Malfoy och Granger

BRA!!!!
Men vad ska hända nu!!!!

JÄTTEBRA!

Men neeeej stsckars Dramione

Men det var super bra skrivit

Kapitel 12

Draco

Jag hade bara suttit och tittat ner i golvet, jag hade gjort det i flera timmar. Det kom inte ens några mer tårar.
Jag kände ensam, lika ensam som innan jag började umgås med Hermione.
Det kändes torrt i munnen och det kändes som att huvudet skulle sprängas.
"Mr. Malfoy," sa en röst framför mig.
Jag kollade fort upp.
Det var Snape.
"Man ska vara i sina uppehållsrum såhär dags," fortsatte han surt.
"Jag glömde väl bort tiden," svarade jag ursäktande och gick därifrån.
När jag kom in i Slytherin's uppehållsrum som ligger i fängelsehålorna, så slängde sig någon runt halsen på mig.
"Åh, vart har du varit Draco? Jag har inte sett dig på flera timmar,"
Jag suckade. Det var Pansy.
Pansy slutade krama mig och kollade på mig på ett väldigt löjligt sätt.
"Jag har bara varit i slottet, jag har inte gjort speciellt mycket," svarade jag deppigt.
"Har något hänt, älskling?" frågade hon.
"Jag är inte din älskling!" skrek jag.
Pansy kollade förskräckt på mig.
Jag kollade surt på henne och sen gick jag till pojkarnas sovsal.
Där var alla vakna och pratade med varandra.
Jag kröp ner under täcket och blundade.
Men alla pratade så jag kunde inte sova.
"Kan ni knipa igen? Jag försöker sova!" sa jag tillslut.
Alla blev tysta och gick och la sig.
Efter ett tag så snarkade alla.
Men jag kunde fortfarande inte sova.
Det sved till inuti bröstet.
En tår föll ner för min kind.
Jag suckade och tittade upp i taket.
Allt sög just nu.
---
Detta var kanske en väldigt tråkig del men eftersom de har gjort slut så måste jag liksom skriva en sån här del.

Stackars Draco!

Bra!!!
Stackars, stackars Draco

Kapitel 13

Hermione

Gårdagen hade varit hemsk. Jag hade inte pratat med någon sen jag hade pratat med Draco.
Allt kändes fortfarande hemskt.
Men jag ångrade det inte. Jag ångrade inte att jag gjorde det.
Jag var på väg till Trolldryckskonsten när jag stötte på Harry och Ron.
"Ni behöver inte vara sur på mig längre. Jag och Draco har gjort slut," sa jag tyst till dem.
Rons sura ansiktsuttryck ändrades helt. Han såg nästan ledsen ut.
"Ehm, jag är ledsen Hermione, vill du prata om det?" frågade Harry.
"Nej, jag vill bara glömma allt," svarade jag och började gråta.
Jag var trött på att gråta.
"Snälla Ron, allt blir bara värre när du ska vara sur på mig, snälla förlåt mig, förlåt," pep jag fram.
Ron tog några steg och stod precis framför mig.
Han torkade bort en tår från min kind.
"Du har inget att säga förlåt för, det är jag som ska göra det. Jag har betett mig dåligt. Förlåt," sa han.
Jag kramade om Ron.
Sen gick vi till lektionen.

Några dagar senare

Jag hade sett Draco några gånger och vi har mest kollat ledset på varandra.

"Hermione, kommer du och ser våran match mot Slytherin idag?" frågade Harry när vi gick till uppehållsrummet efter skolan.
"Ta inte illa upp, jag vill gärna att ni ska vinna och så men, jag har inte sån stor lust idag," svarade jag.
Jag var fortfarande deppig och nästan allt jag kunde tänka på var Draco.
"Det är okej, du kommer väl Ron?" frågade Harry.
"Ja, om det är okej för dig Hermione," svarade Ron.
"Ja, gå du. Jag ska vara på biblioteket under tiden, ni kan väl komma dit när matchen är slut?" frågade jag.
"Ja, det blir bra. Men vi borde nog gå nu för att hinna värma upp och så," svarade Harry.
Jag nickade och Harry och Ron gick iväg.
Jag fortsatte gå och tittade ner på mina skor.
Jag såg inte vad som var framför mig och gick in i någon.
"Förlåt," sa jag snabbt och tittade upp.
Där stod Draco.
Vi kollade bara på varandra.
Draco andades in som om han skulle börja säga något, men var sen tyst.
"Lycka till på matchen idag," sa jag och gick sen.
Jag kände Draco's gråa ögon kolla på mig bakifrån.
Jag började småspringa till biblioteket.
Egentligen så hade jag ingen lust att varken läsa eller plugga. Jag satt mig på en stol och kollade ner i det mörkbruna bordet.
Det kändes som om något borrat ett stort hål i magen på mig. Jag ångrade mig.

Någon timme senare

Ron och Harry kom inklampande på biblioteket med missnöjda miner.
"Hur gick det?" frågade jag.
Harry som fortfarande hade på sig quidditchkläder på sig suckade.
"Slytherin vann," svarade han.
"Det var ju synd," sa jag.
Jag klev upp från stolen och sen gick vi till uppehållsrummet.
Det var många Slytherin elever som gick och ropade saker som "Vilka förlorare!" till oss.
Jag såg hur Ron ville hoppa på dem som han hade gjort med Draco, men han gjorde det inte.
Vi svängde höger för att komma till uppehållsrummet.
Några stod där i korridoren, några meter framför oss.
Det var Draco och Pansy, som kysste varandra.
Jag kände en smärta överallt och jag tappade mina böcker som jag hade tagit med till biblioteket.
Draco och Pansy slutade och kollade på oss.
Min och Draco's blick möttes.
Draco kollade ledset på mig och kollade ner i marken.
Pansy fnissade till.
"Vi borde nog gå," sa hon sen tyst till Draco och tog tag i Draco's hand.
Sen gick de.
Hela jag fylldes av en konstig känsla och mina knän dunsade ner i golvet.
"Är du okej, Hermione?" frågade Harry försiktigt.
Jag sa inget. En tår föll ner för min kind.
Sen skakade jag på huvudet.
"Nej,"

JÄÄTTE BRA

Hur kunde du Draco!?

såååååååååå braaaaaaaa!!!!!!!!