Tom Dolders dagbok

Nej inte jag heller jag vet inte riktigt vad jag ska göra

Ska vi uggla istället, annars kanske alla som är inloggade och bevakar typ:"Nytt kapitel!""Neeeeej,det var en till kommentar (eller nåt).

Mmmm, det blir nog bra. Uggla! Ska bara köpa en uggla, kanske. Hmmm.

BRA!!

Tack alla ♥

Kapitel 8

Äntligen var det helg. Det kändes så skönt att kunna slappna av och att inte göra någonting. Var vad de flesta tyckte. Men det var inte sånt jag gjorde på mina helger. Jag gick upp kl 8 och tog in tid med att ta mig till stora salen där några få elever satt och diskuterade livligt. Det satt ett gäng fjärdeårselever vid Slytherinbordet, men jag satte mig självklart ned så långt bort från de som jag kunde. Aldrig slutade jag förundras av Hogwarts mat, den var verkligen andra bullar (vilket också fanns) än vad jag var van vid på barnhemmet. Medan jag höll på att drunkna i mina gamla tankar avbröts jag av en duns. Jag hoppade till och letade förskräckt efter vad som orsakat oljudet. Framför mig satt Maisie och Eric slog sig ned efter henne med två andra killar.
-Hej, Tom! sa Maisie och log stort mot mig. Jag kände hur mina kinder hettade upp och tog snabbt en enorm slev gröt för att slippa svara. Generat, vinkade jag mot henne.
-Det här är Eric som du kanske vet, nog vet jag det alltid muttrade jag för mig själv och glömde att fortsätta lyssna när de andra två presenterade sig själva. Efter ett långt stirrande ner i gröten upptäckte jag Maisie höll på att- tillsammans med Eric skratta som om det var den sista dagen på jorden. Försiktigt, kollade jag upp och möttes av Maisies tindrande ögon och jag kände genast att jag behövde gå därifrån.
-Ehm, jag måste gå nu..hejdå, mumlade jag och började gå därifrån så snabbt jag kunde.
-Vänta! hördes Maisies röst. Jag vände mig hastigt om och kollade undrande på henne.
-Du, Tom, du är ju jättebra på trolldomskonst så du kan väl hjälpa mig sen, idag, i uppehållsrummet? hon log fånigt och drog handen genom håret nästan som om hon var nervös.
-Jag kan inte.. svarade jag och sprang ut ur stora salen ännu snabbare än vad jag någonsin sprungit, för om jag hade stannat lite till, kanske jag hade sagt ja.

Jag pustade ut och lutade mig bekvämt bak mot trädets tjocka stam. Vinden blåste behagligt genom mitt hår och jag önskade att jag inte hade sprungit ut. Men, jag kunde ju inte stanna. Jag kunde ju inte...ugh. Ångerfullt, öppnade jag den tunga boken som såg ut som om den skulle falla ihop när som helst. Den var verkligen gammal och bräcklig och ful och gratis. För jag hade ju inte råd med nya, fina böcker som alla andra på skolan hade. Maisie kunde ju inte se dem! Jag stönade och läste genom de olika besvärjelserna. För att inte tänka på Maisie påminde jag mig själv om att de var alldeles patetiska. Vem får ens användning för de? Istället, öppnade jag en ny bok. Den var också gammal, men ändå inte, den var antik. Sidorna var gulnade, men det var på ett annat sätt. Inte charmigt, mer som tvärt om till det. Sidorna var inte bara fulla av text, men också fulla av sorg, tragedier, ondska och uråldrig förtvivlan. Den boken hade man inte hittat i en vanlig bokaffär, den boken vet nästan ingen om. Under andra dagen hade jag besökt biblioteket och smugit in i den andra avdelningen, den förbjudna avdelningen. Och magin i den boken var verkligen inte besvärjelser som Lumos.

Wow SUPER MEGA JÄTTE BRA!!!!

Tack tack tack tack tack ♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

Du har ingen aning om hur mycket det betyder för mig xD

Superjättebra!

Superduper braaa!

Taack ♥

Kapitel 9

6 september (glömde skriva på förra inlägget men det var också 6 september)

Solens sista strålar lyste över sjön så att den glimrade som diamanter. Om jag inte varit fullt psykiskt utrustad hade jag nog velat gå närmare, stoppa handen i vattnet och liksom känna vattnet, för nog känns det som om sjön konverserar med en ibland, men det skulle bara vara vågorna som betydde att jättebläckfisken simmade runt under ytan. Jag tog mina böcker och gick in i skolbyggnaden igen. Sex dagar på Hogwarts. Hittills verkade det vara ett väldigt trevligt ställe och jag kände redan makten från magin jag skulle bemästra. Eftersom jag inte hade någonting annat för mig lämnade jag böckerna i Slytherins uppehållsrum och tänkte att jag skulle ta en promenad runt slottet. Inte fängelsehålorna. Utan längre upp och faktiskt ta reda på vad som hände bortom de mörka korridorerna som härskade i skuggorna.

Tredje våningen. Det hördes mycket om den, så varför skulle jag inte vilja gå dit och undersöka den? När jag gick upp för trapporna som skulle leda till tredje våningen flyttades de. Underbart. Och det värsta var att när de flyttades steg också Maisie på trapporna. Tack Hogwarts.
-Heej, Tom! sa hon glatt och kramade mig.
-Vad kul att vi träffades! Jag letade efter dig! även fast hon såg ärligt glad ut såg jag också en smula sorg i hennes ögon, det var självklart att hon fortfarande var ledsen över det som hände tidigare på dagen, men att hon försökte gömma det. Tyvärr, fick jag skuldkänslor och tvingade mig själv att fortsätta samtalet.
-Hej, Maisie, sa jag och försökte le.
-Vart är du på väg då, Tom? frågade hon och log oskyldigt.
-Jag är..på väg till den tredje våningen, erkände jag eftersom jag helt enkelt inte orkade komma på någon ursäkt. Hon tittade på mig med uppspärrade ögon, log sedan skämtsamt och drog med mig upp för trapporna när de flyttats rätt och sa:
-Då följer jag med dig!