Någon som vill rollspela?

Zitch funderade ett tag. Vad skulle det här ge henne? Frågor vimlade i hennes huvud.
Trodde kungen att han kunde hata henne ena sekund, och försöka få henne på ett livsfarligt nästa?
Uppenbarligen.
Desseutom tvingades göra det med folk, vilket innebar att hon skulle behöva samarbeta, vilket hon inte gjort på länge!
Det var ett svårt val. Fast å andra sidan hade hon ju inget bättre för sig.
”Jag kan följa med och hjälpa till, men, jag lovar inget!”
Man vet aldrig, hon kanske ångrar sig senare!

Yana kände sig stolt inombords. Att bli utsedd på ett viktigt uppdrag av självaste Kungen. Hon, och inte någon av hennes bröder. Det var nästan så att hon kunde bortse från att hon blev ivägsänd tillsammans med de andra två.

"Ärade Konung, jag ska med glädje utföra vad ni befallt" svarade hon med en lätt bugning. Kungen nickade gillande.

"Ni ska ge er av i gryningen. Ta den västra vägen. Ni vet vart ni ska. Och kom ihåg, samarbeta. Vårt rike vilar på era axlar nu. Ingen får veta vilka ni är eller vad ni ska göra. Ingen. Förstått? Bra, ni kan gå." Kungen vände sig om, svepte dramatiskt med manteln och gick ut genom dörren han kommit in igenom. Yana stod kvar. Ingen sade något.

"Jaha," sa Yana till sist. "Zitch var det? Om vi ska jobba ihop kan du faktiskt inte fortsätta spela stum!"

Tiar önskade att kungen hade varnat mer för vad dem kunde träffa på under sitt uppdrag, så hon skulle kunna förbereda sig. Hon antog att hon helt enkelt fick vara beredd på allt. Hon tänkte inte lämna de andra förrän hon visste mer om Zitch. Hon ville helst gå ha en plan också, som dem andra två skulle behöva vara med på, hur mycket hon än ogillade dem fick hon helt enkelt acceptera att hon skulle behöva samarbeta med dem nu. Det skulle antagligen vara lättare efter att dem hade börjat planera och var öppna med hur mycket dem önskade att två andra "komplimenter".
Precis som tidigare lät Tiar Yana prata med hon själv stod och bara lyssnade. Om Zitch skulle med på uppdraget behövde hon faktiskt visa vem hon var och varför hon hade blivit vald. Tiar litade inte på henne, vilket var smart med tanke på att Zitch hade sagt att hon inte lovade något. Kanske hade kungen sänt med henne som en distraktion man kunde slänga åt faror när dem började förlora kontrollen? Tiar hoppades det, det skulle säkert komma till användning.

Zitch kastade en mördande blick på Yana. Hon var rätt så irriterad på flickan.
Hon spelade inte stum, hon ansåg bara att det var meningslöst att prata.
"Jag kan göra vag jag vill. Kom på en plan ni, jag hänger bara på." Sa hon uttryckslöst. Zitch hade ingen anledning att berätta om sig själv, och om hon pratade så spelade hon inte stum. Hon gjorde inget fel, det kom hon fram till. Hon satte ena handen på höften med en oläslig min.

"Fint!" svarade Yana argt och vände ryggen åt Zitch och pratade med Tiar istället. Inte för att söka stöd eller så, utan mer för att visa Zitch att hennes beteende var ohyffsat. Hur hade Kungen tänkt egentligen? Skicka ut henne med de där två. Visserligen var Tiar rätt smart, så det valet förstod hon, men hon förstod inte Kungens beslut att skicka med en ohyffsad människa som inte en "lovade något".

"Det är väl upp till dig då, antar jag, att komma med de smarta planerna. Antar att det var därför han kallade hit dig." Ställde sig med armarna i kors och såg uppfordrande på Tiar.

Ju mer Zitch sa, ju mer började Tiar tycka att det var en dålig idé att hon skulle med. Hon verkade vara en börda snarare än någon som kunde komma till användning. Förhoppningsvis klarade hon sig inte länge.
Tiar vände också ryggen till Zitch och tittade mot Yana. Tiar ogillade att högt kalla sig själv smart, även om hon var säker på att det var därför hon var här.
"Kan hända" svarade hon lugnt, hon hade också lust att korsa armarna över bröstet, men hon kände till kroppsspråket bättre än så. Att korsa armarna tecknade om försvarsattityd. Istället sträckte sig Tiar så hon blev helt upprätt. Att vara rak i ryggen tydde på självsäkerhet. "Och jag antar att du är här för att vara min livvakt medan jag kommer på hur jag ska räddar riket?"

Zitch tittande ogillande på Tiar och Yana där de stod och pratade.
De agerade som om de var bäst och de ville förmodligen inte ha Zitch med, i och försej brydde sig flickan inte, men det kändes som om de inte skulle bry sig om hon dog.
Den känslan gillade Zitch inte.
Hon satte sig på stolen igen och såg stummt på då de pratade.

Yana bestämde sig för att bara för en stund begrava stidsyxan. Hon skulle aldrig klara av Kungens uppdrag om hon hela tiden var fientlig mot de andra. Så hon tittade på de båda andra och sade sedan.

"Vi ger oss av i morgon då, när och var möts vi?" Hon riktade frågan mest till Tiar, eftersom hon var den hon litade mest på här inne, även om hon inte alls tyckte om att det blivit så.

"Jag gissar att vi ger oss av vid gryningen" sa Tiar och tänkte tillbaks på vad kungen hade sagt. "Vad sägs om att vi träffas i utkanten av staden vid vägen?" Tiar uppskattade att Yana uppförde sig ganska moget. Tiar tänkte inte vara sämre. Dem hade ett svårt uppdrag framför sig, skulle de bråka samtidigt var deras chanser att överleva inte stora. Hon brydde sig egentligen inte om hur det gick för Zitch. Även om hon ogillade Yana ville hon inte se henne död. Det skulle påverka Tiar på ett eller annat sätt. Hon tvivlade på att det samma gällde Zitch. Därför riktade Tiar inte sina ord åt Zitch. Zitch fick lyssna om hon hade lust.

Zitch lyssnade på deras samtal med öppna öron. Om hon nu ändå skulle följa med kan hon lika gärna veta vart och när de ska samlas.
När de båda började uppföra sig moget höjde hon ögonbrynen, de betedde sig inte så mot henne.
Men Zitch brydde sig inte, det var åtminstonde vad hon sa till sig själv...
Hennes nävar spände ändå och hennes ögon sänktes en aning, de betedde sig som om hon inte vore där. Hon var van, vad var problemet nu då? Hon gav ifrån sig en låg suck och reste sig upp. Smygandes gick hon ut ur rummet så fort hon fått reda på tiden de skulle träffas.