Nån som vill?

Arya protesterade innan hon föll samman, hon behövde inte hjälp. Det viktiga var att Todd klarade sig, att hon klarade sitt uppdrag och att de kom levande till lägret.
Arya visade ingen reaktion till liv mer än att hon andades svagt. Mason ringde och verkade få tag på någon, han sa några korta ord och la sedan på.
"Det ligger ett sjukhus inte allt för långt bort." sa han till Todd och satte sig i framsätet och började köra under tystnad, då och då slängde han en blick bakåt på dem båda.
"Klandra inte dig själv. Ni är båda halvgudar." sa han lugnande till Todd.

[AU? ]

Aries förde darrande fingrarna mot läpparna. En röd, kletig sörja fick henne att hoppa till. Hon smackade med läpparna och drog tungan över dem. Japp, blod. Fågeln hade kommit från ingenstans och hon hade inte anat något ont innan den var över henne. Den hade klöst henne ordentligt över ansiktet, fast hon försökte skydda det med händerna. Var det bara en synvilla, eller hade den där enorma fågeln haft ett huvud av en flicka? Det var nog bara hennes vanliga, dumma fantasier som spelade henne ett spratt igen.
"Miss Polchart!"
Steg närmade sig och hennes mattelärares ansikte dök upp, hukandes över henne. Det var då hon märkte att hon låg ner. Hon satte sig snabbt upp och läraren drog upp henne från golvet. Den mörka, grå korridoren var tom med undantag för de två. Matteläraren började raskt att dra med sig Aries mot rektorns kontor. Medan trappor och dörrar till trista klassrum flög förbi betraktade Aries hennes mattelärare, Mr Thomson. Han var en lång och spinkig man i fyrtioårsåldern, med brunt, välkammat hår och kort skägg med tillhörande mustasch. Hans högsta önskan var att få Aries relegerad och nu verkade det som han tänkte uppfylla den, varför visste Aries inte. Han kunde väl inte bara ha missat hennes rivsår. Jag är ledsen att jag tog sådan lång tid på mig att gå på toaletten, sir. Nej, jag skolkade inte, sir, men jag blev precis attackerad av en örnflicka.

I korridoren utanför rektor Hamiltons kontor krockade de nästan med Miss Greichler, bibliotekarien, som kånkade på en trave böcker. Miss Greichler blev så förskräckt när hon såg Aries skador att hon tappade böckerna. De for i golvet med en smäll och lösa papper flög åt alla håll. Mr Thomson böjde sig muttrandes ner och började att plocka papper och Aries plockade snabbt upp alla böcker. Miss Greichler log tacksamt mot Aries, men leendet försvann snabbt när Mr Thomson bryskt räckte henne papperna och tog tag i Aries arm. Det gjorde ont. Aries gnydde till och bet sig själv i läppen för att inte visa hur ont det gjorde, vilket bara gjorde situationen värre.
"Ser ni inte att hon är skadad?" utbrast Miss Greichler och ryckte Aries till sig.
"Hon försökte skolka från min lektion." väste Mr Thomson till svar. "Hon skadade väl sig själv för att smita undan bestraffningen."
"Det var faktiskt en örn som attackerade mig..." började Aries, men teg snabbt igen.
"Du hör väl själv vilka löjliga ursäkter hon drar till med!" utbrast Mr Thomson triumferande. "En örn!"
"En örn..." härmade Miss Greichler mumlande. "En örn..."
Sen vände hon sig rakt mot Mr Thomson och stirrade in i hans ögon.
"Hon kan få sin bestraffning hos mig i biblioteket, Sir."
Utan att vänta på svar tågade hon iväg nerför trappan och Aries följde osäkert efter, med boktraven i famnen.

[Som ni kanske förstår så känner bibliotekarien till den mytologiska världen och ska förklara allt för Aries. Aries ska sedan gå hem och prata med sina föräldrar och sen sticker hon iväg själv mot lägret. De kan väl möta varandra på vägen? ]

//AU=alternative universe. Alltså, våra karaktärer lever i halvguds-världen som Rick Riordan skapat, men vi gör som en egen handling//

Todd nickade, försökte intala sig själv att Arya också lockade till sig monster men kunde fortfarande inte kasta av sig skuldkänslorna. Han satt tyst, sneglade då och då på Arya, för att försäkra sig om att hon var okej och inte... död. De rullade in på en parkeringsplats och Mason fick leta noga innan hittade någon ledig parkeringsficka.

Mason dök upp vid sidan av Arya, hukade sig in i bilen och såg först på Todd och sedan Arya. "Jag pratade med en doktor, doktor Sonnenburg, en specialist på sådana här fall" han nickade mot både Arya och Todd. Todd ville fråga honom vad han menade med "sådana här fall", men Mason var redan på gång att skopa upp Arya i sin famn.

"Jag bär dig" sade Mason till henne "Fokusera din energi på att hålla dig medveten istället"

//Aagh, förlåt att jag tagit sån lång tid, har int haft möjlighet att verkligen sätta mig ner och skriva //

[Väntar på Vildvittra innan jag skriver. Tack för förklaringen! ]

Då Mason tog tag i Arya söktes hennes hand till Todd och grep tag i hans handled.
"Kom" sa hon knappt hörbart. Dels för att hon ville ha koll på honom, dels för att det var han hon kände bäst. Hon hatade att vara i denna beroende situation och hon litade inte på någon. Hon litade knappt på sig själv, men hon försökte mot andra.
Hon hörde hur de talade om special fall, hon hoppades att Mason visste vad de gjorde annars låg de illa till, eller hon mest.
Hon följde sedan hans order, slöt sina ögon och fokuserade allt på att hålla sig medvetande trots att hon hellre ville sjunka ner i mörkret.

Biblioteket. Aries tillflyktsplats under så många år. Här hade inga mobbare eller lärare vågat störa henne. Hon strök försiktigt med handen över bokryggarna. Dammolnet som bildades retade hennes ögon och näsa och fick henne att nysa. Hon log.
"Aries."
Hon vände sig snabbt om. Miss Greichler satt vid sitt skrivbord borta vid hörnet och såg på henne.
"Ja, miss?" svarade Aries, fast det egentligen inte var någon fråga.
"Vad vet du om grekisk mytologi?" frågade Miss Greichler och log så där hemlighetsfullt som bara hon kunde.
"Inte så mycket, miss. Bara det vi har läst om på historian."
Miss Greichler nickade sakta och gick fram till en bokhylla. Hon plockade fram en gammal, dammig bok med röd pärm och gulnande sidor. Aries hann läsa att det stod "Våra gudar" på pärmen, innan Miss Greichler slog upp den på sitt skrivbord.
"Vet du vem det där är?"
Hon pekade på en man i antika kläder som spelade på en lyra. Under marken stod en vacker kvinna och sjöng, omringad av demoner.
"Han är Orfeus och hon är Eurydike."
"Det är riktigt. Han räddar sin livs kärlek från underjorden, spelandes på lyran han fick av sin far Apollon, en melodi han lärde sig av sin mor Kalliope."
Aries betraktade bilden. Den var väldigt vacker. På något sätt kände hon sig dragen till mannen, Orfeus. Hon tittade upp och mötte Miss Greichlers ivriga blick. Den fick henne att känna sig osäker, som om bibliotekarien förväntade sig något av henne.
"Förlåt om jag inte har hängt med, miss, men varför berättar du det här för mig?"
Miss Greichler log och gick några steg fram och tillbaka.
"Vad heter dina föräldrar, mitt barn?" frågade hon, vilket fick Aries att känna sig ännu mer osäker.
"Peter och Margaret Polchart, miss... Varför...?"
Bibliotekariens skakande på huvudet fick henne att komma av sig. Paniken bubblade i halsen och tårarna tryckte på i ögonvrårna. Menade hon att mannen och kvinnan hon hade bott hos i hela sitt liv inte var hennes riktiga föräldrar? Nej, det måste ha skett ett missförstånd.
"Jag förstår inte..." började Aries nervöst, men blev avbruten igen.
"Det finns mycket som du inte förstår, Aries, Apollons dotter."

Todd såg först förvånad ut när Arya tog tag i hans handled, men sedan förstod han att det kanske inte var så konstigt. Hon såg ganska hjälplös ut där hon låg i Masons famn och troligtvis inte kände sig så trygg i en främmande mans armar.

Todd gick i rask takt bredvid Mason, kramade om Aryas hand.

En kvinna i vit rock mötte dem vid receptionen. Hon visade dem in i sjukhuset och till ett litet undersökningsrum. Mason lade ner Arya på sängen.

"Jag har inte så mycket tid, så vi får vara effektiva" sade kvinnan, som tidigare presenterat sig som doktor Sonnenburg. Hon gick fram till Arya och undersökte henne innan hon satte gång med att behandla hennes skador. Hon var effektiv och skicklig så det dröjde inte länge innan hon nickade nöjt och fiskade upp en liten flaska från sin ficka. Flaskan såg ut att komma direkt från en fantasy-film med en klassisk flaskkork och med gyllene vätska inuti. Doktorn hjälpte Arya att dricka innehållet från flaskan innan hon gick över till Todd och såg över hans skador. När hon var klar tog hon fram någon sorts bröd eller kaka inlindat i tyg och bröt en liten bit av den.

"Ät!" sa hon kort och räckte brödbiten till Todd.

Han såg skeptiskt på brödet. Han tog en liten tugga och kände en söt smak -ungefär som honung- fylla hans mun. Först kände han inget märkvärdigt, med sedan klarnade hans hjärna upp och han kände sig...pigg! Som när man vaknar upp fullt utvilad efter en tung dag. Todd blinkade några gånger, förvånad över vad som just hänt.

"Vad var det där?" frågade han doktorn.

"Ambrosia" svarade hon med ett flin "Och det jag gav Arya var Ichor, gudomlig nektar. Det har en helande kraft på halvblod, men en motsatt effekt på dödliga..." Hon sneglade på Mason som nickade förståeligt. Hon vände sig sedan mot Arya "Hur känner du dig?"