The master and his maid(Anna-Chan)

(Haha ja xD Alltså är det här typ som andra avsnittet? Då han blir kidnappad för första gången som man ser det? xD)

Anne hade varit medvetslös ett bra tag, men hon hade vaknat innan Ciel hade det. Hon hade också haft något för ögonen och suttit ganska nära Ciel, men han hade verkat vara avsvimmad då hon försökt knuffa honom lätt. Hon var också bunden vid händer och ben. Hon hade försökt vara så stilla som möjligt så männen inte skulle märka att hon var vaken, hon var ganska säker på att hon bara skulle få något som fick henne att svimma av igen.
Då kände hon hur Ciel rörde sig bredvid henne och hörde männen prata. Hon försökte låtsas vara avsvimmad igen medan hon lyssnade på dem och Ciels svar.
Hon kunde inte låta bli att beundra Ciel för hur lugn han verkade vara, och hans hånfulla svar till männen. Var han inte rädd för sitt liv? Hon var inte panikslagen direkt, men rädd var hon. För varför männen hade tagit dem och vad de skulle göra med dem. Vart de fördes.
När männen tillslut tystnade efter att de verkat ha satt en munkavel på Ciel lutade hon sig mot honom. "Ciel" viskade hon så tyst hon kunde mot hans öra så männen inte skulle höra. "Är ni okej?". Hon hann inte fråga mer fören en av männen märkte att hon var vaken. "Tyst med dig flicka!" sa han bara irriterat och hon lutade sig snabbt mot sin plats igen.
De körde en stund till innan de tillslut stannade. Hon hörde hur männen steg ur och sedan hur dörren öppnades. Ett par armar tog ovarsamt tag i henne och började bära henne och hon antog samma sak hände med Ciel. Männen gick med dem och snart kände hon hur de måste ha gått inomhus, för allt blev mycket varmare. De gick en stund till, innan de tillslut sattes ner på ett golv. Någon drog bort ögonbindlarna på dem båda och munkaveln på Ciel.
Anne hann se hur männen gick ut ur rummet de befann sig i nu och låste dörren innan hon såg mot Ciel. "Hur mår ni? De gjorde inte illa dig?" undrade hon igen och började försöka ta sig ur repen, men till ingen nytta. "Jag hörde ett ljud och gick in i ert kontor och såg männen försöka dra dig ut ur fönstret...".

(Jag vet inte xD Jag har inte riktigt tänkt så långt owo xD)

Ciel kände hur männen tog av honom munklaven och ögonbindeln. Med ens for hans hand upp till hans högra öga och med en liten, lättad suck upptäckte han att hans ögonbindel var kvar.
Ciel tittade på Anne. Han undrade varför männen hade tagit henne med, men när han hörde vad hon sa insåg han att det måste ha varit för att hon såg männen.
"Jag är okej, och du?" Ciel lät som vanligt ganska uttråkad.
Ciel försökte att få loss sina händer, men de var för hårt knutna. Han bet ihop och spände sina käkar av frustration då det verkade som att det var omöjligt att ta sig loss.

(Okej, men vi kan säga att det någon som har kidnappat honom bara och vill ha något från honom xD Kanske de försöker använda Anne för att utpressa honom?)

Anne försökte än få loss sina händer, men de skavde bara hårdare in i hennes hud. Det var väldigt en udda första dag, hon blev kidnappad tillsammans med Ciel. Men det var fortfarande bättre än att svälta ihjäl på gatan. "Jag är okej...De drogade oss tror jag" mumlade hon och gav upp med repen.
I den stunden hörde hon hur dörren öppnades igen såg upp. En man kom in, han var fint klädd och det syntes att han var rik. "Ciel Phantomhive, vi möts tillslut" sa mannen och stängde dörren bakom sig och gick fram till dem. Han flinade och blicken drogs till Anne. "Jag ser att ni har med er eran piga" sa han hånfullt och Anne såg trotsigt upp på honom. Mannen verkade inte gilla hennes blick och tog tag i hennes hår och tvinngade upp henne på knä. "Jag har för mig att en tjänare ska ha lite mer respekt för överklassen, hm?" väste mannen. Anne kunde inte svara, hon hade tårar i ögonen av smärta från då han dragit upp henne. Mannen släppte ner henne igen och vände blicken mot Ciel igen med ett leende igen. "Jag tror ni vet vad jag vill ha".

(Visst ^^)

Ciel såg vad mannen gjorde mot Anne, men hans min ändrades inte. Ciel kände igen honom, han var någon väldigt rik man, ingift i familjen. När hans fru samt hans svärföräldrar dog ärvde han allting.
"Visst vet jag det." svarade Ciel, lika uttråkad som vanligt. "Men bara för att jag vet vad du vill ha betyder det inte att du kommer få det."
Ciel ändrade lite hur han satt och tittade upp på mannen. Även om Ciel hade sin vanliga min såg hans ögon ändå väldigt hånfulla ut.
"Faktum är att någon faktiskt är påväg hit i denna stund för att rädda oss. Så om jag var du skulle jag nog knyta upp de här knutarna, så kanske du inte blir fullt lika skadad när han kommer. Du kanske rentav överlever." Ciels röst lät allvarlig, trovärdig, men egentligen var allting en lögn. Eller, antagligen var allting en lögn. Men om han bara kunde få loss sina händer så skulle han kanske kunna kalla på Sebastian, och de kunde kanske bli räddade.

Anne såg ned i marken medan hon blinkade bort tårarna. Hon ville inte gråta inför Ciel och denna man. Och smärtan försvann snabbt också. Hon tittade tillslut upp igen och sneglade mot Ciel. Han var otroligt lugn för att vara kidnappad och hotad.
Hon lutade sig mot vägen de satt vid och såg sedan upp på mannen igen som hade sin koncentration på Ciel. Hon förstod inte exakt vad mannen ville ha av honom, men antog att det var pengar eller liknande. Det verkade vara allt en del förmögna brydde sig om, trots att de hade så mycket själva.
Mannen studerade Ciel och såg ut att fundera en stund. Han var tvungen att få som han ville. Tillslut såg han på Anna igen och flinade. Han tog tag i hennes arm och drog upp henne och höll henne vid sig. "Det här kanske får dig att prata" sa han och drog fram en pistol ur bältet och höll den riktat mot Annes huvud.
Hon såg stirrade först på Ciel, skräcken lyste ur ögonen på henne. Men hon tvingade sig själv att lugna sig något och fortsatte se på honom. Förhoppningsvis skulle de bli räddade.

Ciel spände käkarna när mannen drog upp Anne och riktade pistolen mot hennes huvud. Hot, alltså. Ciel kunde klart och tydligt se skräcken lysa i Annes ögon men han låtsades inte se den. Istället flinade han.
"Tror du att jag skulle bry mig om du sköt henne? Precis som du sa innan, så är hon ju bara min piga. Och en piga kan man ju ersätta med vem som helst, eller hur?" sa Ciel med en självsäker och ganska hånfull röst. Men sanningen att säga var han inte lugn. Han var väldigt orolig för att mannen skulle skjuta Anne, något han verkligen inte ville skulle hända - även om han inte hade den blekaste aning om varför han brydde sig.
Mannen tittade chockat på Ciel och hans grepp om Anne lossade lite. När Ciel märkte detta log han. Men hans tankar var egentligen inte fokuserade på varken Anne eller mannen, han tänkte på Sebastian. Skrek på honom att komma i sina tankar. Men antagligen var det väl hopplöst, för det var inte Ciel som var dödshotad nu, det var Anne. Men hur orolig och illa till mods Ciel än kände sig kunde han inte visa svaghet, för om han gjorde det skulle han antagligen garantera Annes död.

Anne kände pistolen trycka mot hennes tinning. Det var som om hon slutade andas, som en enda lite rörelse skulle få en kula att gå genom hennes huvud. Vilket det nog skulle göra. Hon såg än på Ciel, såg hans flin och hennes hjärta sjönk som en sten. Han tänkte låta mannen skjuta henne.
Eller? Hon visste inte varför, men det kändes inte som hela sanningen, men i vilket fall som helst hade mannen än pistolen mot hennes huvud, även om greppet hade lossnat något. Mannen tog sakta pistolen from hennes huvud och riktade den mot Ciel istället. "Jag tror du bryr dig lite mer om dig själv i alla fall!" väste mannen och osäkrade pistolen. Han väntade en stund och började sakta trycka in avtryckaren.
Anne stirrade på pistolen och innan hon han tänka så kastade hon sig mot mannen, hon fick honom att falla ner med henne över och skottet hamnade precis bredvid Ciel. Hon försökte ta pistolen från honom, men hann inte långt pågrund av repen runt hennes händer innan mannen var på fötter igen. "Din lilla...!". Han sköt snabbt utan att se och vände sig sedan om mot Ciel igen. Skottet mot Anna var precis bredvid hennes huvud. Han riktade pistolen mot Ciel igen. "Nå" väste han.

Ciel bara stirrade på scenen framför sig, utan att veta vad han skulle göra. Sedan bet svalde han och hans min återgick till den vanliga uttråkade minen. Mannen menade tydligen allvar med att döda Anne, likaså med att försöka döda Ciel själv.
Ciel var tyst i några sekunder, tänkte på om vad han gjorde verkligen var så säkert. Men han var ju i och för sig i dödsfara nu, och han hade ju sagt åt Sebastian att inte störa honom om inte det något sådant hände, så Sebastian borde vara påväg...
Ciel tog chansningen.
"Jag tackar för underhållningen. Inte visste jag att det skulle bli så roligt nu när min piga var med." Ciels leende var nu tillbaks på hans läppar. "Men jag borde kanske informera dig om att det vore en ytterst dålig idé att döda henne, då du inte kommer kunna pressa ut någon information av mig på så sätt. Men att du nu riktar din pistol mot mig gör ju inte direkt dina överlevnadschanser bättre."
Mannen tittade frågande på Ciel.
"Vad sa du, din rika lilla skitunge?" väste mannen fram, tydligen irriterad av Ciels lugna och uppnosiga sätt. Men Ciel bara fortsatte att le till svar.
"SEBASTIAN!"
Ciel hade gjort vad han kunde, och han hoppades att det var tillräckligt. Annars skulle han dö, och Anne likaså. Och både dessa saker var något Ciel inte ville skulle hända.
Nästa sekund smälldes dörren in till rummet upp och Ciel kände genast igen sin butler, som bugade lätt.
"Young master, du kallade."

Anne kunde se hålet i golvet från kulan. Några centimeter till och hon hade varit stendöd nu. Mannen tänkte inte sluta fören han fått det han ville. Och då kunde både hon och Ciel vara döda. Så medan hans koncentration var på Ciel igen så försökte hon få loss sina händer. Hon behövde få bort pistolen från mannen.
Medan hon fumlade med repen så hörde hon Ciel. Hon ville nästan skrika åt honom, förstod han inte att han bara gjorde sakerna värre, ville han dö?
Hon hade fått upp en del av repen och skulle just försökte ställa sig upp då dörren flög upp och Sebastian kom in. Hon suckade ut något och fick av det sista utav repen. Sebastian kom närmare dem och bakom honom i den öppna dörren såg hon kroppar, döda kroppar. Hon bleknade och såg upp på Sebastian igen. Han hade sitt vanliga leende på läpparna. "Får jag be er titta bort miss? Detta kan bli en aning ohyfsat". Hon nickade och slöt ögonen.
Hon kände Sebastian gå förbi henne och snart kände hon hur hela rummet blev kallt, mörkare på något sätt. Sedan hörde hon hur pistolen föll till marken samtidigt som mannen gav ut ett hemskt skrik av smärta innan han tystnade och föll i marken han med.
"Young master, är ni okej?" undrade Sebastian och Anne öppnade ögonen igen och tog sig sakta upp, hon darrade lätt och försökte samla sig och förstå vad som nyss hänt.

Ciel nickade kort.
"För den här gången, ja. Men nästa gång för du se till att komma lite snabbare."
Ciel fick äntligen av sig repen - dock väldigt mycket med Sebastians hjälp - och gned sina handleder lätt innan han vände sig mot Anne.
"Är du okej?" sa Ciel, och för första gången när han pratade med Anne så lät hans röst faktiskt ganska varm och trevlig. Ett litet leende spred sig även över hans läppar, även om det dock var samma röst och leende som han använde när han tvingades vara trevlig med människor. Inte för att man kunde höra att det var konstgjort, direkt.
Plötsligt så hördes ett skott och Sebastian föll framåt, landade endast några centimeter bakom Ciel. Sebastian hade ett hål i bröstet vilket det strömmade ut blod ifrån. Från dörren där Sebastian hade gått in gick en kvinna ut. Kvinnan var iförd en mycket fin klänning och hennes långa hår var uppknutet i en stram knut. Hennes blick vändes mot Ciel och Anne.
"Ciel Phantomhive, jag ser att du lyckades besegra mina, ah, anhyrda män. Inte trodde jag att en liten pojke som du skulle klara av så många." Kvinnan gick in i rummet, hennes steg ekandes mot golvet. Ciel slängde en blängande blick över axeln på Sebastian, som fortfarande låg på golvet och såg väldigt.. Död ut.
Kvinnan fortsatte tala.
"Jag borde ha vetat bättre än att hyra in en så inkompetent man att sköta jobbet. Men jag antar att det räcker att jag avslutar det. Så nu, unga earl Phantomhive. Du vet vad jag vill ha." kvinnan höjde sin pistol och riktade den mot Ciel. Sedan drog hon fram en annan pistol och riktade den mot Anne, så att ingen av dem skulle kunna göra något utan att garantera sin död.