Privat rollspel(fashion7)

Helene kände sig förtvivlad. "Varför? Du slipper mig då...". Hon gick sedan efter honom, mot hans rum utan att tänka på det.För om han ville hålla henne vid liv borde han nog inte lämna henne ensam. Tillslut kom de fram och Helene såg sig omkring. "Det är fint" mumlade hon och torkade sina kinder och lugnande ner sig. "Swilts är avskyvärd...".

Eric himlade med ögonen då de kom in. "Mm, mycket fint."
Fast han höll med ändå, nu hade han en riktig säng och en bokhylla. Och ett större badkar. Han gick in i badrummet och fyllde en mindre balja med vatten. Han bar ut den och satte den på sitt trasiga lilla bord. "Här. Att tvätta ansiktet med." mumlade han och sjönk ner på sin säng. Ju mer han tänkte på det desto nervösare blev Eric över att ha Helene i sitt rum.
Han flackade omkring med blicken i rummet medan han väntade på att hon skulle tvätta sig.

Helene satte sig på kanten av hans säng och väntade tills han kom ut med baljan. Hon doppade sina händer i vattnet och torkade bort sina tårar, et lindrade även svedan efter slaget hon fått. Då hon var klar vände hon sig mot Eric, nu såg hon ut som vanligt. "Tack..." mumlade hon och log svagt mot honom.

Eric nickade kort. Ett litet leende skymtade i hans gröna ögon. Han reste sig upp med en suck.
"Tillbaka till alkisen eller? Du kan ju alltid stanna här och 'låna böcker' såklart..." muttrade han medan han bar ut och hällde ut vattnet i baljan. Han lade undan baljan och gick ut igen. Han satte sig en bit från Helene på sängen med benen i skräddarställning under sig. Han lutade ryggen mot väggen. Eric blundade lätt och tänkte på hur Nathan och han brukar springa runt och leka kurragömma i biblioteket då de var små.

Helene reste sig upp. "Jag går till mitt rum, men tack" mumlade hon och gick mot dörren. Hon försvann ut och gick till sitt rum.
Veckorna flög sedan förbi, hon umgicks med Eric mycket än, och de lärde känna varandra mer och mer, och Helene började tycka om honom riktigt mycket. Bröllopet hade blivit uppskjutet två veckor då alla gäster inte hunnit komma än, och Helene hade fått en förlovningsring som satt på hennes finger. Hon satt nu och läste en bok ute i trädgården, hon var lite lugnare nu, då bröllopet var uppskjutet.

Eric hade med tiden som passerade blivit både mer pratsam och mer vänlig.
Han bråkade mycket med Swilts, då de båda hade olika åsikter om hur man skulle bete sig mot Helene. På så sätt hade han också blivit starkare. I början hade han nästan alltid blivit nedslagen av Swilys, som var både starkare och tjockare, men nu för tiden vann han alltid brottningsmathcerna som så ofta ägde rum mellan dem.
Dagen till ära sköt han pil på banorna bakom slottet han hade nyligen upptäckt sin begåvning och njöt av tystnaden som alltid var på den här delen av slottet. Solen stekte. Erics skjort låg och samlade damm lite längre bort.
Han tog en pil och sköt mitt i prick. Allt oftare hade Eric börjat tänka på Helene, och allt mer brydde han sig om henne. Därför var han mycket lättad över att bröllopet skjutits upp två veckor.

Helene hörde skotten och slog ihop boken och gick iväg till bågskyttebanan. Hon såg på Eric från trädet hon kommit ut ifrån. Han var stilig...Hon kunde inte tänka på något annat då hon såg honom spänna bågen. Hon fortsatte sitt lilla dagdrömmande då plötsligt en hand las om hennes midja och drog in henne i en tjock mage. Swilts. Han hade redan börjat se på henne som sin ägodel. Han kysste henne i nacken och putade sedan ner henne på marken, han satte sig över henne och började knäppa upp hennes klänning med ett högt skratt.
"Nej! Nej!" Helene försökte komma undan men fick bara ett slag i ansiktet.

Eric hörde Helenes Nej och spände käkarna. Han visste mycket väl att han inte kunde göra något åt saken. Han fortsatte skjuta sina pilar, men med hårdare och stelare tag. Han missade nästan hela tiden. Han tog tillslut den sista pilen. Han vände sig mot Helene och Swilts och siktade nog. Pilen for iväg och åkte rakt in i Swilts knytnäve. Han såg upp på Eric med ett chockat uttryck. Erik sänkte pilbågen och såg likgiltigt på Swilts som nu for emot honom i rasande fart. Denna enda gång gjorde Eric inte något åt Swilts misshandel. Han lät sig slås gul och blå och låg och såg upp på himlen när han var klar. Eric hade inte en enda gång stönar eller skrikit av smärta, vilket man såg gjorde Swilts surare. Han traskade iväg med arga steg. Eric låg kvar och såg upp i himlen. Ett stort blodrött streck syntes över Erics nakna bröst, där Swilts skurit honom med en av alla sina äckliga diamantringar.

Helene snyftade. "Åh gud nej...". Hon lättades dock då pilen kom flygande och Swilts lämnade henne. Men då såg hon misshandeln av Eric. Hon kunde inte göra något utan att själv hamna i trubbel igen, så hon väntade ut det och kom sedan fram och sjönk ner vid Eric. Hennes klänning var halv neddragen och uppknäppt. "Eric...". Hon rev av en bit från sin klänning och tryckte det mot blodsträcket. "Jag är ledsen...".

Eric kisade upp på Helene och flinade. "Jag borde inte ha gjort det där." mumlade han i lättsam ton. Han sneglade ner på Helene och fick en skymt av hennes bara överkropp. Snabbt såg han bort medan en rodnad spred sig över hans kinder. Han satte sig mödosamt upp och rufsade till sitt hår. "Du bör nog knäppa din klänning." mumlade han generat och började resa sig upp. Han vågad inte möta hennes blick, rädd att hon skulle vara arg på honom för att han kollat på henne.