~Apokalyps~

(Fizzy då du rollar i jagform skriv gärna karaktärens namn ovanför var inlägg såsom Lollipop gör, det blir enklare då )

Idun ser pistolen fara och är glad att han inte skjutit utav. Hon ser på den nya kvinnan, även hon yngre. Pistolen hade gett henne ett sår över kinden samt så började en stor blånad sprida sig snabbt av slaget.
"Tja, du blev varnad." sa Idun enkelt och tar sig fram till henne, hon tar upp pistolen och synar den. Hon höjer ett ögonbryn åt killen men säger inget och kastar den åter till honom, hon hade märkt att den inte var laddad, hon hade misstänkt det med, man kastar inte bort ett laddat vapen.
Tyst pekar hon på främlingen att hon ska sätta sig vid den falnande brasan, gryningen var redan i antågande och Idun släppte av sig en gäspning, hon hade inte sovit på över ett dygn. ¨
Dock vid killens ord mot flickan far hon om och stirrar på honom.
"Du grabben, lägg av med sådant tal va? Det är högtravande och en hel hop med lögner." sa hon enkelt då han hållt på så till alla tre och det störde henne enormt.

(Ok )
Jamie-
Jag sätter mig tveksamt vid brasan och sneglar ilsket på mannen. Jag lutar mig mot väggen och blundar. Då hör jag det. Springande fötter och rop. Jag hoppar upp. "Spring!" Skriker jag, och börjar desperat klättra upp för väggen. Men det är försent.

[Bara för att du ber så snällt Aia. ]

Clementine

Försent hör jag främlingens varning. En kvinna står i dörren. Bakom henne skymtar jag tre figurer till och jag hör skrik. Hon ler stelt mot oss. Fel. Man ska inte le mot främlingar när man hör någon bli plågad, troligen till döds. Hela hennes ansikte är falskt.
"Förlåt att jag stör er lilla sammankomst." ler kvinnan.
Hon närmar sig sakta och jag backar undan, fortfarande med kniven i högsta hugg.
"Om du kommer närmare då..."
Hon kommer närmare.
"Du som är så söt och rar ska väl inte leka med sådana leksaker." kluckar hon och skakar skrattande på huvudet.
De andra har också kommit in i rummet. En av dem är en pojke som ser yngre ut än mig. De tar vem som helst. Kvinnan smeker mig över kinden och jag är för chockad för att röra mig. Jag bara betraktar henne.

Jamie


Jag skriker och hoppar ned på marken. Det kommer hjärndöda överallt, de omringar oss. De ler ondskefullt och visar sina olika vapen. Vissa är bara en glasskärva från något fönster eller spegel. Jag vänder mig om. Då, utan förvarning slår någon mig i bakhuvudet så att jag svimmar.

(Det blev lite konstigt men aja...)

Idun ställer sig upp och drar sin kniv i en enda rörelse. Hon ser på de fyra personer som kommer in. Den nyaste tjejen blir med ens nedslagen och Clem intryckt i ett hörn av en kvinna. Idun tänkte gå till undsättning för henne men får den lilla killen över sig.
"Men va fan." svor Idun till och hugger efter honom. Här var det att leva eller dö och det hade inte att göra med barn eller vuxen.
Hon stöter tillslut kniven i magen på killen men har fått kinden uppriven. Han drar sitt sista andetag och Idun tar sig snabbt upp på fötter för att åter ta sig till Clem.

Jag vaknar till. Det verkar ha gått flera minuter sedan jag svimmade. Jag stönade till, jag såg svarta fläckar framför ögonen. En främmande man kommer fram till mig. Han böjer sig över mig, jag ser rött i hand ögon. Han lyfter upp mig och börjar gå. Jag svimmar igen.

Clementine

"Inga fångar Cornelius!" uppmanar kvinnan mannen som har plockat upp den nya tjejen.
Hon tar tag i min hand och bänder loss kniven som jag har tappat kontrollen över. Med den tryckt mot min hals och ett fast grepp om mitt hår vänder hon sig mot de andra. Varför måste jag alltid få en kniv mot strupen?
"Ni rör inte en fena om ni inte vill se lilltjejen plågas till döds!" utbrister kvinnan triumferande. Jag försöker sparka henne på smalbenet, men det gör så att kniven sjunker in i huden, så jag håller mig stilla. Istället skriker jag.
"Lyssna inte på henne! Hon kommer att döda mig i alla fall. Rädda er själva! Spring!"
Kvinnan skrattar.
"Så heroiskt."
Hon tar ett hårdare grepp om mitt hår och skakar om mig. Det gör ont, men skräcken får plågan att domna bort.
"Så..." flinar kvinnan. "Vad väljer ni?"
Samtidigt har de andra hjärndöda börjat ringa in oss...

Gavin tog emot pistolen och placerade den i sitt hölster vid hans midja. Istället för att lägga sig ned för att sova igen, vilket han aldrig skulle klara av efter uppståndelsen, adrenalinet hade fortfarande effekt på honom och han kunde inte sitta still. Istället tog han ännu två alvedon, argumenterade att bara han höll sig uppe skulle han inte somna.
”Hey”, sade han och lyfte armarna i en defensiv position. ”Du borde inte anklaga andra för något de inte är, det är…” Han tystnade mitt i meningen och stängde munnen för att sedan öppna den igen. ”Okej, jag tar tillbaka det där.” Hon hade inte träffat helt fel, han talade inte alltid sanningen och han hade blivit anklagad för att vara pompös förut och det var väl nästan samma sak. Eller?
I nästa stund flög nykomlingen upp och automatiskt grabbade Gavin tag i ryggsäcken som låg vid hans fötter. Han satte den tillrätta på sin rygg och började ta sig längre bak i affären. Det tog ett tag innan han insåg att de andra inte var med honom. En dörr framför honom med skylten endast personal var lockande och han stannade upp framför den, kastade en blick bakåt. En verkade död, de andra var upptagna med flickorna och han skulle så lätt bara kunna försvinna.
Med en djup suck, drog han sig av ryggsäcken, lade den intill dörren. Han tog fram sin lilla kniv.
I samma stund han bestämt sig hörde han en kvinnas röst. Han kollade fram ifrån sitt ställe och såg henne hålla i Clementin och stelnade till. Den andra flickan verkade avsvimmad och främlingen verkade vara den som dödat en av dem.
”Och om vi inte rör en fena vad händer då?” frågade Gavin och kände hur han drog till sig kvinnans blick. ”Jag menar”, började han utan att röra sig ifrån stället han var, ”vi vet ju vad som händer ifall vi rör oss men ifall vi inte gör det, för om ni ändå tänker döda oss allihopa så spelar det ju ingen roll men jag skulle till exempel inte ha någonting emot att se er döda alla tre ifall det resulterade i att jag fick gå”, han hörde själv hur idiotiskt det lät och han hoppades att kvinnan inte hade sett honom vända tidigare. Det fanns inte en chans att de skulle låta någon av dem gå och han skulle haft svårt att leva med sig själv om det vore så. Det enda han kände sig något sådär bra över var att han inte hade någon av dem i ryggen och att kvinnans uppmärksamhet var delad mellan honom och Clementin. Han kunde se hur hon pressade eggen, nästan smekte Clementins hals.
Gavin harklade sig lite innan han fortsatte. "Så att välja innan jag har all fakta på bordet är något jag inte tänker göra. Och varför skulle jag inte bara ta och skjuta er allihopa där ni står?"
Han kände sig något generad och vid det här lagret hade han tröttnat på att fejka med en tom pistol men vad skulle han göra? Känslor som han inte lätt röra sitt stenansikte. Han försökte se något uttråkad ut men han kunde känna hur uppspärrade hans ögon var och misstänkte att han inte lurade någon. Dock var hans andning under kontroll och med hela sitt kroppsspråk försökte han vara avslappnad och självsäker. I hopp om att vinna tid.

Idun såg sin chans då kvinnan hade uppmärksamheten på killen. Detta var nackdelen med att vara fler, man måste ta hand om alla och Idun tänkte inte lämna Clem i sticket. Ja, hon kallade henne för Clem ty hon hade glömt kvinnans riktiga namn.
Hon tog tag i sin blodiga kniv och tog sig bakom kvinnan, en av männen såg henne dock och grabbade tag i hennes arm. Men Idun hade hunnit, hon hade kört kniven mellan skulderbladen på kvinnan i en hård stöt. Mannen vrålade något och ryckte tag i Idun. Hon hann inte se vad som hände med kvinnan och Clem, hon kände endast en hård duns då hon slängdes mot golvet och i nästa nu hade hon mannen över sig. Hennes jaktkniv var nu borta i kvinnan så hon sökte efter ännu en kniv, när hon väl funnit en skrockar mannen bara roat i vetskap om att hon inte var stark nog. Han tar tag i hennes handleder och håller dem över hennes huvud samtidigt som han leker med sin kniv över hennes ansikte och de bara delarna av hennes kropp, rispar henne väl medveten om att de hade ännu en man att klara av förutom han och kvinnan om hon ännu levde.
Idun försöker sparka sig loss och lyckas mellan hans ben, men det gör honom än mer rasande. Han kör kniven i hennes arm och Idun skriker till av den plötsliga smärtan.

Den främmande mannen springer up genom dörren med mig på axeln. Det skakar och jag kastas fram och tillbaka på hans axel. Han springer runt ett hörn och in i ett hus. Han går ned i någonting som förmodligen är källaren. Han hälsar på några andra människor som öppnar en dörr åt honom. De slänger in mig där och låser dörren.