Öppet rollspel! ~Magic~

(Hehe ojdå vad folk har skrivit :3 Har varit på fotbollsträning )

Calden strök undan en chokladbrun lock och fortsatte nedstämt längst gatan. Gatulyktorna hade tänts även om det inte var så värst mörkt. Han log lite för sig själv när hans tankar gled in på Wendy. Åh, hennes vackra ansikte och de blonda lockarna. Men hon skulle aldrig vilja ha honom.
Med en suck kom han fram till fotbollsplanen. Ungdomarna brukade hänga där och Calden hoppades alltid att Wendy skulle vara där.
Han hörde röster så han styrde lugnt sina steg mot dem och stack ned händerna i fickorna.

Lovisa tyckte att det var lite skrämmande att alla samlades vid fotbollsplanen, men det var ju trevligt att träffa folk. Hon träffade blivande nior hon nästan aldrig sett tidigare. Hon log förtjust och hälsade på alla.

"Edward", sa Edward och log, "Lovisa. Fint namn."

Hazel stod lite bakom de andra och betraktade Lovisa som vinkat åt henne. Hon hade känt henne lite innan, men inte mycket. Hon visste ju liksom hennes namn. Hon kände inte till alla andra ungdomar på planen, och undrade vad som fick alla att dras hitåt. Hon körde ner händerna i fickorna och tittade i marken. Ingen skulle ändå bry sig om att prata med henne.

(NU MÅSTE VI VÄNTA PÅ DE TVÅ/TRE SOM INTE SKRIVIT NÅGOT ÄN)

Alice satte sig på sängen. Den var hård. Hon antog att det var för att hon inte var ett dugg trött. Det brukade vara så. När Alice verkligen vill sova så blir sängen mjuk som en fluffig marshmallow. Hon fingrade på en bok på nattduksbordet och kastade en snabb blick på spegeln som satt på väggen. Hon strök handen över håret. Alice var ganska nöjd med sitt utseende.
Hon funderade på att gå och sätta på TVn, men ändrade sig. Hon gick mot hallen och satte foten i en av gympadojjorna och hälen gled ner mot sulan.
Alice öppnade dörren, gick ut i trapphuset och hoppade ner på vartannat trappsteg.

Wendy såg sig nyfiket omkring med blicken. Flytten från Härnösand hade gått ovanligt bra om man jämförde med hennes andra flyttar. Redan andra dagen hade en kille vid namn Calden presenterat sig och några av hans vänner. Sen dess hade dem umgåtts rätt mycket och han hade just smsat henne och sagt att hon skulle komma till en gammal fotbollsplan där resten av ungdomarna som bodde i den lilla staden höll hus. (NU FICK DET BLI EN LITEN STAD OKOK?) Hennes skor mot gräset skapade en friktion som tjöt högt. Hon började gå långsammare för att undvika det, vita Converse var inte så lätta att rengöra. Där borta skymtade hon fotbollsplanen och hon ökade på stegen ännu mer. "Hej!" sa hon glatt när hon slutligen kom fram. Det var mest riktat till Calden, hon kände nästan ingen annan. Han var sjukt snygg.

"Tack" svarade Lovisa och log mot Edward. "Edward är också fint."
Mot hennes vilja rodnade hon. Varför det nu? Det hade hon ju aldrig gjort i hela sitt liv! Plötsligt svepte en våg av osäkerhet inom henne, och hon slätade försiktigt över ansiktsdragen.

"Hej Wendy" log Calden och försökte att låta normal. Han drog handen genom håret igen. Han kände själv hur hans engelska dialekt tog över. Något som han inte precis tyckte var en fördel. Första dagen hade Jasmine kommit hem och berättat att en kille sagt att hon var söt på grund av sin dialekt.
Ingen tyckte så om honom. I alla fall var det det han trodde.

Johannes beslöt sig för att hoppa ner från lyckstolpen han tog tag i den och svingade sig så han nu hängde bara en och en halv meter från marken. Han släppte då taget och landade på fötterna

Wendy rodnade när Calden drog handen genom sitt hår och många tankar rullade runt i hennes huvud. Gillade han mig? Kunde han göra det redan? Gillade jag honom? Eller vad var det för slags kemi mellan oss?