The living dead(Dragon Fantasy)

Mark lyssnade på hennes historia och inom sig kände han hur hans hjärta gjorde lite ont av att höra den sorgliga historien. "Jag är ledsen" mumlade han och såg artigt bort en stund. "Jag vet inte vad som hände med min familj...Kanske det lever, kanske inte". Spelade det ens någon roll längre?

Alex drog ett djupt andetag som för att skärpa sig och uppskattade att han vände bort blicken just då några förrädiska tårar föll ner på kinden men hon fick snabbt bort dem.
"Har du inte sökt upp dem?" sa Alex förundrat för att glömma sin egen historia. För henne var det bara hennes farfar i livet, men på honom lät det inte så.

Mark ryckte lätt på axlarna. "Jag har försökt kontaktat dem...Med en mobil, men såklart fungerade den inte. Och de bor långt härifrån..Om jag ska försöka hitta dem måste jag ha ordentligt med utrustning och kanske någon grupp". Han vågade inte själv, det var för farligt.
Han tog sig upp tillslut. "Jag måste ner och hämta mer vatten" Han tog vattenflaskorna och stoppade dem i en stor väska.

Alex nickade men sa inget. Hon tyckte inte det var något själ, hon hade klarat sig galant, ja eller fram tills nu då. Men han hade en stuga och kanske blev man lite hemmakär till där tryggheten var?
"Jag är ledsen." sa hon ångerköpt, hon visste att hon gjort av med minst hälften av hans vattenförråd samt tagit upp hans säng.
"Var sov du i natt?" frågade hon plötsligt, hon hade tagit upp hans säng under natten.

Mark drog på sig jackan återigen och sina vapen innan han skakade på huvudet. "Det gör inget, det finns gott om i bäcken och i floderna, jag kokar det". Han pekade sedan mot stolen innan han tog sig ut och stängde ingången. Han skyndade sig mot floden och väl framme började han fylla på alla flaskor så de var fulla.

Alex kände sig skamsen, inte över att hon druckit vatten utan tagit hans bädd och han enbart fått en stol. Varför hade han inte sagt något? Hon var van vid att sova på marken och hade klarat sig med sin filt.
Men nu väntade hon på att han skulle komma åter, overksamheten höll på att ta knäcken på henne.

Mark hade fyllt alla flaskor och stoppat de i väskan igen då ett stönande hördes. Han såg upp och en bit bort gick en zombie. Han drog snabbt sitt gevär, siktade och sköt. Det var en fullträff. Han tog snabbt sina saker och började springa tillbaka, fanns det en så fanns det fler i närheten. Han hade också rätt.
Snart hördes fler stönande och steg och han ökade på takten. Tillslut såg han stugan igen och tog sig snabbt in och stängde ordentligt dörren. Förhoppningsvis hade inte de sett honom.

(Har för mig att de inte "Ser" utan mer känner på lukt och hör på ljud, men vet inte xD)

Alex drog sig förskräckt upp då han kom instormande.
"De är här." sa hon bara, hon hörde dem, men om allt var stängt tog de sig inte in.
"Är du okej?" sa hon med oro, hon ville inte döda honom om han förvandlades, men omedvetet tog hon tag om skaftet på en av sina knivar.

(Okej, men det jag menar med 'ser' är väl mer ljud och lukt och så då! x))

Mark pustade ut och började packa ur vattenflaskorna och nickade bara. Han hällde i allt vatten i en stor kastrull och började göra iordning elden så han kunde koka det.
"Jag är okej...De kom inte nära mig men de jagade mig". Han satte kastrullen över elden.

(Okej c: )

Alex nickade lättat och släppte kniven. Hon trodde honom så pass att skulle det hänt skulle han säga det, eller hålla sig undan.
"Förlåt, det var inte min mening att döda dig, bara om du hade förvandlats, det är mer humant." sa hon och följde honom med blicken då han fixade med elden.
Han kunde i att klara sig själv liksom hon även om de gjort det på olika vis.