Revelations (prs)

Kiera ryckte på axlarna.
"Jag uppskattar Yuus sällskap, men om han inte haft tid hade jag funnit något annat att göra" sa hon enkelt. Kiera var van vid att vara ensam och hon hittade alltid sätt att fördriva tiden på, även om de inte alltid var särskilt roliga.
Kiera förstod inte varför Fudo skrattade åt det, sömn var väldigt viktigt för att man skulle orka med dagen. En utvilad soldat var en bra soldat! Att sova fyra timmer någon natt gick an om man kunde sova ut natten efter, men Akihito verkade inte göra det. Kiera hade själv hoppat över sömn många gånger och det hade ofta lett till att hon varit nära på att gör stora misstag.
"Du borde kanske skaffa en assistent" föreslog hon och såg på Akihito. Det hade kanske kunnat hjälpa honom så han fick mer tid över till att sova.
Kiera såg sedan på Fudo och nickade, att förlora någon man brydde sig om var aldrig lätt, hon hade trott att hennes far dött, men hon hade haft tur då han levet. Men hon hade ändå förlorat honom ur sitt liv i tre år, något som hade varit jobbigt för henne.
Kiera nickade sedan, hon visste att hon var tvungen att anpassa sig till deras värld och lära sig deras vapen om än motvilligt.
"Om jag skiljs ifrån er kommer jag antingen på ett sätt att klara mig eller så dör jag, precis som i vilken strid som helst. Man kan inte förlita sig på att andra skall rädda än, med undantag för Dragor" sa hon och skrattade mjukt när hon tänkte på att hästen räddat livet på henne ett flertal gånger. "Men jag skall fråga om Yuu är villig att hjälpa mig så du blir lite lugnare Fudo" sa hon skämtsamt och la huvudet på sned. Hon vände på blicken när någon kom in i rummet, hon såg att det var Nori och hon slutade genast le, hennes blick blev mörkare och hon tog kniven som lågt på bordet och reste sig upp.
"Ursäkta" sa hon artigt till killarna och gick sedan för att lämna sin bricka och leta upp Yuu.

Kiera valde att inte se på Nori när hon passerade henner. Hon ville ha så lite kontakt med kvinnan som möjligt. Hon undrade om Nori skulle låta henne dö om de var ute och hon blev attackerad, antagligen. Kiera suckade, hon hade avskedat en sådan soldat, men alla skötte sina arméer på olika sätt.
Kiera kom ut på gårdsplanen i regnet igen. Hon såg på Dragor som kom emot henne och hon log emot hästen när hon började gå bort mot arenan där hon misstänkte att Yuu skulle vara. Kiera fann honom mitt i ett träningsmontag och valde att inte störa honom. Hon kunde vänta tills han var klar.
Kiera granskade hans rörelse, Yuu visste vad han gjorde det såg hon, något som gladde henne då hon inte behövde oroa sig för att han skulle råka ut för något.
Dragor la sitt huvud på hennes axel och hon kliade honom under hakan medan hon väntade på att Yuu skulle bli klar vilket han snart blev. Kiera log svagt mot honom när han upptäckte henne och hon gick mot honom. Dragor gick nyfiket efter henne men hon ignorerade hästen för stunden.
"Godmorgon" sa hon och såg på Yuu. "Fudo ansåg att jag behövde mer träning med era vapen. Har du tig att hjälpa mig?" sa hon bara. Hon själv visste inte om hon ansåg det. Visst hon fann det praktiskt att kunna försvara sig själv, men på något sätt kändes det som de ville förändra henne, få henne att bli som dem och hon kände sig inte bekväm med det, inte alls. Hon skulle vilja se dem försöka anpassa sig till hennes värld, hon skakade på huvudet och klappade Dragor medan hon väntade på svar.

Kiera blängde på Yuu när han skrattade, hon hade velat se honom tvingas anpassa sig till hennes värld, hennes vapen och klimatet hemma. Kiera fångade pistolen utan att tänka, hon hade gjort det rent instinktivt.
"Det kanske är den jag dödar er med en vacker dag" sa Kiera utan att le emot dem. Hon visste inte men en dag kanske hon skulle behöva döda dem, men det skulle vara deras förlöst inte hennes, det var dem som lärt henne.
Kiera tittade på monstren när Yuu satte igång programmet, hon såg på vapnet, förberedde den och lossade säkringen. Monstren var nära henne och hon vek åt sidan och monstret missade henne. Hon placerade pistolen mot dess tinning och avfyrade pistolen, monstret föll död ner på marken.
Dragor flyttade sig ur vägen och hon tittade på den svarta massan som kom rusande mot henne. Ett leende syntes på hennes läppar när hon siktade på monstret och sköt. Hon hade stor fördel av alla träning på att sikta hon haft under åren, skottet var inte perfekt men det träffade tillräckligt nära hjärtat för att monstret skulle dö.
Hon andades stadigt men lätt andfått, det plötsliga utfallet hade fått adrenalinet att pumpa, men hon hade lärt sig att alltid vara redo. Hon tittade på Yuu och kastade tillbaka vapnet till honom. Kiera såg på Dragor som betraktade henne och log vänligt mot hästen.
"Jag tror jag klarar mig" sa hon och tittade upp i regnet.

Kiera höjde ett ögonbryn och såg på Yuu.
"En dag kanske jag gör det, vem vet jag kanske egentligen är en lönnmördare på flykt, vem vet" sa hon och log mystiskt mot honom innan hon satte upp på Dragor utan sadel och träns.
"Jag tror jag klarar mig, och dör jag så dör jag. Vi kommer alla dö en dag" sa hon och red ut genom portarna bredvid Yuu tills han kom till herrgården.
"Smaklig måltid" sa hon och såg på Dragor. "Jag tänker bege mig till staden"
Kiera ansåg att det var lika bra att tala om det för någon av dem så de inte blev oroliga, hon ville inte ha människor som skulle springa runt och leta efter henne. Hon kände att hon ville ha en stund borta ifrån herrgården och all spänning som fanns där.
Hon red ner längs huvudgatan och funderade på vart hon skulle ta vägen någon stans, hon red mest runt på måfå för att se om hon kunde finna något intressant att göra och hon fann snart ett världshus. Hon visste att det alltid hände saker på världshus. Hon satte av Dragor och ställde honom i stallet med öppen boxdörr så han kunde ta sig ut om det behövdes medan hon gick in i lokalen.

Kiera satt framför en man som lurade människor på pengar. Mannen hade tre skålar på bordet med tre stenar under, han lät den tävlande hitta stenen de första gångerna men när de höjde insatsen bytta han plats på stenarna, Kiera hade märkt det tidigt och när mannen frågade vilken stenen låg i och log stort pekade hon på den vänstra och han slutade le. Kiera såg på stenen som låg under skålen när han lyfte på den och tog sina pengar och reste sig och började gick mot baren. Hon hörde mannen komma rusande mot henne och tog ett steg åt sidan och han landade på golvet, Kiera drog en kniv och la den över mannens hals.
"Jag skulle inte göra om det där om jag var du" sa hon kallt och mannen nickade skrämt. Kiera reste sig upp och en lång man kom fram till henne och log mot henne.
"Damen hanterade det väl" sa han och hon höjde ett ögonbryn, smicker bet inte på henne.
"Vad vill du?" frågade hon och han lutade sig mot bardisken, det blonda håret föll ner över ögonen och han försökte att le förföriskt. Hon misstänkte att mannen visste att han såg bra ut och att det brukade fungera på andra kvinnor.
"Jag tänkte erbjuda damen en trevlig eftermiddag" sa han och Kiera log, det här kunde bli roligt. Hon kunde se vad mannen var villig att göra för att få henne i säng.
"Det låter som ett erbjudande jag inte kan säga nej till" sa hon och tog mannens arm och lämnade värdshuset. Kiera visslade och mannen såg undrande på henne men hon log svagt. Hon hade gett Dragor en signal som sa att han skulle följa efter henne på avstånd.
"Vad vill damen göra?" frågade han och Kiera la huvudet på sned.
"Jag har inte bott här särskilt länge så jag vet inte vad man kan göra här i staden, så jag låter dig bestämma, jag är helt i ditt våld" sa hon och gick närmare honom, mannen log stort och la en arm runt hennes axel. Kiera såg Fudo komma gående mot dem och hon stannade och drog in mannen i en gränd och placerade sina läppar på hans så de skulle se ut som vilket par som helst. Hon hoppades att Fudo inte sett henne. Mannen verkade först förvånad men fann sig snart i situationen.

Kiera såg Fudo passera med ett barn i famnen och hon tog ett steg ifrån mannen som log stort mot henne och hon knuffade till honom som svar.
Kiera gick åter ut på gatan med mannens arm runt sig och hon märkte att han la sin hand över hennes bröst och hon gav honom en frågande blick men han log bara och hon sa inget. Om det här var något som vanligtvis fungerade för honom var hon förvånad. Men Kiera visste att alla kvinnor var olika och de tände till på olika saker, hon själv tvivlade på att hon skulle tända till om hon fören hon hade känslor för personen.
Människor på gatorna log åt mannen och Kiera undrade vad han hade gjort för att bli känd. Hon kunde komma på några alternativ, antingen var han rik, hjälpsam helt enkelt en människa man såg upp till eller så var han tvärt om, en kriminell person med onda avsikter. För henne spelade det ingen roll, hon kunde försvara sig själv och om han försökte något kunde hon alltid döda honom och ta i tur med konsekvenserna senare.
Mannen gick ner på en gata med butiker och han såg på henne.
"Kan jag fresta damen med några vackra kläder?" frågade han och Kiera såg på honom, om mannen betalade kunde hon alltid titta på kläder.
"Det kan han få göra" sa hon och de gick in i en butik med kläder.

Kiera hade sett Yuu och Fudo krocka i ögonvrån innan hon gått in i butiken, vad gjorde de alla här nere? Hon ville helst undvika dem idag och inte höra om att hon borde stannat i herrgården eller något. Hon trodde inte att de skulle säga något sådant men hon ville inte ta några risker.
"Ser du något du gillar?" frågade mannen och Kiera såg sig omkring i butiken. Kläderna såg väldigt annorlunda jämfört med dem hon hade. Hennes kläder var anpassade till hennes tid och hennes klimat, de var ljusa och hon smälte in bra i snön. Hennes mantel var vit/grå för att smälta in i snölandskapet, hennes stövlar och handskar var av ett special material som Mirtha hade gett till henne när hon gett sig av, de tålde väta och kyla extremt bra, hon undrade om hon skulle klara sig utan dem? Hon såg på mannen som log uppmuntrande och hon log sedan, hon hade hittat en klädnad hon trodde hon skulle klara av att ha. Hon gick fram till kläderna och gick sedan för att prova dem. Hon mötte sin blick i spegeln och nickade, den skulle fungera. Hon gick ut till mannen som log nöjt mot henne och betalade. Hon satte på sig sina gamla vapen, svärdet vid höften, koget vid andra höften och pilbågen på ryggen. Hon satte ner knivarna i sina stövlar som hon hade vägrat att skaffa nya. Hon kände sig blottad utan manteln men ryckte sedan på axlarna, den skulle ändå inte fungera här då den stack ut mer än den smälte in och med nya kläder skulle hon kunna smälta in bättre.
"Tackar" sa Kiera och han nickade,hon fick en påse för sina gamla kläder och de gick åter ut på gatan.

(Så här ser kläderna ut

Kiera såg på mannen som gick bredvid honom och han stannade plötsligt.
"Vad oartigt av mig, jag har inte presenterat mig, mitt namn är Carlos" sa han och bugade, Kiera såg på honom och log.
"Du är inte oartigare än vad jag är, mitt namn är Luu" ljög hon och mannen nickade. Kiera hoppades att hennes vän inte skulle ha haft något emot att hon använde hennes namn, inte för att den andra kvinnan skulle få reda på det.
Kiera kände sig ovan i sina nya kläder, de var av konstigt material, kändes inte lika bekväma, de var antagligen inte lika tåliga, men hon stack inte ut om hon hade dem på sig, inte lika mycket iallafall. Kiera undrade varför människor ville ha såna här kläder? Men hon antog att hennes kläder såg konstiga ut i andras ögon.
"Vart är du ifrån?" frågade han och Kiera ryckte på axlarna.
"Jag minns inte. Jag kom till staden för några dagar sedan utan att veta vart jag hade varit innan eller vad som hänt mig" sa hon och log ursäktande, Carlos nickade och ursäktade sig över att han hade frågat och hon log bara. Manne la en arm runt hennes midja och drog henne till sig och Kiera tänkte just säga något när hon krockade med någon. Hon såg på Yuu när de båda satt på marken. Kiera tog sig för pannan och mannen hjälpte henne upp och såg fientligt Yuu och drog en kniv.
"Du" sa mannen och Kiera misstänkte att mannen visste vem Yuu var, men alla visste antagligen vilka de i gruppen var. Kiera sänkte mannens kniv och såg på Yuu.
"Han är en vän" sa hon och mannens ögon smalnade och hon riktade kniven mot henne.
"Du tänker få mig överlämnad, Luu" sa han ilskt och Kiera höjde ett ögonbryn, som hon misstänkt hade mannen inte rent mjöl i påsen.
"Jag tänkte inte i vilket fall ligga med dig" sa hon och hoppade undan när mannen viftade kniven mot henne. Hon tog ett steg fram tog tag i mannens handled och välte ner honom på den leriga marken, hon avväpnade honom och log sedan mot Yuu.
"Jag antar att det är här du kommer in, du som vet vad jag skall göra med honom nu" sa hon leende åt Yuu.

Kiera såg förvånat på Yuu, de gjorde inget åt brottslingar, inget annat än höll dem under uppsikt? Det kan vara bra att hålla folk under uppsikt helt klart då det kan finnas chanser att de kan leda dem till medbrottslingar, men det kunde också leda till att de begick fler värre brott, så hon hade röjt honom ur vägen men det här var inte hennes värld.
"Jag tror inte jag gjorde någon större skillnad" sa hon och ryckte på axlarna när Carlos sprang iväg. Hon trodde inte att han skulle lära sig något av det, han verkade inte vara den sortens person som drog lärdom av sina misstag.
"Vad är han skyldig till?" frågade hon innan Yuu plötsligt tog tag i hennes och började springa iväg. Hon hann precis se en skymt av Fudo som inte direkt såg glad ut. Hon sprang jämsides med Yuu tills de stannade en stund senare och hon såg på honom.
"Vad har du nu gjort?" skrattade hon roat.

Kiera himlade med ögonen åt Yuu. Hon misstänkte att Yuu hade gjort något som verkligen retat Fudo och att det inte var någon vanlig present, hon undrade vad det kunde vara men bestämde sig för att inte fråga, den informationen skulle inte hjälpa henne i livet. Det spelade ingen roll ifall hon visste eller inte. Hon kände regnet mot huden men brydde sig inte, regnet fick henne att känna sig levande och för tillfället ville hon inte ha på sin manteln, hon ville försöka ta sig fram så obemärkt som möjligt och med sin mantel på var det omöjligt. Hon misstänkte dock att hon blev ganska iögonfallande när hon gick bredvid Yuu som bar sin uniform. Hade hon varit alldaglig hade hon kanske smält in, men det vita håret och de isblåa ögonen fick henne att sticka ut, sedan visste Kiera att hennes kropp var perfekt och att många människor såg avundsjukt eller med lusta på henne. Hon hade vant sig vid det redan i tidig ålder, hennes far hade sagt åt henne att inte känna sig illa till mods när människor såg på henne avundsjuka på något de inte kunde få. Kiera hade själv aldrig förstått varför folk såg på henne som hon gjorde, kanske för att hon ansågs vara exotiskt till och med för sitt hemland, hon hade väldigt ljust hår trots att hon kom ifrån norr, hennes ögon var blåare än många andras och hennes hud vit som snö. Hon undrade varför så många människor strävade efter det och inte kunde vara nöjda med det de hade? Hon vände blicken mot människor som stirrade på dem och de återvände till sitt, Kiera hade visste vilken blick hon skulle ge för att få människor att känna sig obekväma. Hon hade följt efter Yuu utan att tänka på det, hon behövde inte koncentrera sig för att lokalisera sig om hon behövde återvända. Många års träning hade lärt henne att undermedvetet lägga vägen på minnet.
Kiera såg på Yuu när han började prata med henne och hon log roat.
"Han var ett tidsfördriv som så många andra. Jag finner det roande att studera människor och se vad de är utan efter, oftast är det en tur i sänghalmen, som om jag vore en billig hora som skulle gå med på det om de bara sa några smickrande ord, kvinnor är lovligt korkade" sa hon muttrande, hon visste att det hade fungerat på många kvinnor. "Men jag fick nya kläder utan att behöva betala"
sa hon leende, Kiera hade lärt sig att försöka se det positiva i allt.
"Men vad gör du i staden?" frågade hon och såg på Yuu.