Prs mellan Irskoo och 9 3/4

Jag hör en röst det. Den är inte från minnet.
"Matilda, Matilda kom, kom!" Det är Irena.
Jag lyckas få fram.
"Kan inte"
Jag kan inte koma bort om inte någon ger mig botemedlet.
Jag dras djupare in i minnet.
Min död.
En liten flicka helt klädd i vitt står framför mig.
Hon lägger huvudet på sned och ler.
Plötsligt ler hon inte. Allt är svart.
Jag minns att jag trodde att jag var död. Men lamporna tänds.
Flickan står en meter från mig. Hon ler och sen blir allt svart.
Jag gråter och skriker.

Jag försöker väcka henne men det går inte.
Hon skriker till.
Jag sveper med blicken över rummet.
På ett bord låg en spruta, säkert sprutan som Ursa hade använt för Matilda. Och en flaska.
Jag springer fram till bordet och synar flaskan.
Kan detta vara någon sort av botemedel?

Jag snyftar.
Jag dog för 3år sen men jag drömmer fortfarande mardrömmar om det. Men då dödar jag min syster, mamma och pappa. Istället för att jag blir dödad dödar jag dem.

Jag öppnar korken. Luktar.
Kan inte vänta. Chansar på att det är botemedel.
Går snabbt fram till stolen där Matilda sitter. Särar hennes läppar och för flaskan till hennes mun.

Jag sväljer.
Det känns som att min strupe brinner upp.
Det är botemedlet. Jag drar ur mina händer ur repet och börjar springa.
"Kom", skriker jag till Irena.
Vi springer.

Jag förstår inte varför vi springer. Vi bara springer.

"Vi måste bort från Ursa om han märker att jag inte är där... Han dödar oss", andas jag.
"Men du är vell redan död", säger Irena.
"Jag förklarar sen. Följ efter mig bara", säger jag.

Jag tittar konstigt på henne.
Springer efter.

Vi springer.
"In här", säger jag och vrider på en bokhylla. Vi kryper in en bit sedan åker bokhyllan igen.
Jag sätter mig på golvet.

"Förklara" säger jag. Ett ord, men massor av frågor.