mage kurrade utav doften from buljongen, han var faktiskt lite hungrig.
Han slöt ögonen igen då hon började rengöra hans sår och bet ihop för att inte röra på sig. Men tillslut var det klart och det kändes bättre. Han slappnade av och la sig ner helt igen och slappnade av. "Du borde vila med..." mumlade han. "Jag mår mycket bättre nu".

Xenia såg på Ryan och log svagt. Hon drack själv av teet men började darra allt kraftigare, som att det krampa inom henne. Hon tappade muggen och teet föll ut över golvet. Xenia kved till och föll ihop på golvet.
"Förlåt." kved hon, men hon klarade inte av mer. Hon hade fortfarande buljongen på elden men kunde inte förmå sig till att hämta den. Sakerna sedan hon tvättat Ryan stod kvar och det utspillda teet. Men hon orkade helt enkelt inte, krafterna var åter slut och hon frös så hon blev alldeles stel och började hacka tänder.
"Jag tar reda på det sedan, du ska också vila, inte ansträng." mumlade hon krampaktigt fram och kröp ner vid honom,
"Måste bara vila, få värme." andades hon ut innan hon somnade med huvudet mot hans axel och armarna om honom för att få värmen.

Ryan fortsatte att se på henne med trötta ögon. Han ville hjälpa men orkade inte. Då hon tappade tekoppen såg han oroligt ut men orkade inte sätta sig upp eller hjälpa. Han hörde hennes ursäkt. "Det är okej...Jag städar senare" sa han trött.
Han såg på henne och försökte sträcka ut sin hand för att hjälpa henne men kunde inte, den bara föll till golvet. Han kände doften av buljongen men var mer orolig för henne än för den för stunden. Då hon kröp till honom lyckades han lägga armen runt henne och suckade.
"Det är okej..." mumlade han mot hennes hår och slöt ögonen. "Jag ska också vila...". Strax sov han tungt igen.

Xenia frös så hon hackade tänder och darrade kraftigt. Hon kröp så nära Ryan hon bara kunde för att få av hans värme, den värmen han hade överflöd av. Han var varm som en kamin och hon kall som en isbit. Hon sov oroligt och vaknade i någon halvslummer tills hon somnade åter.
"Nej, nej, nej." mumlade hon fram och åter, något hade hänt henne där ute, hon verkade upprörd och rädd.

Efter ett tag vaknade Xenia åter, hon kände sig inte utvilad men hon var åter så pass varm att hon kunde röra sig igen. Sakta tog hon sig upp och la mer ved på elden. Hon hällde upp buljongen i två muggar och gav den ena till Ryan medans hon torkade upp det utspilla teet. Hon tog även reda på de andra sakerna så att det såg fint ut igen. Egentligen skulle hon väl diskat med, men då behövde de vatten och Xenia hade inte kraft nog att hämta mer ännu. Då var det bättre att använda det de hade till dryck. Hon kröp sedan ner vid honom och satte sig upp för att dricka buljongen.
"Hur är det?" frågar hon och känner på hans panna, han var varm men hade blivit svalare.
"Vad hände?" frågar hon sedan då hon insåg att hon inte frågat om det. Hon hade inte ens talat mycket, bara stövlat in här utan att fråga om hon fick.

Ryan bara sov utmattat under tiden hon låg vid honom. Han höll om henne och tog del av hennes kyla och gav värme istället. Han behövde kylan, han var så varm att han skulle explodera om han blev varmare. Det var farligt att ha så hög feber, men medicinen hon hade givit honom hjälpte lite.
Han vaknade sakta till då hon tog sig upp från honom och han såg på henne slöt. "Hej..." sa han något skrovligt och studerade henne då hon hällde upp och gav till honom. Han bara höll i muggen. "Du behöver inte städa" sa han då han såg att hon torkade upp teet. Sakta började han dricka buljongen då hon satt sig vid honom. "Det är bättre". Han suckade sedan djupt. "Ramlade rakt i en taggbuske, skar upp benet igen". Han såg ner på det och grimaserade. Det gjorde ganska ont än men det var bättre. "Jag har varit helt däckad i flera dagar".