prs

Jag rodnade och lade huvudet mot hans bröstkorg. "Är jag dum om jag varit kär i någon som mobbat mig?" Jag bet mig i läppen "i sådana fall så är jag stendum"

- Du är inte stendum, sa jag och strök henne över håret.
Min mobil ringde.
- Hej det är Alex, svarade jag.
- Det är Jack och varför håller du om Emelie? Frågade Jack argt.
- Hur vet du? Frågade jag oroligt.
- Jag står utanför ditt fönster idiot, sa Jack argt och la på.
Jag kollade på Emelie.

"Vem var det" frågade jag sakta

- Jack vet allt, sa jag och sjönk ner på sängen.

"Han kommer mörda mig" sa jag och la mig bredvid honom på sängen. Jag sträcke upp armarna så att min tröja åkte upp och visade magen. Magen, det vill säga alla mina blåmärken efter många sparkar. Min mage och höft var helt blå.

- Då måste han mörda mig först, sa jag argt.
Jag kollade på alla blåmärken.
- Jag är verkligen ledsen, sa jag tyst och strök försiktigt över blåmärkena.

"Det gör ingenting" mumlade jag och rös när han rörde mig.

Jag kollade på henne.
Helt plötsligt slängs dörren upp och in kommer Jack.
- Jag ska mörda dig, väser Jack och närmare sig Emelie.
Jag ställer mig i vägen.
- Du vågar inte röra henne, sa jag argt.

Jag drar efter andan och rent reflexmessigt drar jag ner min tröja. Jag sätter mig upp och hoppas innerligt att Jack inte kommer göra illa mig idag.

Jag slår till Jack så han börjar blöda från läppen.
Jack vänder sig mot Emelie.
- Du klara dig idag men jag kommer ge igen, sa Jack argt och slår till mig på läppen.
Jack gick därifrån.