Syskon kärlek.

Såååå spännande kom igen Signhild Lupin skynda skriv forstätning!!!

Ni är AWESOME Harry-potter-bokslukaren Signhild Lupin Julia ginny potter

Tack för att du tycker om våran ff

Det är roligt att skriva flera. Det blir som ett rollspel litegrann och sen så bestämmer alla vad som händer!

Vad händer (Signhilds perspektiv)

Jag var påväg till Gryffindors sällskaps rum för att träffa Remus.
Sedan såg jag Avery spark Julia.
-Sluta,skrek ja.
-Åh jag har letat efter dig,sa Avery.
-Spellar roll vd har du gjort med Julia,sa jag argt.
-Samma sak som jag kommer göra med dig och Pauli.
-Du lämnar för fan Pauli och Julia utanför det här,skrek jag
Sen kom Remus.
-Vad är det,sa Remus till mig.
-Han har...
Men innan jag han säga klrt sloknade det för mina ögon och jag föll till marken.
Jag vaknade upp och såg att jag var i en liten sal.
Jag reste mig upp och såg Sirius,Remus,Pauli och Julia också reste sig upp.
-Var är vi,sa jag.
-Ingen anning,sa Julia.
Sedan kom James in.
-Pauli är du oskad,skrek James.
-Ja...jag mår bra,sa Pauli.
James krammade om Pauli.
Plötsligt öppnades en dör och nån kom in.
-Bli dödsätare,sa Voldemort.

Nästa kapitel kommer Harry-Potter-Bokslukaren
att skriva.

ÅÅÅ grymt!

En ganska farlig vägran (Paulis perspektiv)
Jag stirrade på honom.
Dödsätare, vi?
Var inte vi lite för små?
Vad ska han med 11-åringar till?
- Varför vill du det? sa jag snabbt.
- Jag behöver er, sa Voldemort. Ni gör som jag säger! Hit med armarna!
Jag drog genast min arm tätare mig.
- Hit med den! skrek Voldemort och sprang närmare mig.
Julia verkade ha problem med en av de andra dödsätarna.
Signhild tittade sig oroligt omkring medans en dödsätare till höll fast henne.
Voldemort slet fram min arm.
- Jag bränner märket på dig, sa han och skrattade. Stackars liten, 11 år och är redan slav? Haha!
- Jag blir aldrig din tjänare, viskade jag.
- Å, det tror jag, sa Voldemort. Vad säger du om att jag torterar er?
- Gör vad du vill, väste jag.
Jag hade blivit torterad förut.
Det gick över rätt fort.
James sprang fram till mig.
- Nej, sa han stilla. Inte tortering, Pauli!
- Vill du hellre att jag blir i tjänst hos... sa jag men längre hann jag inte förrän tjuten kom.
Jag kände hur knivar genomborrade min hud.
Det var inte skönt.
- NU då? sa Voldemort och gick fram till Remus.
- Eller du kanske har något att säga, din varulv!
Jag flämtade till.
Var Remus en varulv?
Signhild såg så chockad ut att hon skulle kunna svimma.
- Jag låser in er här, sa Voldemort. Varje timme blir ni torterade, enda tills ni går med i min tjänst. Uppfattat?
Sen gick han och dödsätarna som var kvar grep oss och slog oss.
För hand.
Jag grät hysteriskt medans jag tänkte på saken.
Vad skulle vi göra nu?

Nästa kapitel skrivs av: Julia Ginny Potter

Sirius ( Julias perspektiv)
Jag blödde kraftigt från ett stort sår på armen.
- Sirius, sa jag men fick inget svar.
- Vart är Sirius? frågade jag.
- Voldemort pratar med honom, sa James.
Helt plötsligt hör vi ett skrik och jag skyndar fram mot dörren men den är låst.
- Sirius, skrek jag.
Jag började banka och sparka på dörren.
- Julia det där hjälper inte, sa James.
Jag struntade i James och började skrika Sirius namn medans tårarna rann.
James drog bort mig från dörren och satt mig på golvet.
- Julia det där kommer inte hjälpa Sirius, sa James.
Jag grät då dörren helt plötsligt öppnades och Voldemort kastade Sirius till oss och tog Remus med sig.
- Sirius, skrek jag.
- Jag lever ta det lugnt, sa Sirius retsamt.
- Hur kan du skämta, skrek jag.
- Julia du behöver inte skrika på mig, sa Sirius.
- Hur kan du skämta nu Voldemort kunde ha dödat dig, skrek jag.
- Ja han kunde men han gjorde inte det, sa Sirius.
Jag började slå Sirius.
James drog bort mig men jag lyckades slita mig loss och började slå Sirius igen.
- Julia sluta, sa Sirius.
- Du är en idiot Sirius Black, skrek jag.
- Tack det vet jag redan, sa Sirius.
- Jag hatar dig, skrek jag.
Sirius slutade skydda sig och kollade på mig med sårad min.
- Julia, sa Sirius.
- Jag hatar dig, sa jag och sparkade Sirius.
- Julia jag är så ledsen snälla hata inte mig, sa Sirius.
- Varför inte? frågade jag.
- För jag älskar dig och jag vet att du älskar mig tillbaka, sa Sirius.
- Du menar jag älskade dig, sa jag.
- Så du älskar inte mig längre? frågade Sirius.
- Nej jag älskar inte dig längre, skrek jag.
Jag såg att Sirius blev väldigt sårad och det var helt hans fel.

Nästa kapitel skrivs av:Signhild lupin

Svimmar! (Signhilds perspektiv)

-Ta inte Remus,skrek jag till Voldemort.
Voldemort ignorerade mig och nu var han borta med Remus.
Jag började gråta och fick panik.
Sedan hörde jag Remus skrika.
-Din jävla idiot,din...släpp honnom,låt honnom va,skrek jag hjälplöst.
Ännu ett skrik och ett till.
Jag skrek det höhsta jag kunde meddans tårrana ran.
-Släpp honom.
Jag hade ingen luft kvar och svimmade.
Jag vaknade av att nån tog tag i min arm.
Voldemort släppade mig in en sal.
-Ge mig din vänstra arm,sa Voldemort.
-Aldrig,skrek jag.
-Bellatrix ta fast henne.
Nån med med svart hår och mörka ögon kom fram med ett lende på läpparna och tog ett hårt grepp om min arm.
-Det här tar bara en liten stund,sa den så kallde Bellatrix.
Hon tog fram en kniv och började skribva någonting.
Jag skrek som aldrig förr tills jag svimmade igen.

Nästa kapitel kommer Harry-Potter-Bokslukaren
att skriva.

Märket (Paulis perspektiv)
Jag tittade ängsligt mot dörren.
Vad skulle Voldemort göra med de?
Vänta lite...
Dumbledore!
Han är kanske här!
- James, sa jag. Dumbledore är hos Voldemort.
- VA? sa James.
- Han sa det till mig och tvillingarna, sa jag. Han skulle överlämna sig för att vi... vänta lite... jag, Signhild och Julia har ett skydd!
- Vad för skydd? sa James.
- Ett skydd till Voldemort! sa jag upphetsat. Han kan inte skada oss!
Signhild kom in.
Hon gick fram till mig och visade något hon hade på armen.
Dödsätarmärket.
- Gav du dig? sa jag argt.
- Nej! skrek hon. Han drog fram armen! D-det var tvång!
- Jag förstår, sa jag. Men det där märket kommer inte fungera.
- Varför? sa Signhild.
- Skyddet som Dumbledore gav oss! sa jag. Minns du inte?
- Självklart! sa Signhild. Det kommer inte göra något!
- Skyddar det mig, Remus och Sirius? frågade James.
- Nej, sa jag. Det var...
Längre hann jag inte förrän något hände med Signhilds arm.
Märket brände.
- Vi hade fel! stönade jag. Nu kommer...
Voldemort kom in.
Han drog hänsynslöst in mig i rummet brevid.
Men han brände inte in märket.
Han band mig vid en av statyerna där inne.
Om halsen band han ett rep också, så jag var nära på att kvävas.
Jag kunde inte prata.
- Är lilla Paoooooli fångad? sa Bellatrix retsamt.
- Tyst, sa Voldemort. Han vände sig mot mig. Du ska vara i dina vänners sällskap hela tiden. Jag kommer att styra de när det behövs. Varför du inte blir dödsätare du med? Jag behöver inte en sån som du!
En sån som jag?
Jag var mugglarfödd, kanske det var det.
Eller var det något annat?
Voldemort drog repet kring halsen ännu hårdare så att jag svimmade.

Nästa kapitel skrivs av: Julia Ginny Potter

Dödsätare ( Julias perspektiv)
Min syster var dödsätare toppen.
Voldemort kom in.
- Julia du har inget val än att bli dödsätare, sa Voldemort.
- Jo jag har ett val och jag skulle aldrig bli dödsätare, sa jag.
- Du kommer bli det för eller senare, sa Voldemort och gick.
- Vi måste här ifrån, sa jag.
- Ja men hur? frågade Signhild.
- Jag vet inte, sa jag.
Jag kollade mig runt och då såg jag Sirius tomma blick.
- Jag kommer inte ta tillbaka dig så sluta, sa jag.
- Snälla Julia jag är ju ledsen för det jag gjorde så snälla, sa Sirius.
- Glöm det, sa jag och vände mig om.
- Julia Sirius är ju ledsen, sa Signhild.
- Jag struntar i det, sa jag argt.
- Ett skämt och du dumpar honom, sa Signhild argt.
- Ja för han skämtade på ett helt fel tillfälle, sa jag argt.
- Ja men han ångrar sig ju, skrek Signhild.
- Jag kommer inte ta tillbaka honom, skrek jag.
Jag vände mig om.
- Julia lyssna på mig utan att börja skrika på mig, sa Sirius.
- Jag lyssnar, sa jag.
- Jag är så jävligt ledsen för det jag gjorde och jag insåg att jag hade gjort bort mig och jag älskar dig, sa Sirius.
- Du vill verkligen att jag förlåter dig, sa jag.
- Ja snälla ge mig en andra chans, sa Sirius.
- Visst, sa jag.