Katy Jones

Ok tack för hjälpen! Kan behöva lite hjälp med stavfel ibland




Kan finnas fler stavfel! har inget rätt stavnings program på min dator!








KAPITEL 13:

Katy

Katy smög genom korridåren mot porten. Hon skulle möta Scorpius nere vid skogen. Hon tryckte sig snabbt mot väggen när hon hörde två lärares upprörda röster.
-hogwarts är så säkert! Hur kan något sådant inträffa! sa en upprörd kvinno röst.
-Ja jag har ingen aning. Men kan det verkligen vara sant! En pojke mördad!? sa en annan kvinna.
-Jaa. Ingen har blivit dödad här på Hogwarts sens det stora kriget.
Mycket mer kunde hon inte höra.
Hon stod där som fastfrusen, en pojke mördad? idag? på Hogwarts? Men tillslut så var hon tvungen att fortsätta för hon hörde kvinnorna gå åt hennes håll. Hon sprang ut genom porten och ner mot skogen. Vid skogens kant stod Scorpius med ett lite oroligt leende. Det syntes på honom att han var skraj. Men han får väl skylla sig själv! Det var ju hans ide.
- Hej..., Sa han
-Hej. sa Katy.
Scorpius öppnade munnen för att säga något mer, men Katy kunde inte hejda sig utan berättade vad kvinnorna hade sagt. Och när hon sagt det så försvann färgen ur Scorpius ansikte.
- Vem var det?...
-Alltså vem blev mördad?...
-Jag vett inte, sa Katy fundersamt.

-Ska vi gå in då eller? sa Scorpius med darrande röst.
-Jag antar väl det. sa Katy
Och så började de gå in mot skogen.

När de kommit en bit in hördes ett ljud. Ett prasslande ljud. Som blev allt starkare och starkare. Katy visste vad ljudet kom i från. Det var någon som gick mot dem. Katy och Scorpius stannade. Nu var den här personen riktigt nära, men de visste inte från vilket håll han kom.
-Vem där! sa Scorpius men rösten svek honom.
Då slutade personen gå. Katy stod som fastfrusen med staven redo att attackera. Men så hördes en röst. En mans röst.
-Hejsan... Katy.
Katy slutade andas. Hon kände hur hjärtat bultade snabbare en någonsin.
-Vem är du? sa Katy men och försökte dölja rädslan och paniken i rösten.
-Vet du inte det....? sa Mans rösten.
Och ur tomma intet ungefär 4 meter i från Katy och Scorpius trädde en man fram.
mannen tog ett steg fram
-Minns du inte mig Katy? sa mannen och flinade.
När mannen sagt det så for ett dussin minnen igenom Katys huvud. Det var minnen från två barn en flicka i ca 3 års åldern och en pojke i 11. 11 åringen satt och kastade sten och annat på 3 åringen som började gråta.
Ett annat minne for förbi en 6 årig flicka och en 14 årig pojke. 6 åringen satt och målade i sin mammas knä medans 14 åringen satt i ett träd och blängde på dem med hat i blicken. Ett annat minne kom. 14 åringen stod och skrek åt sin mamma. Och sedan gjorde 14 åringen något märkligt. Han lyfte sin stav och pekade den mot mamman och sa
-Oblivite!
Och sedan sprang han där ifrån.
När Katy kom tillbaka till värkligheten satt hon på knä mitt på marken och Scorpius satt bredvid och tittade oroligt på henne.
-Katy hur... mer sa han inte för Katy avbröt honom.
-Du.. du jag vet vem du är! sa Hon och pekade på mannen.
Mannen blängde på Katy precis som den 14 årige pojken hade blängt på sin mamma. Och så insåg hon en sak. Hon hade varit den lilla flickan i sina minnen, och den här mannen hade varit pojken.
Mannen här framför henne bar hennes bror.
-Tom. Nu minns jag dig. Sa Katy.

Åh, riktigt bra :d

Tack!♥



Hörni jag märkte precis att jag lagt upp 2 kapitel 12! Sorry

♥
Haha oj då xd
Men det är lungt sånt är lätt hänt

Jättebra! Var mannen hennes bror?

Japp

Och hörni jag vill bara säga att det är så himla kul att ni läser!

Men jag har inte skrivit på ett tag....

Kommer mer i morgon! så oroa er inte!!♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

Kul att du visar din uppskattning♥♥♥Åh, då längtar jag:d

Då så mina damer och herrar här kommer ytligare ett kapitel av Katy Jones!






Kap 14:

Dubbel trubbel

Albus

Albus låg i sin säng och tänkte igenom dagens händelser. Zackarias Ambrell hade inte gått och rädda. Han hade dött under smärtsamma krampryckningar. Lärarna på Hogwarts kunde inte förstå vad det var för förbannelse som orsakat Zackarias död. Albus låg och tänkte på den långe mannen som hette Jones. Men kunde det vara möjligt? Jones. Katy hette ju Jones i efternamn! Kunde de vara släkt? Albus låg en stund till och tänkte men han kom inte fram till något.
Minuterna gick och tillslut bestämde sig Albus för att ta upp Marodörkartan. Han tog sin trollstav och gav pergamentet ett lätt slag med staven.
-Jag svär högtidligt att jag har något rackartyg i kikarn.
Kartan visade sina hemligheter. Albus låg en stund och kollade på kartan när hans blick fästes vid tre namn i utkanten av kartan.
Tom Jones, Scorpius Malfoy och Katy Jones.
Albus hjärta stannade. Vad hade hänt!? hade Scorpius lämnat över Katy till mördaren?! Albus kunde inte häjda sig själv innan han tagit på sig sina kängor, svept mantlen om sig och rusade ut mot gården. När han hörde en röst
-Och vart ska du...lille vän?
Det var skolans vaktmästare Mr French.
-Mr..Mr French ja..jag skulle bara. Stammade Albus.
Han kände hur svätten rann ner för nacken.
-Vad får dig att tro att du kan vara uppe efter klockan sex? Du kommer inte undan. Sa Mr French och flinade.
Han tog ett hårt grepp om Albus arm och började släpa honom mot rektorns kontor.
De kom fram till rektorns kontor.
-Rör dig inte ur fläcken! sa Mr French.
Albus bara nickade. Vad skulle hända skulle han bli avstängd!? Men så kom han på en sak.
Katy!
Albus fick panik! vad skulle han göra? Katy var nere i skogen med den den där dåren Malfoy! Hur kunde han. Hur kunde Malfoy lurat ner Katy till den där mördaren!?
Men så tog Albus ett beslut han aldrig skulle göra annars, men nu gällde det Katy. Hon var hanns bästa vän.
Albus tog ett djupt andetag och sprang mot dörren. Han tänkte rymma från rektorns kontor. Han smällde upp dörren, sprang ner för trapporna och ut i korridåren mot porten. Porten stod på glänt så det var bara att springa rakt ut. Han sprang det snabbaste han kunde ner mot skogen. Men så hörde han en ett ljud ett ljud han kände till.
-SWIIIIIIIICHSSSSSSSSSSSS
Han tvärstannade. För där uppe i luften störtade livslevande varelse mot honom. Den landade fram förhonom och gav i från sig ett fruktansvärt skri. Varelsen hade Fyra ben, stora örn vingar, Men kroppen såg ut som en Grip fast med drakfjäll. De svarta drakfjällen glimmade i månljuset som de vackraste opaler. Albus var helt förstummad av varelsens skönhet. Men mitt i sitt drömmande kände han hur det högg till i axeln.
Albus tjöt och ögonen tårades, han kände hur en varm vätska rann ner för axeln och blötte ner hans mantel. Skadan kom från den stora varelsen. Den hade huggit till honom i axeln i ett försök att lyfta upp honom. Men så kollade Albus upp. Varelsen hade börjat springa eller snarare sagt gallopera mot honom. Albus duckade när den tog ett språng över honom och glid flög iväg. Men så helt plötsligt vände den och flög rakt mot Albus.
Så det är så här jag sa dö? på flugen av en Flygande häst. Albus slöt ögonen. Och så kände han den där hemska smärtan igen. För det var varelsen som hade satt klorna runt hans axlar och lyft honom upp i luften. Albus kände hur axlarna värkte och hur blodet rann. Just nu dinglade han flera hundra meter upp luften i klorna på en flygande häst.



Hoppas ni gillar det!

Kram till er alla!

Superbra!!!!!

Wow, fantastic :3