PRS(HP_Maja)

Elenore vaknade efter ett tag, hon kunde inte sova. Hon klev upp ur sängen, som mest var en sliten madrass på golvet, som hon också delade med sin syster och hon gick fram till fönstret och såg ut. Det var mörkt nu nästan, och lite kallt. Elenore frös lätt då hon bara hade sin t-shirt med ett gammalt tryck på och slitna byxor, kappan bars av den som var ute för dagen, men på kvällarna var den hennes och hennes systers täcke.
Plötsligt fick Elenore syn på något, ett ansikte rakt över. En aning skrämd tog hon ett steg bakåt och blinkade för att kolla ifall hon såg i syne.

Tiffany såg hur det rörde sig i fönstret. Hon var van vid mörkret och såg att Elenore hade kommit fram till fönstret. Elenore fäste blicken på henne. Tiffany kunde inte se hennes ansiktsuttryck, men antog att hon var ganska förvånad. Det slog Tiffany hur fel det borde verka. En tjej, som Elenore hade träffat bara två dagar tidigare, satt nu utanför hennes fönster. Tiffany letade efter ett bättre gömställe, men hittade inget tillgängligt från där hon satt.

Elenore såg ut igen och ansiktet försvann inte, hon såg istället att det var Tiffany. Hon lugnade sig något och gick och öppnade dörren ut tyst. Hon tog med sig en lukta med ett brinnande ljus, de hade el, men den var dyr och de hade inte mycket, de sparade den alltid till vintern då det var som kallast.
"Vad tusan gör du här? Du skrämde livet ur mig!" sa hon lågt och såg på Tiffany. Hennes hud började knottra sig och det långa håret som var utsläppt blåste lätt av vinden.

Tiffany reste sig upp och sträckte på sig. "Jag gillar att skrämma livet ur folk", sa Hon. "Sånt jag gör på fritiden. Fin familj du har." Hon nickade mot huset.

Elenore la armarna om sig själv. "Jag vet..." sa hon kort om sin familj. De var väl det bästa hon hade, det enda hon hade förutom huset. "Men jag tror jag går in igen innan min syster vaknar, godnatt". Hon vände sig för att gå igen.

Tiffany stod kvar ett tag till innan hon började ta sig hemåt över taken.

Elenore tog sig in igen och la sig och somnade vid sin lillasyster. De sov tungt hela natten. Nästa morgon var hon dock uppe igen och beredd att gå ut och försöka sälja mer. Om hon sålde bra kanske de kunde köpa ett till täcke eller tyg till att laga kläder med.
Hon skyndade sig ut på marknaden med en korg med örter och verkade vara glad och bekymerslös då hon plötsligt sprang in i någon. Och denna någon var en lång och kraftig man klädd i halvblodiga klädern, slaktaren. "Förlåt" fick Elenore fram och såg då att köttet slaktaren bärt på ramlat på marken och var smutsigt av lera. Hon hade inte tänka mer fören hon fick ett hårt slag av slaktaren rakt över ansiktet. "Jävla unge! Se vad du har gjort!".

Tiffany stod en bit bort och betraktade scenen. Hon undrade hur många gånger hon hade sett Elenore innan hon visste vem det var. Slaktaren gormade på Elenore om pengar, men Tiffany visste att Elenore omöjligt kunde ha så mycket pengar. Hon tog upp en sten från marken och kastade den från hand till hand er par gånger. Hon slungade iväg stenen och den prickade precis där hon ville; mitt på bakhuvudet. Slaktaren verkade inte ta så stor notis om henne, så hon tog upp ytligare en sten från marken.

Elenore försökte be slaktaren om att förlåta henne, att han kunde få hennes örter och att hon kunde försöka tvätta av köttet, för hon hade inga pengar. Hon höll samtidigt för sin kind som var röd och svullen. Hon försökte återigen be då slaktaren fick nog. "Nej, om du inte har pengar så...!" han höjde handen igen.

Tiffany avfirade en till sten. Denne gång lite större och lite starkare. Det räckte för att slaktaren skulle vända sig om och ge en perfekt lucka för Elenore att springa i.