Julens stjärna ~Julkalender~

Känn dig bevakad * * * Jätte bra kapitel

Ååååååhhhhh så bra

Megamugglisfantastiskt!!!!!

H@nna jag ska åka till London nu så kan du snällasnällasnäälla tagga mig varje kapitel så kan jag läsa igenom dom sedan??
Jag kommer tillbaka den 7 december. Så jag är inte borta så länge.

Okej! Såklart jag kan Men döda mig inte om jag glömmer bort!

Känns som om alla åker till London utom jag! Ha det underbart där!

EDIT: Kommentera nu så kan jag lägga ut nästa del!!

Tack tack!!

Det ska jag ha!!

Underbara läsare! Jag kan inte uttrycka hur underbara ni är med ord♥♥ Jag har bestämt att Katie kommer att ha en tvillingbror i boken jag (kanse) kommer skriva Två karaktärer till kommer också att vara med, och dom kommer ni få möta i det här kapitlet




4 december-Twixie och Trixie

*Detta hände igår*
Katie följer med jultomten. Han berättar för henne att påskharen har stulit julmagin och att hon måste hjälpa honom att få tillbaka den, annars dör julskogen och det blir ingen jul.

*

Jag följde efter tomten ut i den jordiga gången igen. Han gick åt det håll jag först hade sett honom komma ifrån i några meter innan han vek av åt höger och öppnade en till dörr.

"Här är vårat vapenförråd, gå in här och öppna den första kistan till höger. Där finns det saker du får ta."

Jag gick långsamt in i rummet. Det var inte runt som det förra rummet, utan fyrkantigt. Det stog kistor längs kanterna och det låg en hög av kläder i mitten av rummet. Jag gick sakta framåt till den kista jultomten hade sagt att jag fick ta ur och öppnade den. Där inuti låg föremål jag aldrig hade kunnat föreställa mig. Det låg tre brynjor, två vanliga och en som var utsmyckad med rubiner längs kanterna. När jag lyfte på dom såg jag att det låg tunikor att ha över brynjan längst ner. Där låg också några par byxor och en svart mantel med ett silverspänne. Det var ett svärd som låg överst. Jag tog långsamt upp det så fort jag fick ögonen på det. Skidan var gjord av läder och var alltså brun, men den hade också vackra, silvriga mönster som slingrade sig över den. Jag drog med lätt darrande fingrar ut svärdet. Jag hade ingen större erfarenhet av svärdsfäktning men jag kunde grunderna, och jag visste nog mycket för att inse att det var ett mycket bra svärd. Jag satte tillbaka det i skidan men kunde inte vänta på att få använda det. Jag tog på mig en av dom "vanliga" brynjorna, valde ut ett par bruna byxor, och trädde på mig manteln. Sist så spände jag svärdet med ett bälte runt min midja. Jag testade så att det satt så att jag lätt kunde dra ut det. Ni kanse undrar hur jag kände till så mycket om svärd? Det är nämligen så att fram tills jag var fem år så bodde jag med min pappa, som var smed. När han dog och jag flyttades till barnhemmet så repeterade jag flitigt allt jag hade lärt mig och efter sju år på barnhemmet satt fortfarande kunskaperna kvar. Jag hade dock aldrig fått lära min fäktas.

Dörren öppnades och in gick jultomten, men han var inte ensam. Efter honom gick två jushylta flickor, båda med blåa gnistrande ögon. Man kunde direkt se att dom var systrar. Inte bara på deras ögon, utan på att dom var precis likadana.
Tvillingar, var min första tanke.

"Katie," sade jultomten. "Det här är Twixie och Trixie. Dom ska följa med dig på din resa."

Twixie och Trixie gick fram till mig och hälsade. Det enda som faktiskt skiljde dom åt var att Trixie hade ett ärr som löpte tvärs över vänstra kinden. Det var ganska svagt, och det var först när man kom nära som man såg det ordentligt.

"Hej!" sade Twixie glatt och bugade sig. Trixie gjorde likadant och jag försökte buga tilbaka och lyckades, enligt min mening, ganska bra, om än det blev lite tafatt.

"Hej", sade jag. "Jag heter Katie."
"Vi vet!" svarade tvillingarna samtidigt. Jag log inombords. Dom här flickorna såg trevliga ut, kanse vi till och med skulle kunna bli vänner.

*

De följande dagarna var de bästa i mitt liv. Jag tränade flitigt på att fäktas tillsammans med Trixie, och upptäckte till min förvåning att jag var ganska duktig. Jag testade skjuta lite pilbåge tilsammans med Twixie också, och lyckades ganska bra. Men jag sa att jag nog håller mig till svärdet. Jag kände mig säkrast så.

Trixie var jätteduktig på fäktning, och hon sa att jag kunde bli en duktig fäktare en dag. Twixie var en mästare på pilbåge. Vet ni? Hon kunde träffa en tråd på tio meters håll! Visserligen så var den lite tjockare än en vanlig tråd men det var ändå fantastiskt!
Om ni hade tillbringat sju år av erat liv med att höra hur värdelös ni var så skulle ni nog också bli ofantligt glada över satt få bo hos JULTOMTEN! Tänk er själva, tomtenissar och nissor som passar upp er och ger er varm choklad efter hårda träningspass. Att höra jutomtens mullriga skratt vid varje måltid och, bäst av allt, att få ha två vänner. Jag och Twixie och Trixie blev nämligen väldigt bra vänner under tiden när jag var hos jultomten. Vi lekte, övade, pratade och skrattade tillsammas.

Men allt underbart har ett slut. Och jag visste att jag en dag skulle behöva ge mig av. Och den dagen kom fortare än vad jag hade befarat...

*

Så! Nu ska dom alltså ge sig av! Vad kommer hända nu? Kommer dom hitta påskharen i tid eller kommer vi gå miste om julen i år? Läs nästa del imorgon!

Så himla fantastisktunderbartmagiskt!!!!!!!!
Du skriver heeelt magiskt!!!!!! ♥♥♥

Tack♥ Ni är det officiellt! Min dröm har gått i uppfyllelse!!♥♥ Jag har fått folk som gillar min skrivning!

Littraturpris, här kommer jag!

Nej men serriöst! Med er om läsare kommer inte det bli så svårt att få en bok utgiven♥

Superbt! Jag älskar ditt språk!