Alexandra & Penelope - Flammande Bägaren

Jag hinner inte reagera, helt plötsligt står jag inne i en kupé med Eric och han ber om ursäkt och försöker få mig att förlåta honom.
- "Eric..." mumlar jag sårat, jag försöker se honom i ögonen för att se om han är ärlig eller bara hittar på igen.

Jag kollar henne i ögona.
- Pene snälla förlåt mig, sa jag sorgset och drar henne närmare.
Jag strök henne över håret och kollar in i hennes ögon.

- "Åh Eric... Det spelar ingen roll va du gör, du vet att jag förlåter dig.. oavsett vad, du är min bästa vän Eric..." mumlar jag och slingrar mina armar runt hans midja.
- "Men... Kan du ta mina grejer in hit? Jag vill bara sitta här, ensam..." mumlar jag och ser med stora puppy-eyes upp på Eric.

- Visst jag kan hämta dina grejer hit men snälla sluta gör dom där puppy-eyes, sa jag och skrattade.
- Får jag sitta med dig eller vill du inte ens ha din bästis här? frågade jag och kollade på henne.

Jag ser skamset ner på mina skor, jag tänkte inte ens på att jag gjorde puppy-eyes mot honom.
- "Förlåt..." mumlar jag försiktigt,
- "Jag... Jag vill vara själv och då blir Pansy, Draco och Blaise också glada. Vi ses ju senare..." viskar jag med darrig röst, jag kan knappt tro orden som kommer ut från min mun, men jag vet att jag behöver få tid att lugna ner mig, läsa min bok och bara få varva ner, jag hatar att åka tåg... tänker jag irriterat.

Jag såg sorgset på henne.
- Om det är det du vill så ska jag låta dig vara själv, sa jag och gick för att hämta hennes grejer.
Jag tog med hennes grejer tillbaka till henne och la upp dom på hyllan.
- Jag ska gå och låta dig vara själv, sa jag sorgset och gick ut ur kupen med sorgsen blick.

Innan Eric hunnit stänga dörren tar jag tag i hans arm och drar in honom i kupén igen, jag lägger mina armar om hans midja och kramar om honom hårt medan jag viskar,
- "Tack raring..." in i hans bröstkorg.

Jag ler om håller om henne.
- Allt för min prinsessa, sa jag och pussade henne på huvudet.

Ett leende sprids över min läppar och jag släpper taget om honom.
- "Gå till Pansy och dina vänner nu." säger jag och ger honom ett halvhjärtat leende.

Jag kollar på henne.
- säkert att du klara dig? frågade jag.