Den stora vildmarken

"Ali" sa jag. "Du är gullig."

Jag följde stigen när den helt plötsligt tog slut.
Jag kollade mig omkring och insåg att det inte fanns någon annan stig så jag vände och började gå tillbaka till dom andra i grottan.

"Sam, är du klar snart?" frågade jag.
"Snart" svarade han och jag lutade mig tillbaka mot grottväggen.

Jag sprang den sista biten fram till grottöppningen.
- Är maten klar snart? frågade jag.
Jag sänk ner mot grottväggen och la händerna för ansiktet.
- Julia är allt bra? frågade Ali.
- Nej jag tänker på våran familj, sa jag.

- Men det här är våran familj nu vi får hitta ett sätt att klara oss såhär
_______________________________

One Direction! ♥

- Mm, sa jag.
Jag kollade på Ali.
- Saknar du inte Sally? frågade jag.
- Jo lite men jag har kommit över att hon är död, sa Ali.
- Okej, sa jag.
Jag kollade ner på marken och tårarna började rinna.
Jag reste mig upp och sprang ut.

- Men Sally kommer alltid att vara med dig i ditt hjärta
- Aw tack Ali
- Du är så söt

Jag satt mig på en sten utan för grottan och grät.
Varför var vi tvungna att förlora våran familj.
- Julia? frågade Sam.
- Ja? frågade jag.
-Jag förstår att du har det jobbigt men du måste vara stark för min och Alis skull, sa Sam.
- Du har rätt, sa jag.
Jag kramade om Sam och vi gick in igen.

Jag betraktade de människor som satt i grottan och förundrade mig över hur livet kan bli.
Jag hade alltid sett uppp till min storasyster, var inte riktigt van vid att se henne såhär orolig och ledsen. Jag märkte på Ali att hon inte heller kände igen sin syster.

"Julia" sa jag. "Jag förstår dig. Jag har aldrig nånsin känt min familj, jag fattar hur det är. Det måste ju vara värre för dig."