Prs mellan mig och Renesmee cullen 1

Jag tittade ner i marken. Vågade inte möta hans blick.

Jag suckade till mig själv. Varför fegade jag ur?!

Jag började sjunga lite smått igen, som för att stänga inne orden dom forsade mot munnen, ville ut, men blev instängda och gjorde en orkan av ord. Förbjudna ord. Bra ord. Ord som gör att folk älskar en. Men jag kunde inte förmå mig att säga dem. I stället sjunger jag ut dem, formulerar om dem på ett sätt eller tar det bara som det är.

Plötsligt önskade jag att hon skulle gå så jag skulle slippa den okända känslan. Men jag tog genast tillbaka min önskan igen.

"My heart is brokeeen..." Sjöng jag tystare.

Jag bet mig hårt i läppen och ökade på stegen.

Jag ökade också och snart började jag springa.

"Var ska du?"
Frågade jag förbryllat efter henne.

"Jag tänker inte komma tillbaka till idioterna." Sa jag enkelt.

"Så var hade du tänkt ta vägen då?"