Light and Dark at Hogwarts

Älskar den här berättelsen♥
Författarna är sååååå bra! Så här ungefär:
Majaluna=………………Saga Lovegood=
Magisk…………………….Snäll
Awesome……………….Awesome
Jättebra………………….God
Ambitiös…………………Ambitiös
Listig
Underbar………………..Listig
Nice………………………..Otrolig
Amazing………………...Verklig
…………………………………Entusiastisk
…………………………………Gullig
…………………………………Oktober
…………………………………Onderbar
…………………………………Dubbelbra

Förlåt om jag har upprepat ord flera gånger eller använt väldigt överdrivna/konstiga ord eller ord som inte finns egentligen

Åååh, du är så gullig, och helt onderbar !♥♥♥
Tack, tack, tack!!!! (1000 gånger)


Edit:
Hej! Om det nu är någon som fortfarande vill läsa, så ska jag skriva ett nytt kapitel!

Saga kommer att skriva nästa kapitel då jag inte har haft tid och lust. Om någon fortfarande bevakar...

Pytsan, klart jag bevakar.
Sluta bevaka ff som författaren/författarna inte uttryckligen sagt att hen inte kommer skriva (om ens då) är för mesar.

tumme imorgon :*

Tumme idag.. :*

Så bra

Kapitel kommer (förmodligen) senast på torsdag, trots att det inte kommer vara särskilt bra...

KLART DET KOMMER VARA BRA

Så, här kommer det nya kapitlet... Vill gärna ha lite synpunkter både om skrivandet och storyn.




Kapitel 9
Wendys perspektiv

Jag tassar bort till min säng, slänger mig på den och drar för draperierna: Precis i tid. Fotsteg hörs i trappan utanför, och när dörren öppnas hör jag Alice och Roses röster. De viskar med varandra, så tyst att jag bara precis kan urskilja enskilda ord, trots att de vid det här laget bara är några meter bort. Den, hålet, mörker. Och något som får mitt hjärta att tillfälligt stanna. Wendy. Pratar de om mig? Små explosioner av ilska flammar upp inom mig. Men vad har jag med allt det där andra de sa att göra? Ingenting.

Jag vaknar tvärt efter en hel natt av... Ingenting. För första gången på vad som känns som en evighet har jag inte drömt någonting.
Jag sätter mig käpprakt upp. Vad var det? För jag är helt säker på att jag hörde något. Jag drar isär draperierna lite, bara precis så att jag kan kika ut. Draperierna till Alice säng fladdrar svagt i... Vinden? Nej. Fönstret är stängt. Det måste ha varit hon själv som har skyndat sig iväg, till något. Eller så ville hon bara hinna ut innan jag vaknade. Det knyter sig i magen bara jag tänker på henne, men jag försöker ignorera det.
Jag misslyckas totlalt.
Jag tvingar mig upp ur sängen och klär på mig medan min otroligt irriterande (men användbara) hjärna försöker komma på en ursäkt till att inte behöva träffa Alice. Det enda jag kommer på är en sak min mamma sa till mig när jag var fem. Att folk som tycker mycket om varandra brukar behöva ta en paus från varandra, någon gång. Det var visserligen bara något hon sa för att jag inte skulle vara lika ledsen för att hon och pappa bråkade, men det kan ligga någon sanning i det. Sen knyter min mage ihop sig igen. Ibland behövs det visst en väldigt lång paus - mina föräldrar är fortfarande inte sams. Jag försöker intala mig själv att det bara är i vissa fall sådant händer, men oron sitter kvar någonstans i mitt bakhuvud, och jag har en känsla av att den inte kommer försvinna på ett bra tag.

Nere i Stora salen är det helt fullt med folk. Trots det lyckas jag hitta en plats precis på hörnet där jag slipper alla andra - trodde jag. Men, som så ofta de senaste dagarna, blir det inte som jag hade tänkt mig. Gissa vem som kommer? Rätt! Scorpius Malfoy!
"Hej, är det ledigt här?" Jag ger honom en mördande blick, och hans breda leende blir en aning mindre. "Förlåt då" mumlar han. "Jag försöker ju bara lära känna dig." Den här gången suckar jag rätt ut.
"Jaha, och varför valdr du just mig?" Han rycker på axlarna, och om jag inte ser fel så... Rodnar han. Nej, det måste vara ljuset, bestämmer jag mig för.
"Så, har du några planer för i eftermiddag?" frågar han, med blicken fäst på den orörda maten på bordet mellan oss. Jag biter mig i läppen.
"Ähmm... Jo, jag måste göra läxan i trolldryckskonst" det är inte helt en lögn, men ärligt talat hade jag tänkt spara den tills i morgon. Han skiner upp.
"Jag kan hjälpa dig!" Föreslår han med ett brett leende. Jag kan inte låta bli att lägga märke till att han faktiskt är ganska snygg. Och uppenbarligen inte lika hemsk som jag trodde. Faktiskt inte hemsk alls.
Jag avbryter mina tankar bara för att upptäcka att jag sitter och ler. Nu kan jag ju inte tacka nej.
"Okej. Visst." Hans leende blir om möjligt ännu bredare. Han reser sig upp.
"Ses sen då? Klockan tre i biblioteket, blir det bra?" Jag nickar och han går iväg, fortfarande leende. Jag lägger upp lite mat på talriken, men får inte i mig en smula. Vad har jag gjort? Jag minns inte någonting av igår, jag bråkade med Alice, och nu har jag en träff med Scorpius Malfoy