The Vampire's revenge(Dragon Fantasy)

Solena kved till då hon hörde honom, hon hade hoppats på att han skulle svimmat. Edward stannade upp med handen åter höjd till slag.
"Åh, har du en människovalp?" sa han med ett hemskt flin.
"Nej" skrek Solena nu de båda rösterna sammanslagna. Ett hårt slag kom över käken.
"Tig kvinna." morrade han och drog upp henne i håret.
"Låt honom vara, han är min." sa hon, sedan hördes ett brak han hade kastat henne genom Daniels dörr så den gick sönder och hon brakade in i väggen.

(Jag tänker bara på Edward som Edward från Twilight xD)

David fortsatte banka på dörren tills Solena kom inbrakandes. Han såg förskräckt på henne och kom fram. "Solena...Nej..." mumlade han och såg sedan på den andra mannen. Plötsligt insåg han att han var den svagaste här, Solena kunde styra med honom hur hon ville, och om den här mannen kunde vara starkare än henne så kunde han slita David i stycken.
"Du låter henne vara!" sa han och ställde sig upp trots att han var ett bedrövligt motstånd. De intorkade tårarna var ännu kvar, blicken var skrämd och han hade några blåmärken på kroppen efter Solena.

(Det är därifrån namnet kommer kom inte på vad jag hört det någonstans. xD)

Edward såg på honom med kall blick och stönande tog Solena sig upp och gick mellan dem.
"Lägg dig inte i." morrar hon åt honom, men det var för att skydda honom. Edward tar tag i henne och släpar henne ut.
"Stanna där." sa hon åt David, Edward skulle gå då han fått sitt och han släpade in henne i hennes sovrum.

David såg förfärat på henne men insåg att han kanske bara skulle göra det värre. Han satte sig på sängen igen och torkade sina kinder och försökte få sig själv att se okej ut, samtidigt som han försökte stänga ute det han skulle höra.
Han blundade hårt och la sig i sängen, tillslut somnade han, eller snarare svimmade av.

David slapp eller kanske hörde de slag och skrik som hördes från sovrummet, Solena visste inte. Efter någon timme gick Edward och lämnade henne på sängen.

David vaknade en stund innan Edward gick. Han hörde en del skrik och blundade hårt. När de väl tystnat tog han sig sakta upp och gick in till henne. "Solena" sa han tyst. Han tog sig fram men vågade inte röra henne, hon hade gett honom blåmärken och skräck sist. Men han kunde snart inte låta bli utan sjönk ner vid henne och smekte hennes kind. "Jag är så ledsen Solena...Jag ville aldrig att det skulle bli så-...". Han avbröts av att han själv kved till. En hemsk smärta började dunka i honom, i huvudet, i ryggen, där han gjort sig illa eller blivit skadad. Han sjönk ner helt bredvid henne medan tårar rann nerför hans kinder, han kunde inte hindra det. Smärtan bara växte sig större.

Solena endast låg ihop kurad till en liten boll med slutna ögon. Kläderna var avrivna, det var klart vad Edward hade gjort och djupa rivmärken. Hade hon varit sig själv hade hon brytt sig om David, hade hon varit den överlägsna vampyren hade hon gett sig på honom, men nu gjorde hon inget. Imorgon skulle det mesta vara över, hon läkte ganska snabbt trots allt.

David kunde inte ta sig därifrån utan låg kvar och kved lågt. Han märkte inte Solena längre utan bara sin egna smärta. Det gjorde så ont, och mer ont att det var hon som gjort det. Tillslut somnade han där bredvid henne, i en hög med frusna tårar på kinderna.

Morgonen därpå var Solena åter på benen, inget i hennes bleka ansikte tydde på en hård natt och det mesta var läkt. Hon hade bäddat och städat inne hos David innan hon läkte honom och gjorde det hon kunde. Hon la honom i hans säng och ställde en bricka med frukost och värktabletter vid honom. Hon hade fixat en ny dörr och låst om honom innan hon började städa och laga lägenheten. Allt gjorde hon som känslokallt och sömngångaraktigt.

David vaknade sent nästa morgon. Han märkte genast att allt kändes bättre i honom, det värkte inte lika mycket. Sedan såg han frukosten och log svagt innan han åt och tog tabletterna.
Han reste sig upp och provade att öppna dörren, men hon hade låst in honom. Suckandes sjönk han ner i sängen igen.