Marodörernas tid

Merlin gör några skutt och försvinner sedan ut i det enorma slottet.
Nike ser efter honom med ett gåtfullt leende.
"Nu får du vara fri." mumlar hon efter honom och ser sedan mot Freja med ett leende.
"Varför ville du gå här? Skola som skola?" sa hon och ryckte på axlarna. Det var samtidigt hennes sista år, så varför? Nike var nyfiken.
Hon visste egentligen inte mycket om Freja mer än hennes namn, men ändå kände hon sig dragen till flickan.

Freja ser efter Merlin när han springer ut med svansen i vädret. Ärligt talat önskar hon att han stannat lite längre. Hon älskade djur, och framför allt katter, men hennes mamma är allergisk så de hade aldrig kunnat ha ett husdjur.
"Jadu...", säger Freja och skrattar till. "Jag gillar verkligen Valhall, det är en jättebra skola. Men ändå har jag läst om andra magikerskolor och det är ju känt att Hogwarts är en av de ledande. Så det hade ju varit både spännande och lärorikt att få gå här"
Hon tänker tillbaka på tiden förra året då hon bestämt sig för att ansöka om att få gå sitt sista år här. Hon hade varit så nervös. Hon ser upp och ser in i Nikes gröna ögon.
"Om jag ska vara ärlig så finns det en till anledning. Jag har alltid varit lite blyg och försiktig. Vilket har resulterat i att folk går över mig. Ingen trodde att jag skulle våga byta skola, hur mycket jag än ville. Så jag var ju tvungen att motbevisa dem!"
Freja ler. Hon hade faktiskt gjort det!
"Så här är jag!" säger hon och slår ut med armarna.

Nike bara lyssnar och nickar då Freja berättar hur hon läst om andra skolor och sökt hit. Det lät logiskt i hennes öron, även om Hogwarts för henne inte var så speciellt då hon gått här i sex år. Fast i ärlighetens namn var det speciellt, Hogwarts var det enda hon kunde kalla hem. Eller snarare något som betydde för henne lika mycket som ett hem.
Men det var först då Freja berättade att hon var blyg Nike höjde ögonbrynen en aning.
"Det syns verkligen inte på dig. Men jag förstår att du bytte då, det skulle jag aldrig våga." sa hon erkännande och log sedan.
"Men jag är glad att du är här." sa hon uppriktigt och såg in i Frejas ögon.

Freja ler nöjt inombords åt Nikes kommentar om att hennes blyghet inte syntes. Det var precis det som var poängen.
"Faktiskt så försöker jag ändra på mig", säger hon. "Jag vill inte längre vara försiktig och blyg, jag vill vara den jag egentligen är. Och nu såg jag min chans att faktiskt ändra på mig, bland människor som inte känner mig sen tidigare"
Så fort hon kommit in på Hogwarts hade hon bestämt sig för att göra en förändring. För det fanns ingen anledning att fortsätta vara blyg, den var inte den sortens person hon ville vara.
"Jag är också väldigt glad att jag är här", säger Freja och möter Nikes uppriktiga och vänliga blick. "Allt är så fantastiskt, och jag ser faktiskt fram emot lektionerna". Hon skrattade till, hon trodde aldrig att hon skulle säga det.

Nike ler och ska precis säga något då resten av tjejerna strömmar in.
"Jag önskar att jag......" men hon hinner inte säga mer och hon tystnar i de andras närvaro.
Lily sätter sig vid Nike och ser på Freja medans de andra gör dem sällskap på olika platser allt för att få reda på mycket om den nya tjejen.
"Haft ett bra lov Nike?" säger Lily vänligt och ser på henne, de gröna ögonen lik Nikes.
Nike rycker på axlarna till svar.
"Jodå." säger hon bara men utan håg i rösten, de avbryts av Marlene och Mary som i en mun frågar Freja hur det är i Sverige bland alla isbjörnar som går på gatan.

Freja ser hur Nikes humör mörknar när de andra tjejerna kommer in och avbryter henne mitt i en mening. Freja undrar vad det var den svarthåriga flickan tänkte säga.
Lily sätter sig ner bredvid Nike och frågar henne om hennes lov, men Nike hinner knappt svara innan Mary och Marlene slår sig ner på var sida om Freja.
"Är det sant att det gå isbjörnar på gatorna i Sverige?" frågar Marlene upphetsat.
"Jag har hört att ni har isbjörnar i Sverige, är det sant?" frågar Mary samtidigt med samma intresserade och upphetsade röst.
Freja skrattar till. "Nej, det är tyvärr falskt", säger hon. "Vi har inga isbjörnar i Sverige, även om vi har en uppstoppad på Valhall. Hon heter Frigg"
Hon flinar åt Nike, hoppas att hon ska förstå kopplingen till mytologin. För Marlene och Mary gör det uppenbarligen inte.
"Ååååh, så tråkigt", suckar Marlene.

Nike skrattar lågt till åt de båda tjejernas naivitet och Lilly skrattar ljust och gott åt dem. De andra två verkar inte uppskatta deras humor utan ser surt på dem.
Nike utbyter ett leende med Freja. Frigg, gudinnan som vet allas människors öde. Gudinnan för äktenskap och moderskap. Gudinnan som även var en drottning? Visst var det så. Jo, så var det. Nike trodde det i alla fall, men Freja verkade veta.
Hon drar upp benen under sig och lutar sig mot sin sängkant då Mary och Marlene började tala om snygga svenska män, vilket inte intresserade Nike ett dugg.

Freja skrattar också åt Marlenes besvikna kommentar. Hon drar slutsatsen att Lily också visste vem Frigg var, eller åtminstone att hon inte hade inbillningen om att det finns isbjörnar i Sverige, på grund av hennes reaktion.
Freja mötte Nikes leende, och gav henne en förstående blick. Hon älskade mytologi, och på Valhall kretsade mycket kring de gamla myterna, som till större del än vad man kunde tro var sanna. Det hade inte funnit några gudar och gudinnor, men många av de personer som förekommit i myterna var trollkarlar och häxor som fått gudaställning av mugglarna. Och flera av varelserna var högst verkliga.
"Men!" utbrister Mary, "Det finns snygga män i Sverige!"
"Jaaa...", säger Marlene och drar ut på ordet. "Tor Lunde!"
Freja suckar och himlar med ögonen. Tor Lunde är en typisk flickidol, som genom sin låt Du ger mig pixignomer i magen blivit världskänd. Han är bara två år äldre än henne, och hon kommer ihåg honom från sin tid på Valhall. Hon tycker inte om honom.
"Nej, inte Tor!", suckar Freja. "Han är inge bra!"
Mary och Marlene ger henne chockade blickar och börjar direkt rada upp saker som gör Tor fantastisk. Lily bara sakar på huvudet åt sina två vänner, hon verkade inte heller vara ett så stort fan av Tor Lunde.

Nike himlar med ögonen åt Mary och Marlenes prat och tar fram boken hon gömt sig under på tågresan. Hon bläddrar fram dit hon var och mumlar något tyst.
"Hur kan ni veta att han är så bra om ni aldrig mött honom?" säger hon dock högre till dem vilket får flickorna att ösa ur sig än mer fakta men i fränare ton till Nike. Deras ton verkar dock förbigå Nike då hon var alltför van vid den för att lägga märke till dem.
"Lägg av." säger enbart Lily och ger dem båda en skarp blick, hon tar i alla fall sitt prefektskap på allvar. Nike säger inget mer utan verkar fullt upptagen med boken.
Flickorna går surt, men Lily blir kvar med Freja och Nike.
"Remus sa att han sände en uggla till dig, men den kom åter." sa Lily lågt till Nike och slänger en blick på Freja som är frågande om hon kunde bevara hemligheter. Fast egentligen var det inget hemligt, Nike hade aldrig sagt något och det var bara gissningar från Remus som hade talat med Lily då hon var mer sympatisk än hans andra vänner.
"Far tillåter inte sådant." sa hon enbart till svar, smäller igen boken och lämnar dem båda, lika kall och sluten som annars.

Freja himlar med ögonen åt Mary och Marlene. Hon gillar inte riktigt tonen de använder mot Nike, men den svarthåriga flickan verkar van.
"Lägg av", säger Lily något irriterat. Hon verkar också ha tröttnat på samtalsämnet. Freja ville säga ifrån själv, men hon var för ny för att våga göra det. Hon ville inte göra sig ovän med två av dem hon skulle behöva dela sovsal med redan första dagen.
Mary och Marlene ger Lily och Nike en irriterad blick, och reser sig upp och går. Lily himlar med ögonen åt dem.
Lily vänder sig mot Nike och frågar henne om Remus och ett brev. Freja ser nyfiket på dem.
"Far tillåter inte sådant", säger Nike kort och reser sig plötsligt upp och går därifrån.
Freja ser något förvånat efter henne när hon går. Hon misstänkte att det låg mer bakom det här än vad hon visste. Hon gav Lily en frågande blick.
"Eh... vad hände precis?" frågade hon något förvirrat.
Lily suckade. "För det första så måste du förstå att Nike har valt att vara själv. När vi började på Hogwarts försökte jag få henne att umgås med mig, Mary och Marlene, men hon satt hellre själv och läste. Jag kunde förstå det, men Mary och Marlene tyckte hon var konstig, och de tre har aldrig riktigt kommit överens. Jag antar att det är för att de är så annorlunda från varandra", förklarar Lily, och Freja nickar långsamt. Hon kunde förstå Nike, hon kände inte heller att hon hade så mycket gemensamt med Mary och Marlene.
"Jag respekterar Nike, men jag tror hon behöver en vän", fortsätter Lily. "Ibland tror jag hon är ensam, och hon verkar inte ha det så lätt hemma".
Freja öppnar munnen för att fråga vad Lily menade med det, men den rödhåriga tjejen hinner före.
"Du får fråga Nike själv, jag vet knappt själv hur hon har det hemma, för hon brukar inte öppna upp sig själv för andra. Men kanske kan du bli den vän hon behöver", säger Lily med ett leende.
"Jag ska försöka", säger Freja och ler tillbaks. "Tycker du jag ska gå efter henne nu?"
Lily skakar på huvudet. "Hon kommer komma tillbaka själv, de är ändå snart läggdags", säger hon. "Jag kan lika gärna visa dig badrummet under tiden". Hon ställer sig upp.
Freja följer efter, men hon kan inte sluta tänka på Nike medan Lily visar henne badrummet och alla andra vrår i Gryffindortornet.