Amaanda & Warlock (PRS)

[ Lyra undrade varför han blivit prefekt. Han verkade inte ta sitt ansvar på ett särskilt intresserat sätt.
Haha så klockrent! Jag skrattade rakt ut när jag läste det x) Du är verkligen jätteduktig på att fånga deras karaktärer ska du veta ♥ ]

"Lösenord...?" Frågade den tjocka damen med uttråkad och seg röst.
"Rött lejonhuvud", sa Hermione med eftertryck.
"Rätt..." Poträttet gäspade innan det for åt sidan och blottade ett litet hål tillräckligt stort att krypa in igenom.
"Härinne finns Gryffindors sällskapsrum och sovsalar. Så om ni bara kryper in efter Ron..." Hermione puttade till Ron som förvirrat och gäspande kröp in genom porträtthålet. "... så kommer mer info där."
Rummet Laura klättrade in i måste vara det mysigaste hon någonsin sett. Det finns soffor, bord och fåtöljer placerade och matchade i samma färg. Anslagstavlan lös av olika notiser medan resten av rummet gick i en nyans av mörkrött och guld. En brasa sprackade muntert i eldstaden och spred en väldigt behaglig värme över alla som vistades i rummet. Där fanns för tillfället bara ett fåtal elever där. De Laura såg småpratade framför brasan, medan andra trött vinkade godnatt och tassade uppför ett par knappt synliga trappateg.
Mitt i rummet stod dock Ron. Han gjorde inte en ansats till att hjälpa Hermione med presentationen, utan väntade lugnt på att hon tog över uppmärksamheten. Det gladde inte Hermione. Vem som helst kunde se att hon var arg på Ron bakom det käcka ansiktsuttrycket.
Hermione berättade lite kort om sällskapsrummet och delade sedan upp de nya eleverna efter kön, och bad tjejerna att följa efter henne.
De leddes uppför en lång spiraltrappa och slutgiltigen in i ett rundat rum med en handfull sängar som pryddes av rödguldiga broderier.
Där förlorade gruppen alla förstaårselever bland dem, som blev ombedda att gå och lägga sig eftersom lektionerna började dagen därpå. Hermione fortsatte lämna av någon elev vid varje årskurs's sovsal tills det bara var Lyra, Laura och Hermione kvar i gruppen.
Hon ledde dem uppför en sista trappa och stannade utanför dörren. "Det är här ni ska sova. Med mig, Parvati och Lavender som också går i sjätte årskursen."
Hermione öppnade dörren och blottade en likadan sal som de övriga. Där fanns fem sängar, med två var redan upptagna.

((Tack, det gör mig glad att höra Du är också väldigt bra på att fånga karaktärerna ))

De två flickorna som satt på sängarna tittade nyfiket upp på nykomlingarna.
"Det här är Lyra och Laura, de är nya här", presenterade Hermione dem.
"Vid förstod det", svarade den ena och presenterade sig: "Jag heter Parvati."
"Lavender", sade den andra.
"Var kommer ni ifrån?" frågade Parvati. Lyra var inte säker på om hon verkligen var intresserad eller inte. "Jag hörde något om Frankrike under middagen."
"Laura kommer därifrån. Jag är från Sverige", sade Lyra och satte sig tillrätta på sängen som hennes koffert stod vid fotändan av.
"Jag tänker gå och lägga mig nu", sade Hermione, "och ni borde också göra det. Lektionerna börjar imorgon och jag vill helst inte vara trött då."
Lyra hade en känsla av att hon var väldigt fokuserad på skolarbetet och sitt ansvar som prefekt. I vilket fall som helst var hon en bättre prefekt än Ron, och hon anade att hon lade mer tid på läxorna än vad han gjorde.

[Tack du ♥ Haha, måste bara säga att jag verkligen älskar det här rollet. Det ligger en sådan "Hogwarts-feeling" över alltsammans. ]

Det tog inte sekunder för Hermione att byta om till nattlinne, krypa ner i sängen och dra för de röda förhängerna.
Laura följde hennes exempel genom att rota i kofferten efter hennes egna nattkläder. Hela hennes packning var en enda röra. Hemma i Frankrike hade hon alltid haft en piga eller husalf som tog hand om hennes kläder och vek dem omsorgsfullt ner i packningen. Hon hade aldrig behövt tänka för att nå perfektion. Det var något som redan fanns där och väntade på henne.
Men inte nu. Under sommaren på landet hade Laura lagt märke till att hon inte alls var så noggrann som hon trott. Kläderna i kofferten var nu slarvigt ihopvikta och låg på fel ställen.
Laura förbannade sig själv över det faktum då hon rotade vidare. Hon kände sig barnslig då hon tänkte på hur mycket hon saknade familjens tjänstefolk. Allt var så mycket svårare när de inte fanns till hands.
Lauras tankegång avbröts plötsligt av bubbliga fnissanden. Hon tittade upp och såg att Lavender flytt över till Parvatis säng, där de viskade och fnissade ljudligt med varandra. Laura rodnade då hon la märke till att de tittade på henne.
"Du är från Frankrike, ellerhur?" Fnissade tjejen som hette Lavender. Hon hade lockigt smutsblont hår och otroligt rosiga kinder. Hon tryckte sig vänskapligt mot Parvati och kvävde ett skratt med handen.
Var det inte precis det Lyra sa? tänkte Laura en aning irriterat. Hon tyckte från början inte om tjejer som skrattade mer än vad de pratade. De här två verkade vara precis den typen.
"Ja, jag är från France", svarade Laura tillslut. Hon hittade i samma sekund sin skrynkliga boll till pyjamas och ställde sig upp.
"Jaha", sa Parvati. Ett skratt bubblade upp hos de både då Lavender viskade någonting i den andres öra.
Laura hann byta om innan de gav sig på henne igen.
"Fanns det snygga killar i France?" Fnissade de både i mun på varandra, vilket fick ett nytt skrattanfall att eka mellan väggarna.
Laura låtsades inte om dem. Istället mötte hon Lyras blick och skakade på huvudet. De här tjejerna var verkligen helt galna. Laura log lite mot sin kusin, mimade 'godnatt' och kröp in innanför förhängets trygghet.
Det var inte konstigt att Hermione fått nog. Laura tyckte nästan lite synd om henne. Det måste varit en mardröm att dela rum med de där två i flera år.
Laura orkade sedan inte tänka mer. Hon la sig gäspande på sidan och somnade direkt.

Suuuper

((Stämmer ♥ c: ))

En väckarklockas ihärdiga ringande väckte Lyra nästa morgon. Det visade sig vara Hermiones, för när Lyra satte sig upp och sömnigt drog undan de scharlakansröda förhängena från sängen såg hon henne stänga av en rund väckarklocka.
Hon hörde någon av de andra, Lavender eller Parvati, säga något om att "förhäxa den där klockan", och reste sig upp. Hon gick fram till ett av fönstren och ett leende spred sig över hennes läppar när hon fick se utsikten.
En bit öppen mark sträckte sig fram till en tätvuxen skog. Lyra mindes något om att den kallades den Förbjudna skogen, från Dumbledores tal under middagen igår. Vid skogsbrynet låg en liten trästuga, och det kom rök från skorstenen.
Hon föreställde sig själv flygande på sin kvast över skolans marker. Quidditch var inte hennes grej, för han hade väldigt dålig bollkänsla, men hon tyckte mycket om att bara flyga omkring i naturen och se den ovanifrån.
Hermione började klä på sig och göra sig i ordning, och Lyra följde hennes exempel. Klädnaderna i hennes koffert var slarvigt nedlagda, men böckerna låg prydligt längst ned på botten. Hennes mamma hade låtit henne packa och städa själv sedan hon var yngre, och hon anade att det syntes. Inte på det sättet att hon blivit duktig på det, utan på sättet hon prioriterade. Böckerna lade hon alltid ned först, så att de skulle få plats, och klädnader och liknande fick komma sedan.
"Vi kommer att få scheman under frukosten, så om ni inte har något emot det kan vi gå nu", sade Hermione till kusinerna. Väninnorna Parvati och Lavender hade somnat om.
Lyra nickade. Konstigt nog hade hon hunnit bli hungrig igen under natten, trots all den goda maten kvällen innan.

Laura noterade att Hermione inte var sig själv då de tre tog sällskap ner till Stora salen. Hon irrade fram och tillbaka med blicken över de nästan folktomma korridorerna och glömde att ställa följdfrågor då Laura och Lyra berättade något för henne.
"'Ermione", sa Laura tillslut. De gick med snabba steg nerför marmortrappan för att hålla jämna steg med henne. "Är dy verkligen okej?"
"Åh, allt är bra", svarade hon automatiskt. "Jag hoppas bara schemat är bra i år och..."
De steg in i Stora salen, där det till gårdagens kontrast bara satt ett dussin elever och tog för sig av den matrika frukosten. Antalet elever i salen fick Laura att undra vad klockan egentligen var.
Vid Gryffindorbordet satt bara en person. Pojken hade ansiktet begravt i händerna, och det var först när Laura slagit sig ner mittemot som hon insåg att det var Neville.
"Neville?" Sa Hermione försiktigt.
Neville tog bort händerna för ansiktet. Hans ögon var svullna av trötthet och munnen hängde sorgset.
"Neville! Vad 'ar 'änt?" Frågade Laura oroligt. Hennes tågkompis såg verkligen helt förstörd ut.
"Det är Trevor, min padda." Neville suckade och gnuggade ögonen med händerna. "Jag vaknade av att han var borta och har letat hela natten efter honom. Men han finns ingenstans i Gryffindortornet. Jag ville söka i slottet, men vågade inte med tanke på professor Sna..." Hans röst dog ut med en flämtande suck. "Jag har väntat i flera timmar på gryningen, och när den väl kom letade jag i evigheter... Men jag hittade honom inte! Så jag tänkte gå tillbaka till Gryffindortornet, men den tjocka damen vägrade släppa in mig. Det har varit hemskt! Tänk om Trevor är död!
"Oj", var allt Laura fick fram.
"Åh, Neville", sa Hermione. Hon sträckte sig efter det rostade brödet. "Han kommer fram så småningom, det tror jag verkligen. Han har ju kommit tillbaka flera gånger förut, ellerhur?"
"Jo", mumlade Neville sorgset.
Laura bredde smör på en frasig brödskiva och såg medlidande på Neville. Det måste varit hemskt att vara uppe hela natten. Hon mindes hur trött hon varit dagen därpå och undrade tyst för sig själv hur hon själv skulle mått utan sömn en sådan viktig natt.

Gryffindorbordet och även de andra borden fylldes efterhand på med fler elever. Harry och Ron anslöt sig till dem, och Lavender och Parvati kom insläntrande för att sätta sig en bit bort. Antalet elever och lärare var ändå inte lika många som kvällen innan. Lyra gissade att det berodde på att vissa åt senare och andra tidigare.
Efter en stund såg de professor McGonagall komma gående längs Gryffindorbordet för att dela ut scheman åt eleverna. Lyra kunde se hur tre andra lärare delade ut scheman till de andra elevhemmen.
När professor McGonagall kom fram till deras del av bordet gav hon dem varsitt schema. Lyra granskade det nyfiket, och det verkade de andra också göra. Schemat såg ut att vara bra. Den här dagen hade de bland annat Försvar mot svartkonster, som Lyra såg fram emot, och trolldryckskonst, som hon inte såg lika mycket fram emot. Det ämnet hade aldrig varit hennes starka sida, och läraren på hennes gamla skola i Sverige hade inte varit särskilt förstående.
”Ni har inte valt tillvalsämnen än, va?” sade Ron och tittade på Lyras schema över axeln på henne. Schemat hade vissa glapp, och det såg ut som att det borde vara lektioner där.
Lyra skakade på huvudet. ”Vad finns det för tillvalsämnen?”
”Tja … det finns Forntida runskrift, Mugglarstudier, Skötsel och vård av magiska djur …” började Ron. ”Ta inte spådomskonst bara, vad ni än gör.”
Lyra log och skakade på huvudet. Att försöka förutspå framtiden intresserade henne inte. Men Skötsel och vård av magiska djur lät inte så dumt … Hon undrade om något handlade om drakar på de lektionerna. Förmodligen gjorde det inte det, men hon kunde inte låta bli att hoppas.

((Under deras femte år på Hogwarts pratar ju eleverna med sina lärare om vad de vill jobba med och vilka ämnen de ska välja utifrån det, och jag tänkte på att Lyra och Laura inte har gjort det :s Tycker du att de borde ha något möte med McGonagall om det, som de andra haft tidigare, eller ska vi bara köra på? ))

[Jag tycker våra karaktär borde tala med McGonagall och ta reda på det här. Det är ju kul om vi håller rollet realistiskt liksom Bra att du kom att tänka på den här grejen ändå! Jag kan fixa en början till mötet med McGonagall, men har inte alls någon koll på vilka ämnen de har att välja på. Vet du det? I så fall kan du inflika det i nästa inlägg om du vill. Annas löser vi det på annat sätt. ]

"Ursäkta mig", sa en sträng röst. Laura vred på huvudet och fann att professor McGonagall kommit fram till deras del av bordet igen. Hon hade fortfarande ett par outdelade scheman vilandes under armen.
"Ms Roux och ms Winters var det? Skulle ni vilja vara vänlig att följa med mig?"
"Javisst", nickade Laura. Hon undrade vad det nu var som hade hänt. Om något var fel eller så. "Vi ses senare", försäkrade hon sedan Hermione innan både hon och Lyra slog följe med McGonagall. Laura kände hur Hermiones nyfikna blick brände i deras nackar så de lämnade Stora salen.
Professorn ledde dem genom en rad korridorer och trappor innan hon hötte med trollstaven mot en dörr och vinkade in dem i en foktom liten skrivsal. Det fanns inte några möbler därinne. Ett problem som professor McGonagall löste genom att vifta lätt med trollstaven. Tre stolar och tre bord dansade fram ur tomma inter.
"Nå, slå er ner", sa hon. Laura satte sig darrigt ner på stolen. Det här kändes läskigt. Professorn skrattade. "Jag tänker inte relegera dig Roux, ta det lugnt."
Laura rullade sina axlar i ett nervöst försök att slappna av. Det hjälpte faktiskt en aning.
Professor McGonagall slog sig ner på stolen mittemot kusinerna och började sedan sortera bland sina papper. "Eftersom ni är nya elever här på skolan måste jag be er att fylla i lite blanketter." Professorn sorterade färdigt och sträckte kusinerna varsinn megatjock hög med papper. Lite papper!?' tänkte Laura chockat. McGonagall fortsatte. "Det här är ett prov som utformats noga av den internationella skolledningen. Ert jobb är att svara på frågorna så gott det går. Vi behöver veta vilka kunskaper ni redan behärskar för att kunna kompletera det ni missat på Hogwarts. Detta görs för att ni ska kunna hoppa in i sjätte årskursen på ett bra sätt. Extrakurser kommer även sättas in om det skulle behövas. Med tanke på... läget i världen just nu."
"Vad bra", fick Laura ur sig. Det kändes allt annat än bra. Högen med papper var orimligt tjock. Det skulle ta åratal att ta sig igenom alltihop. Hon såg på sin kusin, för att sedan se på professorn igen.
"Sedan ska ni välja tillvalsämnen, liksom era klasskamrater gjorde förra året. Jag lägger dem här borta sålänge. Mer om det när det internationella provet är slutfört. Är ni redo?"
Laura nickade osäkert. Hon kände sig inte alls redo.
"Bra." McGonagall trollade fram gåspennor och bläck åt de båda. "Jag kommer dessvärre inte att befinna mig här under er provtid. Det är mycket att stå i såhär första dagen. Därför har jag talat med sir Nicholas, Gryffindorhemmets elevhemsspöke, som lovat att hålla ett öga på er."
Professor McGonagall samlade ihop sina överblivna papper och gick mot dörren. Hon skulle precis lämna dem ensamma då hon vände sig om och såg på dem med ett litet leende. "Och det är ingen mening att fuska om ni tänkt det. Det ligger en anti-fusk trollformel över mina gåspennor."

[Uppfann även ett internationellt prov, haha (som du nog märkte xD ) Tänkte att det var logiskt med tanke på hur annorlunda deras skolgång varit. Det kan ju kanske finnas en lektion i veckan som "läxtid" där alla internationella elever kan fördjupa sig i sådant de missat. Jag vet inte, men vad tycker du? .__. ]

((Okej, nu får det vara nog med att skjuta upp det här för min del. Tror jag sade att jag tänkte skriva under sportlovet, och det är ganska länge sedan nu. Förlåt att du har fått vänta så! D:

Och jag ser också att du inte varit inloggad på ett tag, så jag tänkte att när du kommer tillbaka så ska du i alla fall inte behöva upptäcka att jag fortfarande inte skrivit. För det ska jag göra nu. Ska ska ska.))

---

Lyra mötte sin kusins blick, suckade tyst men demonstrativt och såg på den väldiga högen av papper igen. Hon undrade hur lång tid professor McGonagall förväntade sig att det skulle ta för dem att göra hela provet.
På ett sätt var det synd att fjäderpennan hade en anti-fusk-formel över sig, tänkte hon när hon tog upp den och lade högens översta pappershäfte framför sig. Men å andra sidan var hon inte säker på hur hon hade tänkt fuska, om så inte varit fallet. Kanske hade hon kunnat fråga spöket, sir Nicholas. Men han såg inte särskilt samarbetsvillig ut där han svävade en bit ovanför marken framför dörren.
Lyra började besvara frågorna. Provet var uppdelat i de olika skolämnena, ett häfte för vart och ett av dem. Det hon börjat med handlade om Försvar mot svartkonster, och snart var hon uppslukad av att fylla i svar på frågor om onda varelser och förbjudna trollformler. Det gick ganska bra, förutom vid ett par frågor som hon fick lov att hoppa över.

Efter ett tag öppnades dörren igen, och Lyra tittade upp från sina frågor. In kom en av lärarna hon sett vid middagen kvällen innan, en man som var så liten att han högst kunde vara hälften så lång som hon själv.
Efter honom kom två till hon sett igår, nämligen tvillingparet som sorterats kvällen innan. Bortsett från Lyra och Laura hade det mest varit förstaklassare som varit nya på skolan, så hon kom ihåg dem ganska väl. Såvitt hon mindes hette de Adam och Rebecka Sommer, och de hade hamnat i Ravenclaw och Slytherin.
"God förmiddag, professor Flitwick", sade Sir Nicholas och gled smidigt åt sidan så att de kunde komma in.
"Ah, sir Nicholas", pep professorn som tydligen hette Flitwick. "Minerva påminde mig om att de också skulle göra det internationella provet för sjätte årskursen. Du vaktar väl dem också?"
Spöken nickade med en viktig min i det halvt genomskinliga ansiktet.
Professor Flitwick trollade fram ännu en bänk och en stol, så att det fanns fyra stycken i rummet. Tvillingarna slog sig ned, han gav dem varsin lika tjock pappershög som Lyra och Laura fått innan, och sade i princip samma sak till dem som professor McGonagall sagt tidigare.
Sedan önskade han dem lycka till och skyndade ut ur rummet på sina korta ben.

((Så nu fixade jag dit de tyska tvillingarna också x) De borde ju också göra det där provet, trots allt.
Och jo, läxtid låter som en bra idé. Då kan vi ju få med tvillingarna ännu mer. ))

[Toppen att du fick med dem! Älskar dem redan på något sätt och det är kul när de är med emellanåt, haha. Och nu tycker jag vi försöker få igång det här mysiga rollet igen! Det ska bli så kul ]

Laura skrev och skrev och skrev. Hon kände sig för första gången tacksam för all energi hon lagt på läxor hemma i Frankrike. Det hjälpte verkligen med alla förkunskaper, och hon visste inte riktigt vad hon skulle gjort om de inte etsat sig fast i hennes huvud.
När Laura tittade upp fann hon att Lyra och tvillingarna fortfarande skrev på sina prov. Vissa mer effektivt än andra. Rebecka, tvillingen som hon kom ihåg hamnat i Slytherin, lekte med sin gåspenna och tittade uttråkat ut genom fönstret medan hennes bror koncentrerade sig så djupt att han inte noterade någonting annat.
Stolen skrapade mot golvet då Laura samlade ihop sina papper och gick fram till sir Nicholas. Hon sträckte fram det färdigskrivna provet. "Jag är klar ny, sir".
Något sorgset drog med ens över spökets ansikte. Han tittade på papprerna och log sedan ett blekt, men ansträngt leende.
Laura förstod inte först, men när hon gjorde det började hon att rodna häftigt av skam. Sir Nicholas kunde inte ta emot hennes prov eftersom han var ett spöke! Hon såg att han blivit sårad och visste inte riktigt hur hon skulle gottgöra det hela på det engelska språket. Om det varit på franska hade det inte varit några problem, men med engelskan blev det alltid så knepigt.
"F-förlåt", stammade hon och försökte förklara. "Jag menade inte att..."
"Det är helt förståeligt, ms Roux. Lägg ditt prov här så löser det sig", lugnade sir Nicholas och glömde med det bort vad som hänt.
Laura nickade och skulle just till att gå då spöket tilltalade henne igen.
"Ms Roux", sa han. "På bordet därborta ligger en blankett med tillvalsämnerna för i år. Professor McGonagall bad mig personligen att överlämna ett ark till dig så att du kan titta över dina val. Hon skulle skicka ut vidare information med uggla om tid och plats för ett möte."
"Okej", sa Laura och nickade igen. "Tack så mycket, sir."
Innan hon lämnade salen kastade hon en blick på Lyra, men misslyckades med att möta hennes blick. Hon undrade hur mycket hennes kusin hade kvar av provet.
Väl utanför kände Laura att magen kurrade igen, så hon beslutade sig för att försöka hitta tillbaka till stora salen och hitta någonting att äta igen. Det dröjde inte länge förrän hon tvingades stanna och fråga någon om den rätta vägen.