Tredje Världskriget

Nike följde med, hon hade inget val men det låtsades hon inte om. De befann sig på en hög byggnad, en sådan som syntes om man kom upp på kullar om staden.
Nu började hon bli nervös då de kom in i byggnaden vad än bedömningen skulle vara så skulle det ske här, ovissheten gjorde henne rädd.

De kom tillslut in i ett stort vitt rum med en till synes stor glass bit i mitten.
Hon tog tag i Nike och knuffade henne mot ena väggen.
"Okej, det här är det viktigaste ögonblicket i ditt liv, hur han bedömer dig vet jag inte men när han gör det bestämmer han ditt livs framtid, sabba det inte!" Varnar hon, med ett stadigt grepp om hennes axlar.

"Vem bedömer? Hur ska jag inte sabba det? Vad? Vad ska jag göra?" får hon fram förtvivlat. Just nu var flickan hennes enda lilla trygghet vilken var en konstig känsla då hon hatade henne, hon såg ner på flickan och drog ett djupt andetag. Det vita rummet var skrämmande bara det och glasväggen...vad fanns på andra sidan? Eller vad skulle komma?

"Ledaren för Gröna Unionen. Visa inte några känslor. Gör som han säger, och framförallt, visa inga känslor!" Hennes röst är lugn och stadig men ögonen ser en aning oroliga ut.
"Och få inte panik nu men..." Hon skär sitt finger lite med en kniv och lyfter sedan fingret mot Nikes panna.

Nike nickar och biter ihop det kunde hon klara.
"Vad kommer jag få göra?" frågar hon och försökte hålla sig lugn men rycker till då flickan som hon inte vet vad heter höjer sitt blödande finger mot hennes panna, "Vad gör du?" får hon ur sig. Men hon håller sig lugn och försöker inte komma loss från repen. Hon gör som flickan...säger. "Vad heter du?" frågar hon som om det skulle lugna, att veta ett namn en trygghet.

Fingret nuddar pannan och bildar en prick.
Hon tvekar innan hon svarar.
"Inte så fysiskt tuffa utmaningar, men det kan bli rätt svårt psykiskt." Hon tvekar ännu en gång.
"Kalla mig Snow tills vidare..." Viskar hon och rätar på sig.

Nike nickar, "Okej" säger hon och drar ett djupt andetag.
"Tack då Snow." sa hon och möter flickans blick med ett snett leende.
"Det måste vara fint att ha ett efternamn." kommenterar hon.

Hon stirrar på Nike.
"Vem så att det var mitt efternamn?" Frågar hon lite hotfullt. Hon ska säga något mer då en man med två livvakter bakom sig kommer in.
Akhiti bugar.

"Äh, käften på dig." far det ur Nike men hon tystnar tvärt då männen kommer in i rummet. Snow bugar vilket något Nike inte gör då hon inte vet om hon ska det. Hon står bara still med anletsdragen utryckslösa. Så detta var mannen som skulle bedöma henne? Nike är stel av fasa men visar det inte.

Akhiti motstår viljan att dra ner Nike men vet att det inte kommer hjälpa. Istället säger hon:
"Här är Nike. Ni har fått filerna förmodar jag."
Mannen nickar svagt, verkar inte ha lagt märke till att flickan inte bugat. Dock kommer snart en assistent in som anteckanar på ännu en liten glasbit för fullt.
Mannen sätter sig i en stol som kommer från ingen stans. Sedan lyser en stråle på Nike och hon hmnar på andra sidan den ensidiga spegeln.
"Lämnar du oss Snow?" Undrar mannen men alla vet att ett nej inte är på fråga. Hon går ut.