Cool rollspelsrubrik (OTP)

Elynn ~
"Tch"
Jag tar ett blåss och vänder mig mot gruppen.
"Nu då? Det känns som jag vill spy efter detta. Dagen är helt förstörd om vi inte gör något bättre än det här nu, vad som helst är faktiskt bättre"

Ariana ler med ögonen lätt slutna då han stryker över hennes hår. Hon älskade detta, dessa stunder med honom var inte som med andra. Hon kunde inte förklara det, men med honom spelade inte drogerna någon roll hon kände ändå frid med honom. Var det kärlek eller broderskap? Vad visste hon, men hon ville inte förlora honom för något.
Då hon märker att han studerar henne ser hon upp och möter hans blick med ett svagt leende innan hon sakta för handen över hans kind.
"Tack, du får mig att vilja leva." sa hon uppriktigt och oväntat, oväntat då de kom från henne även om han säkerligen förstod att det fanns en bakomliggande orsak till att hon rökte på så ofta.

Adrian ~
Wow. Det var oväntat. Ändå ler jag tillbaka. Hennes hand känns sval mot min kind. "Tack för att du lever." Jag förstår inte riktigt vad hon menar med det hon sa, självklart har jag ibland misstänkt att hon inte mår helt bra men jag har förträngt det. Leva i nuet, inga bekymmer, tänk inte på det dåliga. Du är inte tillåten. Jag älskar den här livsstilen, men ibland känns det som att vi låtsas.

(oops Adrian is maybe fallin in love detta var inte tänkt ojdå)

Ariana ler mot honom och låter sin hand falla. Hon säger inget mer, hon kunde inte säga mer då livsstilen inte tillät det. Hon kunde ändå inte tala om det, inte än, inte nu, kanske aldrig. Sakta tar hon sig upp och ser bort mot det rökande gänget.
"Jag kommer snart." mumlar hon till Adrian och tar sig dit för att hämta något att röka på.

Adrian ~
Jag suckar då jag vet att hon inte klarar sig längre utan att vara påverkad, hon behöver det för att klara sig. Jag förstår inte varför men jag låter henne göra det, plockar ett nytt grässtrå och försöker spela. Solen skiner och allt är ganska rofyllt förutom det faktum att punkargänget står därborta som ett moln för solen. Jag ogillar dem. De låter mig inte låtsas ifred.

(Vildvittra menar Ariana punkarna? )

(Anne Potter Nope, ett par personer som har kul och röker på i Hippie gänget xD)

Ariana kommer snart åter till Adrian med en ny cigarett i handen och med vingliga steg mot honom.
Hon sjunker ner och lägger åter huvudet mot hans knä och drar ett bloss. Hon blåser ut röken men inte på Adrian då hon vet att han inte gillar det. Hennes leende var svagt och hennes ögon knappt öppna mer, hon verkade vara nöjd för stunden.
Nöjd, nöjd var det hon var då hon slapp tänka och känna. Hennes blick går till punkargänget, dessa människor borde verkligen lära sig och slappna av. Blicken går till den blonda flickan med det röda läppstiftet, hon verkade söt. Just ett sådant rött läppstift brukade hon bära, bära i en svunnen tid, som i ett annat liv. Blicken vandrar vidare till Adrian innan hon drar ett nytt bloss och blåser ut.
Om hon bara orkade, skulle hon vilja leva utan att röka så hårt, men det hade blivit som en livsstil för henne.

(Jaaa, jag är oaktiv! Men ni skriver ju så himla mycket xD )

Azaria (Ace)
Jag smygtittar på Ariana och Adrian. De ser kära ut. De verkar i alla fall vara mer än bara vänner. Men här så kan man ju kyssa vem som helst utan att de verkar märkvärdigt. Jag både älskar det och hatar det. Hatar? Nej. Sluta, sluta, sluta! Jag hatar ingenting. Jag tar upp min gitarr, börjar spela och försöker tänka på annat. Min ilska förvandlas till musik. Varje drag mot strängarna är ett slag mot... Vad är det ens jag krigar mot? Mig själv? Världen? Punk-gänget? Jag tittar bort mot punk-gänget. Om vi nu ska älska allt, varför hatar vi dem?

Adrian ~
Jag rynkar en aning på näsan när hon kommer tillbaka med en ny cigarett. Hon är påverkad igen, den kloka och allvarliga Ariana är borta och den som jag oftast känner är tillbaka. Hon verkar lycklig dock. Hennes ögon är halvslutna och hon ler frånvarande. Jag får en plötslig lust att kyssa henne men låter bli, leker med hennes hår istället och kisar mot solen.

Plötsligt hostar Ariana till, en hostning långt ner i lungorna. Hon sätter sig upp för att inte kvävas. Att röka tog väl ut sin rätt tillslut och hennes lungor var inte av dem bästa. Trots detta drog hon ännu ett bloss då hostan gått över.
Hennes blick söker sig efter Adrians, mest för att hon inte ville möta dem andras. Hon behövde hjälp, hon ville väl det men hon klarade det inte själv.