Förbjuden romans ~ Avslut (Professor/Elev)

Va, vad är det du säger? Jag som trodde att ni ällllllllllssssskade cliffhangers? ;P Hehehe ^^
Kommer mer inom kort framtid

Håller med dig

Råkade avbevaka...
Och nu har jag läst igenom de två kapitel jag missat och konstaterat att de var underbara!
Fast nu längtar jag ju såklart efter nästa kapitel

Fina läsare, nu ska ni inte behöva vänta längre på att få veta varför Severus är så nervös

Hoppas att ni spänt fast er ordentligt för detta kapitel är ett riktigt litet äventyr ;D
Jag är väldigt nöjd med det och hoppas verkligen att ni också ska tycka om det Nu ska jag inte hålla er från att läsa längre ;D




~Kapitel 4~

Min blick möter Severus och långsamt går det upp för mig vad som händer. Severus sjunker ner på ett knä framför mig och öppnar en liten svart ask. Mitt hjärta slår volter, min mage är full utav pixignomer och hela jag skakar. Tårar av glädje strilar ner för mina kinder och jag ler så brett att det känns som om mina kinder ska spricka.

Severus ser upp på mig, Severus...
”Penelope, du är min duva. Jag älskade dig igår, jag älskar dig idag, jag kommer älska dig imorgon och för all framtid. Med dig i mitt liv kan inget vara mörkt, du har skänkt mig ljus. Det skulle göra mig till den lyckligast mannen ifall du, mitt hjärta, vill bli min för evigt. Penelope, vill du bli min hustru?” Severus öppnar locket på asken och en vackert smidd silverring med en enorm röd rubin inuti stirrar upp på mig.

Det känns som om jag ska kollapsa utav glädje, jag kan knappt andas men jag lyckas få fram ett ord,
”Ja...” Mina tårar rinner och jag kan höra folket bakom mig jubla hurra rop, klappa händerna och busvissla. Severus trär ringen på mitt finger och reser sig sedan. Jag slänger mig i hans famn med våta kinder och skakande ben.
”Jag älskar dig Severus, så otroligt mycket.” viskar jag i hans öra,
”Men, du får nog hålla i mig för jag kan knappt stå,” fnittrar jag sedan fram och jag känner hur Severus skrockar glatt medan hans armar omfamnar mig lite hårdare.

När jag vänder mig om står det Grattis Penelope & Severus! ovanför min familj och mina vänner som nu rusar mot oss för att gratulera oss. Jag kramar alla utom de tre personerna jag inte känner. De står fortfarande kvar i bortre delen utav trädgården. Severus går fram till dem efter att alla mina vänner och släktingar gratulerat oss. Jag kan se honom skaka hand med de två männen och kvinnan som ger honom ett varmt leende. Vem sjutton är det där? Tänker jag och ett sting utav svartsjuka hugger mig men jag släpper det genast, min tilltro till Severus är så stark att jag inte har något att oroa mig för.

Två timmar passerar och efter lite firande åker alla hem, inklusive Joshua och Coraline. Men Coraline vägrade ge sig av fören jag lovat henne runt femtio gånger att hon ska få vara min brudtärna. Jag börjar att plocka undan alla glas, fat och bringare från bordet efter att alla åkt. Mörkret ligger tätt omkring huset och Severus kommer fram till mig.

Han går med raska steg, rak rygg och ett stramt ansiktsuttryck rakt fram till mig där jag står vid diskhon och sköljer allt med ljummet vatten för att senare diska det. Jag släpper tallriken jag håller i och torkar händerna på den rutiga kökshandduken som hänger på en liten krok mellan två skåpluckor.
”Severus?” frågar jag med mjuk röst och ser upp på min fästman. Han tar mina fuktiga händer i sina svala och ser med mörka ögon på mig.

Jag kramar hans tummar i min händer för att visa mitt stöd,
”Jag vill att du träffar några personer.” säger Severus efter ett tag och släpper ut ett djupt andetag. Jag nickar enkelt mot honom och borstar av min klänning lite trots att den är alldeles ren. Jag fäster sedan min hand i Severus krokade arm, vi går tillsammans in i det dunkla vardagsrummet där de två männen och kvinnan från förut väntar.

Severus leder mig fram till en utav männen, han är runt 35, kanske 40 år, hans huvud är glansigt och hårlöst. Hans ansikte pryds utav ett silvergrått välskött kort skägg och hans vänstra ansikte har ett långt rött ärr som ser ut att ha införskaffats med mycket smärta.
”Penelope, detta är Marcus Flint. Vi har känt varandra sedan barnsben.” säger Severus och ler lite försiktigt ner mot mig. Hans ögon är mörka och hans röst tonlös.
”Trevligt att träffa er Mr Flint.” säger jag och ler mot mannen som ger mig ett stramt leende tillbaka,
”Likaså er Miss Lovegood.” svarar han kort.

”Detta är Jauqe Mohra,” säger sedan Severus och den andra mannen stiger fram. Han har långt svart hår som ligger i en tjock fläta ner längs med hans rygg och slutar strax ovanför hans svank. Hans ansikte har en gyllenbrun ton men är ändå blekt på något sätt. Han har kalla beräknande mörkblå ögon och något med hans leende gör mig osäker. Men jag stålsätter mig och ler tillbaka mot honom.
”Trevligt att möta er Mr Mohra,” säger jag med vänlig röst och mannen räcker fram sin hand för att hälsa.

Jag ser en skymt utav något svart på hans underarm, dödsätare... Tänker jag förskräckt och min hand kramar Severus arm lite hårdare men annars visar jag inget utåt. Jag skakar hans hand och med sliskig och mullrande röst säger Jauqe Mohra,
”Åh, nöjet är helt och hållet på min sida Miss Lovegood. Det gör mig mycket nöjd att Severus äntligen funnit någon att dela sin ensamhet med.” Något med hur han säger orden och valet utav orden gör att en olustig känsla lägger sig i min mage. Denna mannen är inte att leka med... Severus, vad är det för människor du har i ditt liv egentligen?

Jag sneglar upp på Severus vid min sida och ser att han tittar kallt ner på mig, som om människorna framför oss gör honom till en annan människa. Jag tycker inte om det, inte det minsta. En känsla av obehag och en kyla vilar i rummet. Jag kan inte beskriva det men min kropp säger åt mig att ta mig därifrån. Men jag står kvar vid Severus sida.

Jag ser på de båda männen och inser att kvinnan försvunnit, men jag hör då en ilande, ljus och i ärlighetens namn skrämmande röst.
”Vilken liten pärla, vart har du hittat denna lilla ros då Severus? Säkert i någon bokhandel i något skrymsle... Pff.” jag kan känna kvinnans hand i mitt hår och en rysning vibrerar genom hela min kropp. Rör mig inte! Skriker mina tankar man jag rör inte en min.
”Morgana, vi bör ej röra det som ej tillhör oss. Håller du inte med?” säger Severus med ännu en gång tonlös röst. Hans beteende skrämmer mig lite. Jag hade nästan glömt hur han var innan vi blev ett par.

”Tsss...” hissar kvinnan ilsket. Hon går runt så att jag kan se henne. Hon har bångstyrigt och rörigt brunt hår med svarta och klarröda slingor. Det är både lockigt och rakt, en fläta hänger ner från henne nacke. Som en sådan där löftesfläta.
”Penelope Lovegood, vilket... flickigt, namn.” Kvinnan stirrar vidare på mig. Hon bär en svart korsett i läder över en röd tight spetsklänning. Om det inte vore för känslorna hon frammanar i mig och galenskapen som lyser i hennes gröna ögon hade jag sagt att hon är vacker.

”En liten flicka, Severus, allvarligt?” Severus bara höjer sitt ena ögonbryn och kvinnan himlar uttråkat med sina. Jag kan se ett dödsätarmärke även på hennes arm. Severus umgänge skrämmer mig, förutom Mr Flint, hans ögon är vänliga men inte så vänliga som jag hade önskat.
”Du kunde valt en kvinna, en riktig kvinna, men du väljer ett litet oskyldigt flickebarn. Pff, tråkigt.” Morgana vandrar runt i vardagsrummet medan hon pratar och jag får nästan bita mig själv i läppen för att förbli tyst. Önskan att försvara både mig och Severus är överväldigande och jag önskar innerligt att jag hade haft min stav just nu så jag kunnat skicka henne flygandes genom rummet. Jag kramar Severus arm ännu lite hårdare och han lägger sin hand ovanpå min lite diskret.

”Jag menar, hon är ju inte ens en kvinna. Hon har inte ens levt ännu. En pytte-nytte-liten bebis... Tsssss.” fortsätter kvinnan och jag stelnar mer och mer vid Severus sida, ilskan över att hon tilltalar honom på det sättet skälver inom mig. Varför står du ut med sådant här?! Vem tror hon att hon är egentligen?! Tänker jag irriterat och biter mig själv i läppen igen. Kvinnan snurrar runt och ser på mig med sina galna ögon, jag vacklar till lite. Severus kan känna det men ingen annan kan se det. Ett elakt grin sprider sig över de läppstifts röda läpparna på kvinnan och ett illamående bryter ut i min mage.

Severus hand ovanpå min kramar lite hårdare och han ser ner på mig med ett försiktigt leende, som om han kan läsa mina tankar presenterar han kvinnan helt för mig.
”Penelope, detta är Morgana Prince. Min kusin.” Mina läppar delas lite och mina ögon spärras upp av förvåning men jag återtar snabbt kontrollen för att inte visa de tre andra i rummet hur jag känner men mina tankar snurrar. Kusin? Kusin?! Ska jag stå ut med den här kvinnan resten av mitt liv?!

Kvinnan som nu står framför mig blinkar stelt åt mig.
”Trevligt att träffa en utav Severus släktingar.” säger jag och håller fram min hand. Morgana stirrar på den och himlar med ögonen föraktfullt. Jag förstår inte varför för hon ser inte på mig utan Severus.
”Är det storyn vi kör på? Att jag är din kusin? Kom igen Severus, tråkmåns!” utbrister Morgana skrattandes medan hon drar fram sin stav, hon tänder upp eldstaden bakom sig vilket skapar en obehagligt glödande effekt i hennes röda slingor.

Jag ser frågande på Severus som nu inte lägger någon fokus på mig, efter ett tag som de båda stirrat på varandra kan jag inte stå tyst vid Severus sida längre. Jag släpper taget om hans arm och tar ett försiktigt steg fram. Jag kan känna hur Severus tar tag i tyget på min klänning för att hålla mig tillbaka.
”Ursäkta, men vem är du?” säger jag rakt ut till kvinnan som nu slitit sin blick från min nyblivna fästman.
”Stumpan, jag är den andra kvinnan.” säger hon med isande kall röst och jag kan känna hur mitt ansikte förlorar sin färg medan mina händer blir kallsvettiga.

Va! Varför ska Morgana förstöra allt nu? Vad ska hända med Penelope nu?

Spännande va?
All will be revealed in the next chapter
Cliffhangers ;D

Super

Gah, spännande!!! :O Vem är hon!?!? Snacka total hatkärlek kring cliffhangers... men superbra kapitel, as always! ♥

Tack



Hehehe, ja vem är denna kvinna?1 :O ;D
Oh jag förstår verkligen hatkärleken till cliffhangers xD Spänningen ökar och man vill ha mer mer mer vilket är både bra och jobbigt ♥
Aww, tack! ♥

Behöver mer!!!!!