PRS(Isse Weasley)

Thomas satt kvar där med henne och bara var tyst. Då hon väl somnat fick han henne försiktigt till soffan och la henne där innan han tveksamt såg mot källardörren. Han tänkte försöka rymma igen, han kunde inte vara kvar här, han skulle bara vara instängd.
Snabbt tog han sig upp och var snart ute och sprang genom skogen.

Shadow vaknade någon halvtimme senare. HOn visste att hon inte sovit länge då solen inte ens gått ner än.
Hon märkte genast att hennes uppdrag var borta. Hon började missnöjt gå ut och började leta. Hon ansträngde sig inte precis för att hitta prinsen. Hon fick upp ett spår och följde det långsamt. Shadow visste att spåret ledde till staden så det var inte någon vidare stor grej. Hon plockade några bär och åt, fyllde sin vattenflaska med käll vatten och när hon smakat det uppfriskande vattnet blev hon genast piggare. Hon började springa mot byn.

<<Var det okej att jag valde var vägen ledde? Annars kan jag ändra...>>

(Det är okej^^)

Thomas hade tagit sig till byn, han hade saktat ner och sprang inte längre. Istället gick han lätt och ledigt, samt en aning glatt. Hade han lyckats fly? Var han fri?

<<Oki>>

När hon anlände till byn köpte hon först en svart kappa som hon kunde slänga över sig.b Sedan strosade hon runt lite, Köpte grejer som hon ville ha eller behövdes. Thomas var nog ändå här någon stans i alla fall!
Ooo, jordgubbar!

Thomas gick på och stelnade plötsligt till. Var det där Shadow? Han kastade sig till marken mot en buske och kved då till. Hans fot...Han hade fått en sten rakt mot foten. Det kändes som något gått ur led nästan...

Jordgubbståndet står lite avlägset från resten av de olika marknadsstånden. Då hon precis betalat för jorgubbarna och stoppat en av dem i munnen hör hon ett ljud som låter otroligt likt Thomas. Hon stoppade ner de färska jordgubbarna i väskan och gick mot platsen ljudet kommit ifrån. Då hon får syn på honom utbrister hon:
"Där är du ju, jag har varit så orolig!" Som om de vore bästa vänner men ändå med hennes egna retsamma ton, och går snabbt fram till honom. Hon märker snart att han har ont och frågar.
"Har du ont? Var i så fall?" Med mjuk röst´.

Thomas såg upp och svor lågt. Han lyckades ta sig upp i sittande ställning och hade handen mot fotleden. "Min for, fick en sten rakt på foten, den kanske är ur led" sa han kort och såg inte på henen. Han skulle åka tillbaka nu...

"Åh..." Viskade hon.
Hon kröp till hans sida och lade hans arm över hennes egna axel. Sedan ställde hon sig upp och fick med sig honom. "Kom nu så går vi, fast vi kan nog inte gå hem igen nu när du brutit källardörren..." Mummlade hon nästan ohörbart.

Thomas såg äntligen på henne då hon kom till honom. Då hon fick upp honom flämtade han tyst till då han råkade stödja på foten. Han nickade sakta och försökte gå utan att stödja på foten.

Shadow gick sakta fram medans hon stödde Thomas. Det var ganska roligt att gå såhär då hon var väldigt kort.
Hon undrade vart tusan de skulle gå nu.
Grottan?
Näe, för kallt!
Slottet?
Nej, nej, nej!
Just det, hon kanske kan låna sin väns hus, han vet ändå om hennes uppdrag och han var alltid så snäll.
"Okej, vi ska gå till men vän Xavier. Men det är ganska långt dit så vi kommer behöve ta en häst."
Säger hon då de når ett ställe där Shadow på något sätt skulle få tag i en häst. Hon satte Thomas på en bänk med några hot och sa att han inte skulle fly innan hon gick in i ett hus väldigt nära.