The one that got away

Andrew hörde hennes ord och han kände hur det sved till inom honom det var sant. Han kände hur hans mjuka sida bubblade upp till ytan och hur ångesten kom. Över det han gjort, hon hade rätt, han hade förstört så många andras liv. Familjer, vänner, kärlekar. Han gick på utan att tänka, bara gick och kände hur ångesten steg i honom och snart yrrade han bara runt.

Saphira hade snart köpt sitt, men hon hade faktiskt inte rört hans pengar. Det var som något tog emot, men hon visste faktiskt inte vad hon skulle använda det till annars?
Hon rökte på medans hon tog vägen hem, undrade var mannen höll hus, som hon ville bevisa att pengarna fanns kvar.

Andrew hade tillslut yrat sig in på en affär. Han köpte en flaska med whisky och gick ut igen. Det började bli tomt med folk nu, ingen skulle döma honom heller. Han öppnade flaskan och tog en stor klunk, men skuldkänslorna försvann inte.
Han gick runt en stund till och sjönk tillslut ner vid en väg, lite berusad. Han drack mer och blundade tillslut och kröp ihop. Flaskan stod nästan tom vid honom och tårar rann sakta nerför hans kinder. Utan att han tänkt på det själv var han utanför porten till Saphiras hyreshus, han drogs till henne.

Saphira kom snart hem till sitt men stannade upp, utanför den gemensamma dörren satt den mannen. Hon stirrade på honom en stund innan hon gick upp till sig, snart kom hon ner med en varm filt och la om honom. Snabbt gjorde hon det, hon ville inte bli fångad igen. Sedan la hon pengarna hon fått av honom vid honom och backade sedan bakåt, hon tog flaskan och svalde det sista innehållet.

Andrew hörde stegen men orkade inte se upp, orkade inte känna mer skam för vad han gjort. Han trodde hon skulle håna honom, säga åt honom att gå men istället fick han en varm filt om sig. Han öppnade ögonen och såg upp på henne, kinderna var våta av tårar och ögonen förtvivlade, det var den vanliga Andrew, den som funnits där från början.

Sapira höll sig på avstånd vilket var förståeligt. Han hade försökt stycka henne först gången de sågs.
"Du borde gå hem." sa hon slutligen och såg på hans rödgråtna ansikte.
"Där har du pengarna." sa hon och pekade innan hon var på väg att gå in. Hon hade den nu tomma flaskan i ena handen och påsen med tabletterna i den andra.

Andrew sa inget på en stund och bara kollade upp på henne, än lite förundrad över att hon varit vänlig not att ge honom filten. Han tog sig på darriga ben upp men gav henne tillbaka pengarna. "Nej...ta dem.." mumlade han en aning sluddrigt. "Jag behöver dem inte...Jag förtjänar dem inte...jag är ett monster". Han fick något gråtmilt i rösten på slutet av meningen och torkade sitt ansikte. "Jag är så ledsen, jag menar inget...Men..jag är inte frisk...Jag kan inte hindra det". Han snyftade till.

Saphira backade bakåt och skakade på huvudet, trodde att det var ett nytt trick från hans sida.
"Nej, du hade rätt jag kommer bara köpa upp dem på dåliga saker." sa hon men sa inget om det han sa, han var ett monster, det var han.
"Du hindrade dig med mig." sa hon slutligen men höll honom på avstånd utan att ta emot pengarna.

Andrew skrattade till, ett galet och förtvivlat skratt då hon sa att han inte dödat henne. "Jag vet, och det driver mig galen, mer än vad jag är redan...". Varför hade han inte kunnat göra det? "Jag är ledsen, jag ska inte störa dig" sa han sedan igen då han lugnat sig. Han borde inte vara där och prata med henne, han borde glömma bort allt och hitta nya offer.

(Kom på en sak som kanske får henne att inte vara fullt så rädd för honom xD Kanske lägenhetshuset börjar brinnar, att hon tappar en ofimpad cigarett eller något och det börjar brinna. Och Andrew som inte kan hålla sig borta är i närheten och räddar henne?)

Saphira nickade, hon tyckte också att han skulle gå och det med en gång, men pengarna rörde hon inte. Något inom henne sa att det skulle vara förödande, att han hade rätt. Hon skulle inte köpa mat fast det var det hon behövde.
Hon sa inget mer lämnade honom bara där och gick in till sig.

(Låter bra xD)