Prs mellan PPP och Harry-Potter-Bokslukaren

"Miss Skii och miss Wester..." började McGonagall, men avbröt sig själv av ett frustande skratt.
Jag fattade ingenting. Vi kom försent, och McGonagall skrattar? Menans jag själv försökte behärska mig skrattade hela klassen. Till sist var jag tvungen att ge mig.
"Det här är ju löjligt" hördes en röst.
Professor Snape kom in i klassrummet, och alla tystnade.

"Vad är det med er?" morrade Snape. "Eleverna missar viktiga lektioner! Lärarna borde föregå med gott exempel! Vilka är orsaken till detta vansinne?"
Alla elever tittade på mig och Jenny, och det var svar nog för Snape.
"Jaså, miss Skii och miss Wester", sa Snape med en silkeslen röst, fylld av hat och ursinne. "Det blir straffkommendering hos mig klockan 20:00 idag. 10 poäng dras av från Gryffindor, för var och en av er två. Uppfattat?"

"Jag stirrade på Snape. Menade han allvar? Vi hade ju inte gjort något! Jag bestämde mig för att inte säga emot. Det verkade som om Liv tänkte samma sak.
"Ja, sir" sa vi båda samtidigt, enkelt och lungt.
"Severus!" röt McGonagall. "De här båda har ingenting med saken att göra! Det var..."
Sen tystnade hon. Jag förstod att hon bara ville hjälpa till. Jag log ursäktande mot henne.

Jaha, nu hade Gryffindor förlorat 20 poäng, på grund av oss. Jag var besviken på mig själv. Hur kunde jag vara så dum att börja skratta på en lektion? Men det gick ju inte att låta bli att skratta. Det var underbart att skratta, men det kunde få vissa sämre konsekvenser. Som t.ex. straffkommenderingar och poängavdrag. Egentligen förtjänade vi ju inte det här, men man måste göra som läraren säger. Att mucka gräl med Snape var det minst lockande just nu. Vi kunde bara förlora ännu fler poäng.

Vi satte oss vid ett bord. Jag märkte att Snape stod kvar och han stirrade hela tiden på mig och Liv. Som om han kände igen oss, eller som om det var något fel. Jag kommer aldrig att glömma hans blick vid det tillfället. Arrogant, arg och snobbig.
Efter en stunds tystnad började McGonagall lektionen.

Lektionen var inte som den skulle varit. Professor McGonagall glodde hela tiden ilsket på Snapes långa gestalt, och hon glömde bort vad hon skulle säga. Hon kom in på Ämnet Nifflare, vilket inte alls stämde med hur jag såg på henne.
Hon måste verkligen vara upprörd, tänkte jag.

Lektionen slutade med att McGonagall förvirrade sig så totalt att hon började prata om chokladkakor och muffins, vilket Snape tycktes hata väldigt mycket. Vi fick i alla fall ingen läxa, tänkte jag. Mer tid till att vara med Liv!
När alla gick ut var det många som viskade om oss. De pekade och kastade arga blickar. Antagligen för att vi lyckades dra av poäng, tänkte jag för mig själv.

(Chokladkakor och muffins xD kan förstå att Snape hatade det...)

Det kändes rätt obekvämt att i princip alla Gryffindorare glodde argt på oss.
Jaja, jag fick ju vara med Jenny! Det kunde man offra allt annat för. De där blickarna glömde jag snabbt bort, ändå.

(Jag vet xD)

Jag kände mig osäker när folk inte gillade mig. Det hade jag alltid gjort. Särskilt nu, när vi inte ens hade gjort något fel.
"Skii, dra åt helvete!" var det någon som sa till mig.
"Wester, din idiot!" sa någon annan till Liv.
Osäker var inte rätta ordet. Snarare förvirrad. Eller med ett finae ord, Confused.

(Haha, och tidigare idag hade jag bakat chokladmuffins som familjen åt nu xD)

Vi fick utstå gliringar och pikar hela dagen. Folk pekade, glodde och viskade om oss. De andra Gryffindorarna verkade hata oss nu, fastän det bara var tal om 20 poäng, inte 100 eller mer.
När klockan var 20:00 stod vi framför Snapes kontor och knackade. Jag kände mig nervös, och förvirrad, där jag stod med Jenny vid min sida.