Zombieroll

Clove hade paniken i halsgropen mest hela tiden men lyckades dämpa den. Att gå såhär mitt i en stad, eller ja ett litet samhälle var lika med döden, eller något värre än döden. De kom in på den grusade uppfarten och Cloves steg blev mer vaksamma, hon hade stängt in sina föräldrar, men skulle det vara fler? Garageporten verkade vara intakt, men inte visste hon om bilen var kvar, om det var tank, något hon borde tala med Carol om men inte nu. Nu skulle de in, in i hennes hus, hennes liv som hon var på sätt och vis glad att slippa.
Hon öppnar sakta dörren med kniven i sin darrande hand, rädd för att möta föräldrarna. Det är en stor ljus hall och ett stort familjeporträtt finns på ena väggen. En storvuxen man och en kvinna som tillsynes genomgått många skönhetsoperationer. Dottern, Clove själv var olik den Clove hon var nu, kanske alltid varit? Hon var blek, sminkad och allt var perfekt på henne, det syntes att hon tränat för att hålla perfekta formen och kläderna, posen ja allt påmindes om att hon jobbade som modell. Men osäkerheten fanns där under den hårt arbetade perfekta ytan, att inte duga, att man inte dög om man inte var vacker som hennes mor alltid sagt.

Carol granskade huset, hon undrade hur många som fanns i huset, hur många utgångar det fanns, hon undrade hur huset såg ut på insidan om det var orört. Carol följde långsamt efter Clove och såg efter om några walkers följde dem, men det verkade lugnt. Carol stängde tyst dörren för att inte locka dit några. Hon såg att Clove darrade och la en hand på hennes axel innan hon drog sina knivar, beredd att försvara sig själv om det så krävde. Carol tittade på porträttet som föreställde Cloves familj, det var en helt annorlunda flicka på bilden, Carol undrar om det var den riktiga Clove på bilden om den riktiga Clove fanns framför henne. Carol tänkte på sitt egna lägenhet, den var inte i närheten av lika fin som Cloves hus, men hon hade gillat lägenheten. Carol stod stilla och lyssnade efter ljud.

Clove stirrade på bilden, hennes forna liv och kunde sakna något av det. Det hon inte blev tvingad till men hon hade lärt sig vid ung ålder av sin moder att hon var inget värt om hon inte var vacker. Fadern hade hon haft ett bättre förhållande med, men han hade ofta varit ute på affärsresor och de hade inte träffats så ofta.
Clove log tacksamt mot Carol, för hennes stöd och gör ett tecken att hon skulle följa med. Hon tog dem sakta till köket om föräldrarna betedde sig som när de levde skulle de inte vara här, här hade de någon som lagade maten. De gick tyst förbi trappen, där fanns sovrummen och där skulle Clove ha tag på ett par nya skor. Köket verkade redan vara besökt vilket inte var konstigt, folk letade efter mat, det var en självklarhet.

Carol såg att köket redan var genomsökt, hon var inte förvånad men hon hoppades att det fanns något kvar i det, i dessa tider var man inte kräsen, man åt vad man fick tag på. Carol hörde steg och läten ifrån ett av rummen. Dörren till det rummet var stängd och något hade gjort ett kryss på dörren med texten.
Don't open, Dead inside!
Carol tittade på Clove, det här var hennes val, ville hon öppna dörren så fick hon göra det. Carol var dock inte säker på om det skulle vara Cloves föräldrar där inne, man visste aldrig, det kunde vara vem som helst. Carol tittade på de dyra möblerna, någon hade lagt ner mycket tid för att få det här huset att se perfekt ut, Carol var dock inte säker på hur mycket hjärta det låg bakom, i hennes hus hade hon lagt ner själ för att få det hemtrevligt, här kändes det bara som en ytlig fasad, hon ville inte döma Cloves föräldrar men hon kunde inte låta bli. Carol gick förbi dörren och in i ett vardagsrum, det låg lådor utrivna på golvet, något hade sökt igenom rummet, men utöver det verkade det oskatt. Carol gick runt och fann en kropp liggande på golvet, det var en man, huvudet var inslaget, Carol visste inte om det var Cloves far eller om det var någon annan. Hon väntade på att flickan skulle göra sitt val så de kunde söka igenom resten av huset.

Clove följde sakta efter Carol, dörren var till deras gästrum och hon tvekade att öppna där. Hon skulle söka efter sina föräldrar i huset innan. Hon hittar ett par konserver samt en påse chips det var inte mycket men de brukade ofta äta av färsk mat och inte konserver, så kanske hon hade dragit in Carol hit av ingen mening alls.
Clove följer beslutsamt efter Carol ut i vardagsrummet och går sakta bävande fram till mannen. Hon biter ihop för att inte ge ett ljud från sig, men det var hennes far, men att se honom sådan hade gett henne chock. Att se fadern så, hennes älskade levande pappa. Hon faller på knä vid honom med återhållna känslor för att inte ge ett ljud från sig, men hon darrar kraftigt. Hon kan knappt röra vid honom, hans ruttnande kropp men stryker honom sakta över hans ännu svarta kostym.

Carol tittade på maten som Clove kom med och nickade, det var bättre än inget. Hon var glad över den mat de fann, Carol tog maten ifrån Clove och la den i väskan. Hon tittade på den unga flickan och förstod döma av hennes reaktion var mannen hennes far. Carol såg beklagande på flickan och kramade om hennes axel, det fanns inte så mycket hon kunde göra, tiden läkte inte alla sår, men det blev lättare att leva med. Hon undrade vem som hade varit i huset innan dem?
Carol lyssnade efter fler ljud och hon hörde hur något eller någon gick på övervåningen. Hon påkallade Clove uppmärksamhet.
"Det är någon mer här" sa hon väldigt lågt. Carol var inte säker på om det var en människa eller en walker, om det var en människa kunde det vara den som dödat Cloves far, var det en walker kunde det vara hennes mor, men vem var det då i det andra rummet?
Carol undrade vad som hade hänt i det här huset?

Clove varken hörde eller knappt såg, då hennes ögon blivit dimmiga. Hon kommer upp på fötter och blinkar undan en ensam tår innan hon tar en filt och lägger över fadern. Det var det närmaste en begravning han kunde få, men nu ville hon finna modern, var hon där uppe? Hon följer Carols blick, upp på övervåningen, hon behövde ändå dit, hon behövde ett par skor som inte var hoptejpade. Clove drar ett darrande andetag för att samla sig, tar kniven i ett stadigare grepp ser på Carol om hon är beredd på att gå upp.
Försiktigt tar hon första steget och gör tecken åt Carol att följa exakt i hennes fotspår då trappen knarrade på sina ställen och de ville undvika ljud. Då de var uppe hörde hon ljuden tydligare, från sitt eget rum och Clove pekade på dörren och öppnade.
Rummet var som allt annat, fint och opersonligt, Clove hade inte inrett det. Det var ljust, en stor spegel fanns samt sminkbord och en enorm garderob med hennes kläder i. På ena väggen hade moderna satt upp massa foton på sin dotter från skönhetstävlingar, bilder som modell och liknande. Clove såg med avsmak mot fotona.

Carol placerade varsamt varje steg hon tog på trappan, försiktig med att ge ifrån sig några ljud, man var aldrig säker på hur många som fanns i huset och hon ville inte bli överrumplad. Carol hörde ljudet av något komma ifrån ett av rummen, hon var inte säker ifrån vilket, det var svårt i stora hus, det var inte jätte väl isolerat och ljudet spred sig lätt mellan väggarna. Carol undrade om det var en zombie eller en människa, troligen en zombie, hon hoppades på en zombie. En ensam walker kunde hon utan problem döda, människor kunde hon döda om hon var tvungen, hon hade gjort det förut, men hon ville helst undvika människor, de reste ofta i större grupper och om någon försvann började människor söka efter dem och dra till sig uppmärksamhet. Carol följde efter Clove in i ett rum, ett rum som visade sig tillhöra flicka. Carol sökte efter vad som hade gjort ljudet men rummet var tomt. Carol tittade på bilderna på väggen, Clove verkade ha varit modell, något som många flickor drömmer om, Carol hade själv aldrig haft de ambitionerna, hon hade endast velat ha en familj, något som hon ångrade då Sophia var död. Carol funderade över varit ifrån ljudet kom, om de borde fortsätta genomsöka huset, hon ville inte säga något ifall någon skulle höra dem, hon ville heller inte tränga sig på Clove, så hon la endast en hand på hennes axel och signalerade att de borde fortsätta att söka igenom huset innan de stannade.

(Sjukt jobbigt att leta efter 4747 -.-)

Clove ryckte till vid Carols beröring med hjärtat i halsgropen, herregud vad var det med henne? Hon brukade inte reagera så starkt. Sen brukade hon vara mer uppmärksam, vilket var förenat med dödsfara om hon inte var det. Hon var glad att Carol var där och nickade svagt mot kvinnan och pekade mot sina skor och ett tecken att de skulle gå in.
Hon öppnade sin garderob som mest var fina kläder, tunna tyger och liknande, sådant som var fint men inte användbart. Hon tar sig längre in och i en låda, undangömt för modern fanns det mer kläder som man kunde ha i skog och mark. Hon tog ett par kängor och snörde av sina trasiga skor och gör en gest ut Carol att ta det hon ville ha. Nu var hon mer uppmärksam, hon ville inte bli fast även om hon visste flyktmöjligheter.
Nu ville hon bara finna modern och snabbt härifrån, det hade inte känts bra att återvända till huset. Hon var ouppmärksam och hemsk, känslorna flödade ´, hon hoppades att Carol kunde förlåta henne.

Carol tittade på kläderna som hängde i garderoben, det mesta av dem var kläder som inte skulle vara till någon användning i skogen, men hon tog ner några tröjor som hon la i väskan, underkläder och strumpor, hon tog ett par byxor, Carol skulle byta om när de hade mer tid. Hon undrade hur man kunde ha så mycket kläder, använde man någonsin allt? Men hon ville inte döma Clove, hon ville inte låta nedlåtande emot henne, men ibland slogs hon av hur olika liv de hade levt. Carol hade aldrig haft råd med allt det här, men livet man levde innan spelade ingen roll längre. Carol nickade åt Clove när hon var klar, det var dags att söka igenom resten av huset, Carol hoppades att det fanns något nödvändigt kvar i huset, men hon tvivlade på det.