Prs (Elinthemagicwitch)

Isna glodde ilsket på folket.

"Rikhita sinta!"
Lågorna attackerade, inte för att döda men hålla dem av.

Häxan springer och springer tills hon når en sjö.

Isabella reste sig upp då en låga flammar upp precis framför hennes fötter.

Hon ser sig panikslaget om. En man häller två stora vattenbaljor över lågorna.

Efter en stund börjar Folkmassan springa åt det håll som den rödhåriga tjejen sprang. Dem håller i massa vassa föremål.

Isna känner att folket lär nå henne innom 2 minuter om hon inte fortsätter.

Hon säger sin mantra, ännu en gång och svävar då någon meter över marken.

Hon flyger frammåt utan någon som helst plan på vart hon ska. Kanske skulle hon kunne försöka nå världens ände.

Isabellas far springer också åt det håll som folkmassan sprang.

" Isabella gå hem nu! vi kommer senare, sa Hennes mor


Isabella suckade. Hon började ensam gå hem på den mörka skogsstigen. Hon är lite rädd.

Isna flyr enda fram till gryningen. Då är hon så trött.
Hon hittar precis innan solen går upp, en lite flod. Hennes kropp sjunker ner i det grunda vattnet och det käns redan bättre.

Isabella ligger i sin säng. Hon har inte sovit en blund. Hon har bara tänkt på de tre kvinnorna i buren, hur hon stod upp för dem men bara fick utskällning.


Allt hon ville göra var att skapa rättvisa.

Vattnet skänker henne mörker.
Allt är så trevligt för stunden då vattnet läker hennes brännskador och tröttheten ta över.
Hon somnar.

Isabellas mor kom in i rummet.

" Är du redan vaken? frukosten är klar, säger hon


Isabella steg upp ur sängen. Hennes blåa nattlinne räcker till strax efter knäna. Hon går ut och sätter sig vid bordet.

Men hon äter inte. Hon får inte i sig en tugga. Hon bara tittar med avsmak på maten.

Isna såv länge. Att säga exakt tid vore svårt men när hon vaknade vad det åter igen skymmning.

Hlea henne och den vita klänningen var dränkt i vatten och hon kände sig väldigt tung.

Hon öppnade ögonen och såg rakt in i ögonen på en varg.

Isabellas föräldrar var bortbjudna på middag. Isabella var ensam hemma. Hon satt själv på sitt rum och hade tråkigt.

Tillslut beslutade hon sig för att ta en promenad.

Hon tog på sig sin kappa och tände en liten fackla, sedan gick hon ut.

Hon började gå längst den mörka skogsstigen.