Jag älskar dig James potter

Ja det har han

ok

Men han kommer bara nämnas inte prata så mycket

Ja skriv kapitel nu!!

Bravo och som Harry-Potter-Bokslukaren sa skriv mer nu

Kapitel 21 Min hjälte
När vi kom in i sjukhusflygen såg vi Sirius stå vid en av sängarna.
Vi skyndade ditt och såg James ligga där.
-James är allt bra? frågade jag.
- Ja jag mår bra, sa James.
-Vad hände med Lucius? frågade jag.
- Han flydde, sa James.
- Flydde? frågade jag.
- Ja han flydde, sa James.
Jag tänkte att det var konstigt för Lucius är inte den som flyr.
Jag kollade på Hope och hon fattade att det var något som inte stod rätt till.
- Vart är Remus? frågade jag.
- Lucius tog Remus med sig när han flydde, sa James.
- Lucius har Remus? frågade jag.
- Ja Lucius har Remus, sa Sirius.
- Det är inte bra, sa jag.
- För Lucius har säkert tagit med sig Remus till Voldemort, sa Hope.
Fan tänkte jag.
- Vad ska vi göra? frågade James.
- Jag vet inte, sa jag.
Jag tänkte så det knackade men jag kom inte på något bra.
-Vi måste prata med Dumbledore, sa jag.
- Okej, sa dom.
Jag och Hope skyndade mot Dumbledores kontor.
- Hope kan du lösenordet? frågade jag.
- Nej, sa Hope.
- Fan också, skrek jag.
- Varför skriker ni missis Star? frågade McGonagall.
- För att vi inte kan lösenordet och vi måste verkligen prata med Dumbledore, sa jag.
- Jag ska precis till honom kom med, sa McGonagall.
Vi följde efter McGonagall till Dumbledores kontor.
-Missis Star och missis Star något ni undrar över? frågade Dumbledore.
- Nej men Lucius har tagit Remus och dom är säkert hos Voldemort nu, sa jag.
- Har Lucius blivit dödsätare? frågade McGonagall.
- Ja, sa jag.
- Det är inte bra, sa Dumbledore.
- Hur ska vi hjälpa Remus? frågade jag.
- Julia och Hope överlåt tänkandet till oss vuxna, sa McGonagall.
- Okej, sa vi.
- Ni kan gå, sa Dumbledore.
- Okej, sa vi ochgick.
Vi sprang till sjukhusflygen där James och Sirius var.

Mer

mrs säger man om flickan är gift! Det heter miss på barn!

Bra kapitel längtar tills nästa.
Du skriver underbart.

Kapitel 22 Rädda Remus
- Vad sa Dumbledore? Frågade James.
- Att vi skulle överlåta tänkandet till dom vuxna, sa jag.
- Så dom tror att vi bara ska sitta och vänta tills dom kommer på en ide? Frågade James.
- Ja det tror dom, sa jag.
- Där tror dom fel för jag tänker komma på en plan att rädda Remus, sa James.
Jag kollade på James och insåg att han menade allvar.
- James för det första så ligger du i sjukhusflygen och för det andra du är skadad, sa jag.
- Men då för väl ni komma på en plan och genom föra den, sa James.
- Visst, sa jag.
- Vi måste gå men vi ses sen, sa Sirius och Hope.
- Visst ses, sa James.
Jag kramade om Hope inan hon gick med Sirius.
- James jag är ledsen för att jag har varit sur på sistonde, sa jag.
- Det är lungt men det är jag som ska be om ursäkt, sa James.
- Jag förlåter dig för allt om du förlåter mig, sa jag.
- Jag förlåter dig Julia, sa James.
- Jag förlåter dig James, sa jag.
Jag böjde mig fram och kysste James och han kysste tillbaka.
- Jag har saknat dig min sköna, sa James.
- Och jag har saknat dig, sa jag.
- Kom och lägg dig bredvid mig, sa James.
Jag kröp ner under täcket bredvid James och vi pratade i flera timmar tills jag gäspade.
- Julia du behöver sova så sov, sa James.
Jag la mig till rätta bredvid James och han pillade med mitt hår tills jag somnade.
Helt plötsligt är det någon som skakar om mig och jag vaknar med ett ryck.
- Julia är allt bra? Frågade James.
- Ja, sa jag.
- Varför väckte du mig? Frågade jag.
- För att du vred och vände på dig hela tiden och för att du sa Remus namn hela tiden, sa James.
- Förlåt om jag väckte dig det var inte meningen, sa jag.
- Det är inget att be om ursäkt för, sa James och kysste min panna.