Prs med Genny1

Jag kastar mig in mellan träden, rusar, springer, hör skriken och kanonskotten i fjärran. Jag hoppas att Rose klarat sig. Eller.. Om hon inte har det... Behöver det inte vara jag som dödar henne. Dödar. Jag springer snabbare, tar i så att svetten blöter mig som om jag duschat. Bara av att tänka på det, att behöva döda någon, en person, en levande person av kött och blod, får mig att må illa. Hur ska jag då kunna göra det?

Jag vågar inte stanna även om jag vet att min kropp behöver det, men jag fortsätter bara springa. jag hoppas innerligt att Meia har klarat sig från blodbadet vi ymnighetshornet.

Jag dyker in bakom ett stort träd när jag hör steg bakom mig. Jag försöker att andas regelbundet, men lyckas inte riktigt. Andas in. Andas ut. Andas in...

Jag snubblar på en rot och ställer mig långsamt upp. Min fot gör ont och jag lunkar mot en liten bäck och kyler foten där. Smärtan avtar och jag lägger lite löv på foten och binder en bit bark om.

"Rose?", får jag ur mig, men det är det mest idiotiska jag gjort i mitt liv.
En pojke som jag känner igen från Distrikt 8 kastar sig vrålande framåt, och jag flyger upp. Springer.

Jag hör ett skrik, men kan inte urskilja vems. Jag hoppas att det inte är Meia. Jag lunkar fram mot en liten buske björnbär och börjar glufsa i mig för allt vad jag är värd när jag hör steg bakom mig.

Jag rusar framåt, snubblar. Blundar och hoppas att DETHÄR över fort.

Jag springer fram mot ett träd och klättrar snabbt upp. Det är en av karriäristerna från 1:an som springer nedanför mig...

Jag rusar, ramlar, orkar inte. Rose... Tänker jag. Rose.

Fler karriärister springer nedanför mig men ser mig inte. Jag hoppas verkligen att Meia har överlevt blodbadet...