(ORP) Demonernas krig

Annie:

Jag får en impuls av att läsa hennes tankar. Onda, onda, svarta tankar. Min blick mörknar och jag spänner blicken i henne.
"Du är en demon, eller hur?", fräser jag och stirrar på hennes svarta vingar, avundas en stund.

Alice

"Jaa..." säger jag. "Det är jag."
Jag känner att hon försöker läsa mina tankar.
"Sluta rota i min hjärna", fräser jag.

Annie:

"Sluta följa efter mig", svarar jag kyligt.
Jag vänder på klacken och fortsätter gå utan att bry mig om Hon följer efter.
"Namnet är Annie, om du behöver veta", säger jag utan att vända mig om.

Alice:

"Varför skulle jag bry mig?" svarade jag.
Jag fortsatte förfölja henne. Kan hon inte flyga? tänkte jag. Hon måste vara en halvdemon.
"Du är en halvdemon, antar jag."

Namn: Alex [Okänt efternamn]
Ålder: Ser ut som... 18 ungefär.
Utseende: Mörk brunt lockigt hår, välbygd kropp, lång (kanske 1.87) ljusbruna, svagt guldiga ögon och snövit hy som liknar marmor men på hans rygg så finns det ett uppochner vänt V.
G/O/N: Man kan tolka honom som ond, men är neutral för det mesta...
Kläder: En svart t-shirt, slitna jeans, svarta knytskor och en ljusgrå kofta.
Personlighet: Charmig, 'bad boy' typen, rästen rollas... cx
Art: Fallen ängel
Övrigt: Hans kraft är att kunna styra föremål med tanken och han kan stanna tiden.
(En till mall, bara för att det ska bli lite jämnare.. :3)
--

Annie:
"Gissa tre gånger", säger jag och försöker kväva ett hånfullt skratt. Jag börjar lämna skogen bakom mig. Jag vet dock att det är en bra bit kvar till bergen. Regnet börjar så småningom avta och bli till dugg. Jag klättrar uppför närmaste träd och koncentrerar mina tankar. Jag hoppar. Jag lyckas flyga en skaplig stund innan jag dunsar ner till marken, jag svär för mig själv och går mot trädet IGEN.
--

Alex:
Jag sitter och tittar ut över skogen då jag ser en människa och en demon gå ut ur skogen, nej förresten, det är ingen människa. Antagligen en demon då den kan flyga. Jag skrattar högt när halvdemonen faller till marken.

Alice
Jag flinar hånfullt åt Annies sätt att "flyga". Då hör jag någon som skrattar bakom oss. Jag vänder mig om. Där står en kille och betraktar oss. Antagligen en fallen ängel. Jag koncentrerar mig och försöker ta hans själ.
~
DUN DUN DUN *^*

Alex:
Jag skrattar åt demonens försök att ta min själ.
"Sorry gumman, fallna änglar har inga själar", skrattar jag och gör så en gren flyger i ansiktet på henne.
--
Annie:
Den här gången gick det... MYCKET, MYCKET sämre och jag fall pladask på demonen som förföljt mig precis efter att hon fått en gren i ansiktet.

MEN VAFAN INTE VISSTE JAG FALLNA ÄNGLAR INTE HADE SJÄLAR -.-
~
Alice

Jag får en gren i ansiktet och någon ramlar på mig. Det var den där klumpiga halvdemonen som inte kunde flyga. Hon ramlar rätt på mina vingar och jag skriker till av smärta. Jag reser mig upp och försöker flyga iväg, men vingen är bruten.
Fan, tänker jag. Jag försöker ta Annies själ som hämnd.

(Jag vet fan inte vad halvdemoner kan göra....finns en förklaring tillgänglig?)

Kia

Alla ljud väcker mig.
"Va, vad händer?" Säger jag och försöker sätta mig upp. Det fick inte bra.
Jag faller ner igen, men jag kan ändå höra allt. Jag stirra upp på himlen.