PRS Måntass|AlexZz

(( Hohoho, thanks. XD ))

Claire äter av maten och är faktiskt rätt stolt över att inte ha översaltat det hela. Åtminstone enligt henne. Eichel ser ut som om hon kommer dricka mer vatten än hela mänskligheten. När Ardin kommer in så lägger hon märke till att han lämnar dörren öppen. Hon vet att han måste hört någonting. Vadsomhelst, men någonting. Urner sitter på andra sidan bordet och leker med pastan, som om det är en leksak. Fast när Ardin talar blir det en helt annan sak. Han börjar äta ordentligt.
”Känns illa att erkänna att det är sant.” Konstaterar Eichel med en lätt suck och äter cidare. Även om hon dricker vatten efter minst var fjärde tugga. Kevin sitter där och äter halvt om halvt med händerna. Vilket är rätt roande på något sätt. Lang däremot har perfekt bordsskick, ungefär som om hon försöker bevisa något. Eller så är det bara Claire som ser det hela som en akt, kanske för att hon knappt har något bordsskick. Fast hon äter åtminstone inte med händerna.
”Du äter som ett djur.” Tänker Claire kritiskt och kastar en irriterad blick på Kevin även om hon snabbt koncentrerar sig på sin mat igen.

(( Varsågod! ^^ Svarar senare idag, tror inte jag är vaken nog för att skriva sammanhängande. Blubbelibubblubb tårtbit klappa händerna när du är riktigt glad.))

(( Me neither. ♥ ))

((Trötthet är gött xD ♥ ))

Ardin såg förvånat på Kevin som vräkte i sig maten och tycktes använda händerna mer än bestick.
Han höll för ett ögonblick på att brista ut i skratt men lyckades kväva det genom att ta en ny tugga mat.
Han blev överraskad över hur gott det var.
Pastan var god, osten var lagom, köttet var gott trotts att man fick knapra sig igenom utsidan för att nå det saftiga köttet.
Han log och skulle precis säga någonting komiskt då dörren öppnades igen och Mayer och Nacht kommer in genom dörren och ser en aning oroligt omkring sig. Han ler vagt mot dem och möter deras blickar med en lugn min.
Han skulle inte sabba det här.
Ardin ser hur Mayer viskar någonting till Nacht som nickar fundersamt och kliver in.
"Det är väl bara att hugga in antar jag?" Säger Mayer med ett flin och börjar ta för sig. Nacht följer hans exempel och försöker roffa åt sig så mycket mat som möjligt medan han blänger på Ardin.

((Yep. ♥))

När Nacht vänder sig om åt andra hållet möter han Claires blick men tittar rakt ned i tallriken igen. Claire är inte förvånad över att han tar för sig som om han aldrig sett mat förut. I hans fall så levde han och Claire likadant under väldigt lång tid. De svalt. Claire vet, hon har faktiskt stulit mat av honom. Fast hon tror inte att Nacht kommer ihåg det, de båda två såg väldigt mycket annorlunda ut på den tiden. Frank hade varit mager, hade haft mycket längre hår och hade sett ut som om han legat för döden varje dag. Men Claire ångrar inte att hon tagit maten, det var därför Adler hittade honom... igen. De var trots allt barndomsvänner när de båda levde inom Mur Maria, så hon ser det som att hon gjorde den svältande lilla draveln en tjänst när hon stal brödet av honom. Alla runt bordet vräker i sig, förutom Lang, vilket känns bra på något sätt. Det känns som om hon lyckats med någonting, av någon anledning. Adler verkar faktiskt inte ens ha lagt märke till Nacht. Eller så är det ett simpelt lurendrejeri.
”Någon som vill leka en lek?” Frågar plötsligt Schmidt och det stannar liksom av innan en del tveksamt nickar. Claire är inte en av dem, hon mumlar misstroget men hon vet inte vad hon tycker om det.
”Det är inget farligt, man frågar bara en ja eller nej fråga till vem man vill så svarar den ärligt på frågan. Sedan blir det deras tur att fråga en ja eller nej fråga till vem de vill och så vidare. Det är enkelt.” Säger Schmidt och flinar snett.
”Det kan väl inte skada.” Säger Adler leende, Claire nickar instämmande.

((It's not truth or dare, it's yes or no. xD ))

Ardin ser förvånat på dem.
Skulle de leka någon slags sanningslek? Han såg förvirrat på Adler och skrattar lekfullt.
"Okej! Som en sanning och konka variant?" Frågar han retfullt och Schmidt nickar instämmande, och verkar inte riktigt fatta ironin i Ardins röst.
Ardin suckar och lägger ned sina bistick på tallriken, plötsligt varken hungrig eller road. Skulle det här bli en typiskt helg när man var i sjuårsåldern och tyckte sådana här lekar var det roligaste som någonsin funnits.
Han såg trött på Schmidt medan han kliade sig uttråkat i nacken.
"Eftersom jag föreslog leken så är det väl inte mer än rätt att jag börjar då?" Säger han och rätar på ryggen samtidigt som han flinar mot dem alla.
Hans flin byts ut mot ett leende när hans ögon fästs på Jana.
Flinet kom tillbaka, och han makade sig tätare intill borde samtidigt som han frågade "Är du dotter till Merdith Eichel och Nicholas Eichel? Eller är det bara några som råkar ha samma efternamn som du?"
Han ser nyfiket på henne och hon rodnar när hon tillslut svarar "De är mina föräldrar, så ja."

”Något säger mig att du hållt den frågan inne väldigt länge, Schmidt.” Säger Adler retsamt som rätat på sig och slutat äta, han har till och med börjat koncentrera sig på andra i rummet än det han har på tallriken. Hendrik flinar finurligt till svar, han har också ätit upp. Claire fortsätter dock äta, hon tror inte att hon kommer få några frågor, hon måste inte jobba hårt för att verka ointressant.
”Min tur nu, ellerhur?” Frågar Jana exalterat och när Hendrik nickar vänder hon sig direkt mot Mayer.
”Är det sant att du inte behövde göra första balansprovet eftersom din far är del av polisbrigaden?” Mayer ser först förvirrad ut, lägger huvudet på sned och ser på henne med en förbryllad min innan han svarar.
”Min far är inte en del av polisbrigaden så, nej.” Svarar Mayer med en axelryckning.
”Men du fick skippa första balansprovet!?” Fortsätter Eichel nyfiket och Mayer flinar plötsligt.
”Bara en fråga, Jana.” Svarar han roat innan han vänder sig om mot Ashton.
”Visste du om att du skulle väljas till ledare innan Pixi sa det?” Frågar han med ett smalt leende och Claire vänder blicken från Mayer till Ardin.

Ardin ser förvånat på Mayer, det här var inte alls vad han väntat sig.
Han hade trott att han var en av de mest ointressanta personerna i det här rummet och att hans uttråkade min skulle avskräcka frågor.
Han hade ingen lust att svara.
Ardin såg Mayer rakt in i ögonen och försökte förmedla att det där var helt fel fråga att ställa.
Men det enda han fick tillbaka var ett trotsigt flin och en handrörelse som betydde att han skulle svara, nu.
Ardin rodnade och kom på att de antagligen inte skulle tycka om att få veta att han visste precis lika lite om det här uppdraget som resten. Att han inte alls var någon slags hjälte som kunde rädda dem alla.
Han ville ljuga, men det skulle bara ha konsekvenser.
"Nej, jag hade ingen aning. Jag valdes då jag fick fem personer att slå i backen av min klumpighet."
Orden klingade ut, och han kunde se hur deras skräck vidgades i deras ögon.
Det här var inte bra.
Han fortsatte snabbt "Men han hade säkert valt mig ändå, jag menar, Pixi är lättproviserad, men inte så lättproviserad. Dessutom stod jag bland de i högre rank, ni vet, topp tio skalan." Säger han med ett leende och försöker släta över det han precis sagt. Ingen säger ett ord.
Han rodnar och ser generat på dem, innan han vänder blicken mot Claire och ler.
"Ångrar du att du stannade kvar när Pixi bad de som inte var frivilliga att offra sig för mänskligheten att gå?"

Claire ser fundersam ut för en stund, hur ska hon formulera det hela på ett bra sätt?
”Jag ångrar inte att jag stannade.” Claires svar är tydligen ofullständigt vilket märks på de andra, speciellt Adler och Eichel som båda verkar ha velat höra svaret något extremt.
”Det där är inget svar.” Suckar Eichel lätt och ser besviket på henne och Claire flinar retsamt.
”Det räknas som det eftersom jag fortfarande svarade.” Svarar Claire fortfarande leende.
”För mig låter det mer som att du försöker undvika att gå djupare.” Konstaterar Urner och Mayer nickar instämmande.
”Djupare hur?” Motfrågar hon förvirrat. ”Jag svarade, ellerhur?” Fortsätter Claire med samma utstrålning som ett litet barn som precis fått reda på en stor hemlighet om sin bästa vän.
”Faktiskt så svarade hon.” Konstaterar Schmidt och rycker på axlarna och Adler stönar från sin plats och Claire motstår lusten att skratta teatraliskt elakt.
”Aja, Stefan!” Urner rycker till när han blir tillfrågad. ”Du betedde dig extremt klumpigt i köket för att Nicole var därinne ellerhur?” Stefan blir djupröd i ansiktet och tittar bestämt ned i bordet.
”Ah...” Claire ser Nicoles ögon lysa upp av intresse när Urner börjar svarar. ”Ehh...” Fortsätter han tvekande. ”Både och.” Svarar Stefan till slut. Efter viss tvekan.
”Det där är ett ännu sämre svar!” Utropar Eichel besviket som verkar vara årets skvallertant. Lang skrattar roat.
”Min tur! Vilka är som inte blivit frågade förresten?” Frågar Stefan och ser på de runt bordet. Adler, Lang och Nacht tittar upp. Fast Nacht gör ingen större rörelse för att visa att han faktiskt är med. Schmidt har inte heller blivit frågad något men han räcker inte upp handen eller gör en enda rörelse för att uppvisa att han är där.
”Nacht, då, är du nöjd med att ha hamnat i Oliver Baums trupp?” Frågar han flinande och Frank ser inte direkt road ut.

Ardin kan inte låta bli att verkligen avsky den där leken. Hur skulle den kunna göra någon glad egentligen? Han såg bara hur det här kunde få dem att bli arga på varan, vilket han antog var motsatsen till hur det var. Han såg på dem och fick en riktigt bister min i ansiktet då han hörde frågan till Frank. Han suckade djupt och vred oroligt på sig samtidigt som han himlade med ögonen.
"Varför börjar vi inte bara kasta smågrus ögonen på folk om vi nu ändå ska hålla på såhär?" Muttrar han bistert och ser ned på sina fötter medan han tyst väntande på svaret från Frank.
"Jag tror att det kommer bli bra, hoppas jag." Svarar han en aning irriterat och ger Stefan en sur blick. Ardin rätar på sig i stolen och säger "Kan vi inte göra någonting annat? Jag tror ärligt ingen har tyckt särskilt mycket om behöva svara på oönskade frågor", han ser allvarligt på dem och försöker sedan lätta upp stämningen något.
"Vi skulle kunna spela kort eller något", säger han nonchalat men ler lite ändå.