Sagan (Prs)

Spectra tog hand om alla djuren, enda in till skymmningen. Hon skulle inte vara med de olika hästarna på länge och vissa av dem hade viktiga dagar framför sig så det var viktigt att ta hand om dem.
Oturligt nog för henne fann hennes far henne då solen snart skulle gå ner.
"Vad har du varit unga dam? Du vet att Amelia blir orolig om du inte berättar vart du tar vägen! Och vad gör den där hobbitflickan här?"
Hon ryggade tillbaka av ljudet av moderns namn och såg på fadern.
"Jag har varit här, och mor kan oroa sig hur mycket hon vill!" Började hon. Det var inte riktigt sant, hon brydde sig mycket om sin mor, men hon var lite ilsken på henne. De hade en jobbig historia.
Spectra fortsätter.
"Hon ska följa med mig till Rivendell." Hon vände sedan på klacken och gick bestämt där ifrån.

Meliot sov hela dagen. Vilket inte hände i vanliga fall. Hon kunde inte bestämma sig om det var för att hon hade gått omkring så mycket dagen innan, eller om sängen var farligt skön och mjuk. Det kanske var som sagor hon hade hört när hon var yngre, när något lurade till sig offer för att vara för bra för att vara sant. Sedan åt dem upp sina offer.
Meliot hoppade snabbt ur sängen och tittade misstänksamt på sin säng. Hon släppte den inte med blicken medan hon rörde sig mot ett badrum som hörde till rummet. Där inne började hon tvätta sig så hon skulle vara fräsch när Doyle kom tillbaks.

Spectra bestämde sog för att ta upp middag till Meliot.
Hon tog en skål soppa ur köket och en sked innan hon begav sig till hobbiten rum. Där knackade hon på dörren och väntade.

(Mina inlägg blir lite kortare ibland, beror lite på...)

(( :O jag svarade igår? Mitt inlägg försvann bara...:/))

Meliot hade just blivit någorlunda klar med håret när det knackade på dörren. Någorlunda klar var bra någ för henne. Hon gick för att öppna dörren, hela tiden höll hon ett vakande öga på sängen, ifall den skulle få för sig att äta henne.
När Meliot öppnade dörren var skålen med soppan allt hon såg. Hon hade inte haft tid att bli hungrig efter att ha sovit hela dagen, eller rättare sagt, hon hade inte haft tid att märka det tidigare.
Hon tog snabbt skålen till sin vanliga plats. För hoppningsvist tyckte inte Doyle hon var för otrevlig. Men när det gällde mat fanns det inte alltid tid för artighetsfraser.

Spectra såg medans Meliot åt men tröttnade snart och gick ut. Hon gick upp till sitt rum för att sova.
((o.O Förlåt att det blev så kort btw, har, ehh, lektion...))

När Meliot hade ätit klart satt hon kvar vid bordet ett tag. Hon hade väntat sig information om morgondagen, kanske hade Meliots beteende skrämt bort henne. Det var lite synd, Meliot visste inte ens vilken tid hon skulle behöva komma upp nästa morgon. Efter att ha sovit i nästan tjugofyra timmar var hon inte alls trött. Det satte henne i en lite knivig situation. Hon reste sig upp och kollade osäkert på sängen. Sedan vände hon sig mot dörren. Hon hade varit i rummet utan att röra sig alldeles för länge.
Meliot tvekade i en sekund, sedan gick hon fram och öppnade dörren och steg ut till korridoren utanför. Hon ville bara ta en liten promenad.

((Jag skrev mitt förra inlägg på en lektion Det är inget jag brukar göra, så säg inget till någon :O Och det är okej att skriva korta inlägg, ibland finns det inte mycket att säga Föresten, du får välja om du vill att Meliot ska göra något speciellt under kvällen (typ träffar någon), annars kan du bara hoppa till morgonen (Meliot kommer ligga och sova då )))

((Orkar inte komma på något sånt för tillfället, hehe...))

Spectra tog av sig sina kläder och duschade för att slippa göra det under morgondagen. Det kändes skönt att bli ren och hon kände sig aningen gladare efteråt.
Eftersom hon inte planerade att gå upp tidigt på morgondagen la hon fram kläderna hon skulle ha nästa dag och packade lite av utrustningen.
Efter det, i ny ren pyjamas, kröp hon ner under täcket och somnade.

((Haha, okej ))

Meliot vandrade runt i korridorerna, lite orolig för att hon skulle komma vilse, igen. Till en början var Meliot säker på att någon skulle stoppa henne när som helst, och möjligen döda henne. Så hon gömde sig och smög framåt. Hon blev säkert sedd ändå.
Till sist vågade hon inte gå längre, säker på att hon aldrig skulle hitta till rummet igen.
Hon kom till rummet och gick fram till sin säng.
"Jag litar inte på dig" sa hon misstänksamt och kände på madrassen. Sedan lade hon sig ner. "Fast jag struntar i det. Du är så mysig! Du kan äta mig om det betyder att vi kan vara tillsammans för evigt." Sedan somnade hon.

Hon vaknade något klockslag efter gryning och klädde genst på sig kläder och beväpnade sig. När allt sådant var klart så satte hon på sig sin mantel och tog sin väska. Hon började röra sig ner mot Meliots rum.

Meliot sov fortfarande djupt efter gryningen. Hon drömde om att sängen åt upp henne, det var härligt. Hon behövde aldrig röra sig igen.

((Blev väldigt kort Men jag hade inget att säga ))