Prs (LIA15, Trädkatten, Fairy Tale, Singwithice, Queen Boo, luna lovegood 21)

Lucia

Jag ser mig om och håller handen över högra sidan av halsen. Hoppas att ingen ska se orden som sitter inbrända i min hud. Hoppas att ingen ska märka mig. Men jag märks. Jag vet det, folk stirrar på mig. Jag går på tåget med min lilla koffert och hoppas att någon låter mig sitta med den. Jag öppnar så fort jag kan en kupédörr och kollar in. Det står tre personer där, tre rödhåriga. De är väldigt lika varandra, alla tre. Jag antar att de är trillingar. ''Hrmm... Hej'' mumlar jag osäkert.

Faith ger ifrån sig en fnissning när hon ser att jag ser ut som dom, medan Harmony kollar halft imponerat, halft förvirrat på mig.
Dörren öppnas och en svarthårig flicka går in.
"Eeeh... hej..." Mumlar hon.
"Hej!" Säger jag. "Vad heter du?" Mina ögon blir lila. Jag hoppas det inte märks.

(Skriver nu och väntar sedan in de andra)

Jag ser flickans ögon förändras. ''Jag heter Lucia... Funesti.'' Jag rodnar eftersom mitt namn är så konstigt. Jag försöker att inte stirra på hennes ögon men lyckas inte. Då märker jag att jag tagit ner handen men lyfter den snabbt igen för att täcka orden.
Mina turkosa ögon inspekterar dom. Deras röda hår lyser, ser nästan ut som familjen Weasleys. Det kanske är Rons kusiners barn eller något. ''Vad heter ni?'' frågar jag och hoppas innerligt att ingen av dom såg de där orden....

Jag skriver igen:
Lynx Black
"Jag heter Lynx Black och är metaformagus." Mitt hår blev grönt. "Det här är Harmony och Faith Shadow. Jag vet, de har konstiga namn."

Polly känner sig nervös. Det här är första gången hon äntligen skulle få börja på Hogwarts. I hela sitt liv, eller rättare sagt när hennes syskon berättade, har hon alltid velat börja på Hogwarts. Marina lägger en hand på hennes axel och ler vänligt.
"Känns det bra?"
"Bättre än bra! Det känns helt fantastiskt." svarar hon ivrigt.
"Bli inte allt för ivrig, du vet, när du väl får ha en lektion med Professor Binns så tror jag inte att du kommer vara så pigg längre." Ethan ler vänligt och man kan se att han har samlat ihop många fräknar under sommaren, hela hans ansikte är sprängt med dem.
"Han är verkligen som ett sömnpiller." viskar Marina i Pollys öra.
"Professor Binns var en enastående trollkarl och hade mycket..."
"Pappa! Ingen bryr sig om ditt snack, han suger fortfarande på att hålla lektioner!" Ethan blänger irriterat på pappa och de andra börjar skratta. Efter ett tag påpekar mamma att det bara är några minuter kvar innan tåget går. Hon ger Polly en hastig puss på kinden. Medans mamma gör samma sak på Marina och Ethan så ger pappa henne en lång och varm kram.
"Lita inte alltför mycket på vad dina syskon säger." viskar han i hennes öra och ler kärleksfullt.

Väl på tåget sprang Ethan och Marina fort iväg till sina kompisar. Innan det hade sprungit iväg hade Marina sagt till henne att hitta en kupé med några trevliga förstaårs elever som hon kunde bli vän med. Inte för att Polly hade någon lust att leta igenom hela tåget, men hon försökte ändå hitta en bra kupé. När hon hade sprungit runt och letat ett tag hittade hon tillslut en. Där stod fyra olika flickor. Två av dem hade rött lockigt hår. Hon antog att de var tvillingar. En av flickorna, den som stod närmast, hade svart långt hår. Och den sista flickan hade grönt hår. Polly försökte att inte stirra men hennes ögon kunde inte låta bli.

Förlåt för att det blev så långt. x)

Lucia:

''De har inte lika fåniga namn som mitt. Jag tror att Funesti betyder något på latin, men jag har aldrig orkat kolla upp det...'' säger jag. Jag hör ett ljud bakom mig och svänger runt. Håret fladdrar åt sidan och tatueringen blottas. Snabbt flyttar jag fram håret över axlarna när jag ser flickan som står där.
Jag vänder mig tillbaka till de andra och stirrar på tejen som nu har grönt hår. ''Oj...'' mumlar jag. Sedan hör jag Albus röst bakom mig. ''Lucia!'' säger han och jag vänder mig om igen. ''Glöm inte... du vet'' säger han och gör en gest mot sin hals. Jag nickar. Han vet vad det betyder, och verkar tro att jag kommer genomgå någon slags förändring i år.

Luxy.

En pojke med svart rufsigt hår och bruna ögon går in.
"Lucia!" Säger han och Lucia Vänder sig mot honom. "Glöm inte... Du vet..." Han pekar på sin hals. Lucia nickar, och han går ut, stänger dörren och lämnar oss medan jag är förvirrad.
"Funesti, vad var det där om?" Lucia hinner inte svara fören dörren öppnas igen. Den här gånger var det en flicka med smutsblont hår och mörkblåa ögon. Hon stirrar på mitt gröna hår.

(Okej, om ni tycker att jag skriver för ofta så säg gärna till!)

Lucia:

Jag skakar på huvudet. ''Han är lite dum i huvudet. Jag har ett märke på halsen, det står något och han vet vad det betyder, han tror att något typ kommer hända med mig eller något'' flinar jag. Albus är verkligen lite efter, men han är en av de få som inte ogillar mig. På mugglarskolan där jag gick förut hade jag inga vänner. ''Texten är typ latin och jag vet inte vad det står för, och ärligt talat bryr jag mig inte så mycket. Jag har alltid haft det märket, det är inte mer än så''
Jag känner plötsligt en våg rusa genom mig men anstränger mig hårt för att håla förvandlingen borta. Jag vet att jag kommer förvandlas ikväll, men inte här!

"Okej..."mumlar jag, och tittar på den där flickan som precis kom in.
"Vem är du?"

Faith
Jag tittade upp från min bok på mentamorfagusen som tydligen heter Lynx. Hur kunde hon säga så? Att vi hade konstiga namn, jag kände att jag inte gillade henne redan. Hon var en sådan som sa vad hon ville utan att tänka sig för. Jag tittade på henne med hat i blicken. Som tur var så såg hon ingetch jag återgick till min bok.