Jessica Tonks kommer hitta hit då jag taggar henne

Edward hörde röster och saktade ner. Här var träden såpass gamla att stammarna täckte mer än hans kropp och de var bra att gömma sig bakom. Han hörde att de skrattade och tillslut förstod han också att de hade fångat Catalina. Han blundade för ett tag, försökte återhämta sin andan för att tysta ner sig själv. Pirater var oftast inte skickliga på att upptäcka små rörelser, eller ljud, men om de hittade honom var det kört. De skulle råna honom på allt han hade och sedan kasta honom i havet med tyngd i fötterna så att han sjönk till sin död.
Bara om Alice Dagger hade varit här! Hon hade vetat exakt hur de skulle göra, hon var uppväxt med pirater i sin närhet. Edward sågs visserligen också som pirat, men han hade aldrig lyckats ta ner såhär många man på egen hand. Det hade verkligen varit till nytta att ha en häxa på sin sida vid det här laget.
Just nu var det kanske bäst att backa tillbaka och vänta tills Catalina inte var omringad av alla männen.

Catalina lyckades få sin ena hand fri och drog fram sin fars gamla kniv, hon stack mannen som höll fast henne i magen och drog sig loss från honom, de andra männen kom fram och hon lyckades sticka ännu en innan en annan kom bakom henne och vred kniven ur hennes händer och tvingad ner henne på knä. Han drog fram en bit rep och band snabbt hennes händer.
Mannen som var finare klädd än de andra kom fram till henne och riktade sin pistol mot hennes huvud samtidigt som han drog av henne huvan. Alla höjde på ögonbrynet, allt hade gått så snabbt att de inte märkt att det varit en kvinna förut.
Mannen sänkte pistolen och med sin andra hand tvingade han henne att se upp på honom, han flinade, flera av hans tänder saknades. "Kolla vilken skatt man hittat här då...". Han synade henne noggrant, drog undan hennes hår och synade hennes ögon. "Jag har sett många alver i mina dagar...Du måste vara någon slags halvalv" sa han lågt och släppt hennes ansikte tillslut.

(Om du vill kan du rolla någon pirat med xD)

[Meet my new character, Fred! >:3
Han är egentligen ganska snäll, och han är ingen veteran. Det här har varit hans första resa ute till havs, och han är dessutom yngst ombord. (Runt 16, kanske?)
Looks laik dis:
]

Fred hade synat händelsen - det vill säga, det plötsliga anfallet från en väl kamouflerad man - på avstånd men hans besättning hade lyckats få ner honom på marken och Fred närmade sig. Han hade precis kommit fram när kaptenen drog av mannen huvan, och han flämtade när han såg att det egentligen var en kvinna.
Fred lyssnade till kaptenens ord. En halvalv?
"Fred!" utropade plötsligt kaptenen och han slet sin blick från kvinnan för att istället se på honom.
"Ja?" och skyndade sig att tillägga; "Sir."
"Se om du kan hitta färskvatten någonstans. Johnson följer med dig."
"Ja, sir!" ropade Fred och kastade en blick på Johnson. Han hade aldrig tyckt om honom, och Johnson hade aldrig tyckt om Fred. Med en sammanbiten min nickade Johnson och tog täten in i djungeln.
~

Edward hörde steg komma emot honom och såg en lång, ranglig man komma. Han hade inga vapen i händerna, vilket förvånade Edward. De trodde alltså att djungeln inte var särskilt farlig? Idioter! Han smög sig fram bland de stora, gröna löven och var alldeles intill mannen när han drog sin dolk, svepte fötterna på främlingen och genomborrade hans hjärta. Det gick så fort att mannen inte ens hann göra högre ljud ifrån sig än ett tyst stön. Men Edward hade varit för snabb, han hade inte lagt märke till den yngre mannen som följt efter honom och just nu stod han som frusen och stirrade skräckslaget på Edward. Edward tänkte snabbt och drog en av sina pistoler med siktet mellan den unga mannens ögon.
"Om jag hade varit du hade jag varit jävligt tyst nu", väste Edward och närmade sig med några steg, "Eller så skjuter jag skallen av dig, okej?"

(Nice karaktär, kanske gör någon mall till kaptenen xD De andra piraterna behöver nog ingen mall xD)

Kaptenen drog upp Catalina då Fred och Johnsson försvunnit. Han såg på henne igen, kvinnan var vacker, väldigt vacker, och de flesta av männen stirrade nu hungrigt på henne. De alla hade varit på havet en väldigt lång tid, de var hungriga på mer än mat nu.
"Dig tar vi med, trevligt med en kvinna ombord, och vi kan nog få en ordentlig summa för dig" skrockade kaptenen sedan, vars riktiga namn var Rödtand, det namnet hade han fått av att det sades att han ätit upp en av sina fienders hjärtan och stänkt ner sina tänder med blod.
Catalina stirrade hatiskt på honom och försökte än ta sig loss, det här hade aldrig hänt henne förut, hon hade aldrig varit i underläge såhär förut! "Jag ska ingenstans" sa hon och spottade kaptenen rätt i ansiktet. Han morrade till och höjde handen och gav henne en örfil som fick henne att falla omkull i gräset.


(Okej nu kommer kaptenen xD

Han är runt trettiosju år gammal och har länge varit pirat och kapten på sitt skepp Den blodade flaggan, är hård och rå. Heter Röd tand xD)

[Och that was an awesome namn på skeppet! .o. Tack ^^]

Freds hjärta skenade men hans kropp var frusen till is. Han kunde inte röra sig, men höll händerna där mannen framför honom kunde se dem. Hans blick gled från pistolen till Johnssons livlösa kropp på marken. Han hade sett döda män förut, och Johnsson var ingen han gillat ändå, så den förlusten gjorde honom ingenting. Men tanken på att det snart skulle kunna vara honom som låg på marken, död, skrämde honom något rejält.
Mannen framför honom närmade sig hastigt, fortfarande med pistolen riktad mot hans huvud, och började söka igenom hans kläder på vapen. Främlingen hittade allting - hans dubbla pistoler, hans kniv - och kastade iväg dem så att han inte skulle kunna ta dem igen.
Fred vågade inte öppna sin käft, han vågade inte röra sig överhuvudtaget.



"Du var nog den sämst utrustade piraten jag någonsin skådat", mumlade Edward och backade undan från pojken när han var klar med genomsökningen av vapen. Han såg fortfarande skräckslagen ut.
"Det är lugnt nu, okej? Jag tänker inte skada dig så länge du hjälper mig med en sak."

(Var det? xD Haha så bra, bara kom på något xD)

Catalina kände sin kind bränna, den oväntade smärtan fick hennes ögon att tåras men hon blinkade snabbt bort dem, hon tänkte inte visa sig svag inför dessa män. Hon tog sig sakta upp igen och såg kaptenen i ögonen medan en annan pirat tog alla hennes vapen, bågen, knivarna och pistolen. När allt det låg på marken kände hon sig nacken, sårbar.
Hon hoppades Edward var i närheten, att han kanske skulle hjälpa henne, för tillfället verkade han vara hennes enda hopp.
"Ta med henne till skeppet" sa kapten till två pirater. "Klä henne i det som en kvinna ska ha, inte dessa manskläder, resten av oss ska jaga och samla till en festmåltid". De kunde säkert stanna på ön ett tag, av det han sett hittills så var det rikt på djur och mat.
Piraterna drog med sig Catalina genom skogen till stranden, till en liten båt som var där, de tvingade i henne och började ro ut till det slitna skeppet.

Den här mannen var galen. Hans plan var riskfylld överallt, han byggde upp allting på sin labila tur - den skulle krascha om det gick fel någonstans.
Men vad hade han för val än att bara nicka och göra som han blev tillsagd? Han hade större chans att överleva om han försökte genomföra planen än att inte göra det, skillnaden var bara att antingen skulle Rödtand döda honom om han blev upptäckt, eller så skulle den galna mannen döda honom om han vägrade.
"Okej. Jag ska försöka få ut henne ur skeppet. Men det kommer inte vara lätt", viskade Fred till mannen.
"Jag vet... Gör bara ditt bästa", svarade Edward mellan sammanbitna tänder medan han gömde undan Johnssons kropp, "Glöm inte att säga att han här blev attackerad av ilskna vargar bara, okej?" Han drog ut sin dolk ur liket och torkade av det på sin gröna rock.
När han rest sig upp igen var pojken borta.

De nådde tillslut skeppet och Catalina klev ombord, skeppet var gammalt, slitet, men det var ändå tåligt på samma gång. Det syntes dock att det kanske var dags för en uppfräschning av det.
Piraterna knuffade in henne under däck och in till ett rum. "Klä om dig" beordrade den ena.
Catalina såg sig om i rummet, det fanns en säng och lite andra saker, även en stor garderob. Hon öppnade den, det var fullt med olika kläder där i, både mans och kvinnokläder. Hon drog fram en av klänningarna och blev förskräckt, den var skamlös, urringad och helt enkelt sådant hon aldrig skulle bära, ensam eller med sällskap. Hon kollade igenom alla andra klänningar men alla var likadana. Så tillslut var hon tvungen att klä om till en av dem, en ljusblå som var en av dem som hade minst urringning och som visade minst former, men som ändå var osmaklig enligt den flesta.
Männen öppnade då upp och flinade då de såg henne. De drog ut henne ur rummet igen och upp på däck.
Catalina hade ingen aning vad som skulle ske nu, hon förstod knappt vad som skedde, varför det skedde.

Fred stapplade ut i sanden där de andra piraterna befann sig, andades häftigt och höll sig för bröstet.
"Johnsson... Johnsson är...", flåsade han och de andra tog tag i honom för att stötta honom.
"Ut med språket!" fräste de.
"Johnsson är död!"
Allt var bara skådespeleri från hans sida, men han lyckades övertyga de andra om att han talade sanning. De ville ha en förklaring, han berättade om vargarna och sa att han försökte skjuta några med sina sista skott och att han råkade tappa sin kniv när han sprang tillbaka.
De muttrade åt det, men gick till kaptenen för att ge order om vad som hänt.
Fred fördes till skeppet för att tas hand om. Väl i roddbåten tyckte sig Fred se Edward sitta i ett av träden och bevaka honom. Han svalde, han måste lyckas med att få ut kvinnan i djungeln igen.

Fred lämnades ensam under däck, och när han såg till att ingen var utanför, smet han ut och letade igenom skeppet efter kvinnan.


[Ska upp tidigt imorgon så ska logga ut nu. Godnatt ]

Piraten som höll i Catalina ropade till Rödtand från skeppet "Vad ska vi göra med henne nu?". Kaptenen, som stod och bevakade då männen gjorde upp en stor brasa och bar ut flera stora hjortdjur ur skogen vände sig mot skeppet. "Lås in henne i rummet tills måltiden är klar, ta hit henne sedan".
Männen lydde och puttade in Catalina under däck igen, de band åter hennes händer och puttade in henne i rummet och låste dörren innan de gick upp på däck.
Catalina sjönk ner på sängen, hon kunde inte ens sitta bekvämt med sina ihopbudna händer, och klänningen...Hon vågade inte titta sig själv i spegeln som fanns mer.

Kaptenen log då han såg de försvinna under däck och fortsatte med sin övervakning. Allt det här gick bättre än han trott, han skulle kunna rusta upp sitt skepp lite här, det fanns gott om träd och annat, även bygga upp ett matförråd så de klarade sig till nästa hamn. Och nu hade de också en kvinna! Båda någon att underhålla sig med och att sedan sälja och tjäna pengar på. Allt verkade för tillfället perfekt.

(Okej, godnatt! x))