Daemons(Southafrica)

Eleonora märkte inte att han kommit fram fören han la en hand om hennes nacke. Hon såg upp och mötte hans blick med förvåning innan han kysste henne. Hon stirrade på honom i några sekunder innan hon slappnade av. Och då han mjukt puttade henne närmare följde hon efter. Hon slöt sina ögon också och la sina armar om hans nacke och besvarade kyssen.
Hon stod där en stund och bara kysste honom, njöt av värmen av hans läppar. Det spred sig en värme i hennes kropp också och innan annat hördes där de stod förutom vinden och hästarna som frustade. Tillslut drog hon sig undan för att ta några andetag och hon log stort. Hon sa inget, bara kramade om honom och lutade huvudet mot hans bröstkorg.

Adam kände sitt hjärta rusa men hämtade andan när Eleonora drog sig tillbaka och i samma drag lugnade han ner sig lite. Han lade båda sina armar om hennes rygg för att besvara hennes kram och tillsammans stod de tysta. Han sneglade bort mot Sekina och till hans förvåning log hon faktiskt. Hon satt med huvudet lite på sned och betraktade dem båda med glimtande vargögon. Adam kände tacksamhet till att hon tog det såpass bra.
Försiktigt smekte han Eleonoras hår och skrattade lite.
"Är detta en del av din plan?" retades han.

Eleonora var tyst hon med och bara stod och höll om honom. Hon var än härligt varm och bubblig inuti och det var nog det bästa hon känt på länge. Hon hade aldrig kysst någon förut, aldrig ens hållit om en pojke förutom de i hennes släkt. Och nu hade hon gjort båda.
Hon såg tillslut upp från hans bröstkorg och på Rey. Han log han med och satt vid Sekina på marken. Han såg så liten ut jämfört med vargen. "Jag kanske borde fråga dig samma sak?" frågade hon tillbaka och log retsamt hon med. De visste om varandras plan, de hade nog varit rätt så uppenbart även om ingen av dem ville erkänna planen eller genomföra den. Hon gav honom en lätt kyss igen innan hon drog sig undan helt och plockade upp Rey.

Adam ryckte på axlarna.
"Min plan var att se till att du inte lyckades med din", sa han innan Eleonora gav honom ännu en kyss och han log brett. När hon dragit sig tillbaka kände han redan saknad efter henne.
Han vände sig åt höger och gick fram till ett av träden med röda äpplen och plockade ett. Det här trädet hade många gånger gett honom av sin frukt när han känt hunger. Han trodde sig minnas att det var större dock. I sin fantasi hade trädets grenar sträckt sig över himlen och ibland fick han kämpa för att nå upp till högsta äpplena... Men nu kunde han nå alla äpplen utan större ansträngning.
"Vill ni ha ett?" frågade han och såg över på Eleonora.

Eleonoras leende försvann lite och hon suckade. Hon ville inte behöva genomföra sin plan, som aldrig skulle gå nu. "Du behöver inte oroa dig, jag kommer inte ens försöka med planen längre, det är inte värt det" sa hon och gick efter honom med Rey på axeln. Hon kände sig än lycklig även om tankarna på planen dunklade det något.
"Nej tack, men jag tror Rey vill ha" sa hon och sträckte sig själv efter ett och tog. Hon gav det till Rey som började äta, äpplet såg också stort ut jämfört med honom. Sedan såg hon på Adam igen. "Jag vill inte genomföra planen, jag ville aldrig det. Jag kan säga till mian föräldrar att det misslyckades men då kan jag inte träffa dig, inte utan att ljuga i alla fall" sa hon och tog försiktigt hans hand. "Och jag vill träffa dig".

Adam nickade till det som sades. Han kunde se sanningen i hennes ögon.
"Jag känner samma sak", svarade han med minst lika mycket ärlighet.
Han lyfte sin hand som Eleonora höll om och lade en kyss på hennes handrygg.
"Jag gillar er väldigt mycket Eleonora", mumlade han, "Det har gått så väldigt fort...", han gjorde en liten paus och hans blick landade på halsbandet om hennes hals. Han sken upp i ett brett leende, "Det gläder mig att ni bär gåvan. Den klär er."

Eleonora log då han kysste hennes handrygg. Han var en riktig gentleman, så försiktig och artig. "Ja, väldigt fort har det gått. Och jag gillar er väldigt mycket också Adam" sa hon och rörde sedan försiktigt vid halsbandet. "Den är väldigt vacker, jag är väldigt glad för den" log hon innan hon lutade sig framåt och gav honom ännu en kyss. Hon var ovan vid dem och älskade dem därför nu och bara tog mer och mer.

De hade spenderat några timmar tillsammans, kysst varandra och bara umgåtts innan hon tvingats gå och åkt hem. De närmaste dagarna gick fort igen, hon var återigen mest inomhus men hennes tankar kretsade kring Adam. Hon saknade honom men hade ingen chans att ta sig ut då hennes mor höll henne sysselsatt med studier.
En kväll då hon just hade satt på sig sitt nattlinne gick hon ut på sin balkong och såg ut genom trädgården, och återigen tänkte på Adam. Hon kunde minnas hans läppar, hans leende.

Det var en sval natt, på gränsen till för kall. Adam hade spenderat senaste timmen utomhus och nu började han nästan att frysa. Men det var det värt tyckte han. Hellre på språng i kylan än inlåst i värmen...
"Hur hade du tänkt dig att komma in?" viskade Sekina och försökte få ögonkontakt med Adam för att försöka få in lite vett i skallen på honom. Vargen tyckte att pojkens planer började gå över styr. Hon accepterade hans kärlek till Starwflickan men irriterade sig över hans besatthet.
Adam skulle just svara henne, men så hörde han att en dörr öppnades och kastade ljus över den mörka trädgården han satt gömd i.
"Det är Eleonora", mumlade han med blicken fäst på den vackra kvinnan framför sig. Försiktigt reste han sig upp med ett leende. "Hallå där!"
"Ssch!" fräste Sekina vid sidan om honom som nyss fått syn på ett par vakter lite längre bort. Vakterna hade ännu inte hört honom som tur var, men om han inte var försiktig skulle de snart göra det.

Eleonora hade på sig bara ett vitt nattlinne och håret hängde fritt. Det var lite kallt men hon tyckte det var skönt jämfört med hennes varme rum. Rey låg dock där inne på hennes säng och gosade sig i värmen under en filt. Han sov alltid med henne.
Plötsligt hörde hon en röst, Adams röst. Hon såg ut över trädgården tills hon fick syn på honom. "Adam?" viskade hon lågt och log. Hade han kommit dit till henne? Det var väldigt romantiskt. Hon såg på honom en stund från sin balkong, hon var minst tio meter högre upp än honom, men som tur var fanns faktiskt en stege. "Vänta där" viskade hon sedan tilll honom innan hon tog sig till kanten av balkongen, till en stege. De hade satt den där då huset en gång i tiden brunnit ner, och det var en väldigt bra säkerhetsåtgärd. Snart var hon nere på marken och omfamnade Adam hårt och kysste honom.

Adam besvarade kyssen medan han log mot hennes läppar. Det var en härlig känsla att bli omfamnad på det sättet och det kändes äntligen bra, han blev glad över att vara tillsammans med Eleonora igen.
När kyssen avslutades och kramen lossade tog han ett halvt steg tillbaka.
"Det är en kylig natt. Får man komma in?"
Hans armar knottrade sig som bevis på att han frös och han såg upp på balkongen i längtan över att komma in i värmen.
"Om jag inte stör förstås", lade han till och såg ner på Eleonora igen. Han placerade en lätt puss på hennes nästipp.