Next generation, a second chance [SV]

*bevakar*

Super

Jättebra!

Kapitel fjorton Kim for the first time

Mira

Jag känner mig trött. Men han kommer ta emot mig om jag faller. Och det är precis vad han gör. Han tittar oroligt på mig.
"Jag är bara så trött. Jag har ingen energi"svarar jag och jag ser hur oron försvinner ur hans ögon. Han får upp mig och lägger mig i min säng. Och när jag somnar ligger han bredvid mig i sängen. Och när jag vaknar ligger armen kvar runt mig. Och lugna andetag. När jag tittar på klockan ser jag att det är kväll. Och de andra tjejerna ligger redan och sover. Så jag sluter ögonen igen och låter mig själv sjunka ner genom sömnen. När jag vaknar nästa gång så vaknar jag av att James har lutat sig fram och kysst mig.
"Det är dags att gå upp" han sa det mjukt och hade fortfarande armarna om mig. Jag sträckte lite på mig.
"Skola va?" Sa jag trött. Men James skakade på huvudet.
"Höstlov" bara det ordet fick mig att slappna av. Och jag somnade nästan igen. Men då kände jag hur han lyfte upp mig och började gå ner till uppehållsrummet. Och jag slöt ögonen och försökte somna om. Men när han la ner mig i en fåtölj och var helt tyst öppnade jag ögonen samtidigt som han, Zack och Al började kittla mig. Jag vred och vände på mig som en ål.
"Sluta" skrek jag mellan skrattsalvorna från oss alla fyra. Men de fortsatte.
"Okej. Jag ger mig" skrek jag. De slutade och vi skrattade.
"Nu är jag definitivt vaken" sa jag och skrattade. Det här var livet. Att ha vänner som bryr sig om en och skyddar en vad som än händer. Plötsligt kände jag ett slag i huvudet. Och när jag vände mig stod Kim bakom mig tillsammans med hans två biffiga vänner. Zack tog ett steg fram.
"Lämna henne ifred. Det var flera år sedan. Glöm det" säger han men Kim tar ett hotfullt steg mot mig. James föser in mig bakom honom och Albus ställer sig också framför mig.
"Hon ska betala. Jag tänker inte glömma det fören jag har fått igen en gammal skuld" säger han och tittar elakt på mig. Jag känner paniken komma krypande. Jag har inte haft panik på det sättet sedan i tvåan när jag nästan blev kidnappad av Kim. Han ville att jag skulle säga att det var jag som hade slängt hans läxor i elden. Men jag vägrade. Det var Zack som hade räddat mig i sista sekunden då. Kim fick tre straffkommenderingar och femtio i poängavdrag för det. Och han har velat ge igen sedan dess. Rose kommer fram och tar mig om axlarna. Hon leder mig bort från dem och upp i James sovsal. Jag vet inte riktigt varför vi går dit men det är bort från Kim i alla fall. Jag lägger mig i James säng och drar några djupa andetag. Jag känner hur paniken långsamt försvinner. Och efter en stunds väntan går jag och Rose ner för att se vad som händer. En duell är i full gång och det är Zack mot Kim. Plötsligt skickar Kim iväg samma besvärjelse som träffade mig i magen. Jag skickar fram en skyddsförtrollning och blir ursinnig. Jag går med snabba steg mot honom.
"Hur vågar du göra det mot min bror" morrar jag. Han börjar kasta förtrollningar mot mig. Men jag avvärjer dem. En efter en. Och så går jag till attack. Han är inte beredd på de kraftiga besvärjelser som kommer mot honom. Så jag får in en rakt i ansiktet på honom. Och jag ska precis skicka iväg en till när Zacks hand på min axel talar om att det är nog. Jag vänder mig om och går in i James famn. Och han läger sina armar runt mig. Det är lugnande och snart har all ilska runnit av mig. Han stryker mig fram och tillbaka med hans hand på min rygg.
"Det är okej Mira" säger en röst som tillhör Zack. Jag slappnar av och känner mig lugn igen. Någon tar på mitt bakhuvud där Kim slog mig innan. Jag sliter mig loss från James och vänder mig om, redo att gå till motattack mot den bakom mig. Men det är bara Albus.
"Förlåt" mumlar jag.
"Det gör inget" vi kramar om varandra.

På kvällen följer James med upp i min sovsal. Det är ingen kvar där förutom jag för Rose åkte hem innan idag. Men vi skulle åka hem till James imorgon. Så när jag hade fått på mitt linne och mina shorts som jag sov i kröp jag ner under täcket. Och bara någon minut efteråt kände jag hur James la sig bakom mig och hur han höll om mig. Och jag fattade inte vad som hade flugit i mig innan. Attackera Sam på det sättet. Plötsligt känner jag hur det börjar att göra ont att andas igen. Jag puttar till James. Men han vaknar inte. Konstigt, han brukar ju vara så lättväckt. Jag drar mig sakta upp ur sängen och stapplar iväg till sexornas sovsal. När jag öppnar dörren är där fullt med sovande killar. Men Zack är vaken.
"Hjälp mig" jag viskar för att de andra inte ska vakna. Zack tittar oroligt på mig.
"Jag kan inte andas" tillägger jag. Han drar fram sin trollstav och läser en besvärjelse som de lärde honom på sjukhuset. Jag greppar hans hand.
"Kom, jag tror att det har hänt något" säger jag till Zack och drar med honom till min sovsal. James ligger kvar exakt på samma sett som jag lämnade honom. Zack skakar om honom.
"James, är det någon hemma?" Säger han och James slår upp ögonen. Jag slänger mig ner i sängen och kryper ihop intill honom.
"Jag trodde att det hade hänt något, du vaknade inte"säger jag. Och jag tittar på honom.
"Det är lugnt. Sov nu Mira" säger han och jag gör exakt som han säger.

♥

Jag hade nog haft lite svårt att somna sådär.
Jättebra kapitel.

Kapitel femton. Kim for the second time

James

Jag tittar ner på Mira som ligger hopkurad framför mig och det jag känner är ren kärlek. Jag fattar inte varför allt ska hända oss. Precis som på pappas tid. Det var ju han, morbror Ron och moster Hermione som gick igenom allt tillsammans. Och nu var det tydligen jag, Mira och Al som skulle vara med om allt. Jag drar min hand över Miras hår. Och drar in doften av henne. Det luktar gott. Och framkallar minnen.
Den natten kan jag inte somna om. Jag ligger bara och tänker tills jag ser att det närmar sig gryningen. Då väcker jag Mira. Tillsammans sätter vi oss i ett av fönstren och tittar ut på soluppgången. När den är över tar vi på oss våra kläder och tar fram våra läxor. Mira hjälper mig med mina. För hon har inga.
"Jag ska bara kolla en sak i biblioteket" säger Mira och springer ut ur sällskapsrummet. Jag ler lite åt hennes entusiasm att hjälpa mig. Jag fortsätter med mina läxor. Men det går en kvart utan att hon kommer tillbaka. Och sedan en halvtimme. När det har gått en timme lägger jag ner mina läxor för att hämta henne. Jag har nämligen mina aningar om att hon har fastnat i en bok. Jag skrattar lite åt tanken. Och när jag kommer in i avdelningen sitter hon i en av sofforna och läser. När jag kommer höjer hon huvudet. Jag ser rädslan spegla sig i hennes ögon. Och hon skakar försiktigt på huvudet. Jag känner plötsligt hur någon griper tag i mig och håller fast mig. Mira reser sig upp. Hon skrattar.
"Tror du verkligen att jag är den riktiga Lina." Säger hon och skrattar igen.
"Vad har du gjort med henne" väser jag.
"Visa honom" säger hon och jag leds bakom soffan. Där ligger Mira bunden med tejp över munnen. Just då lyckas jag slita mig loss. Jag tar fram min stav och ställer mig i stridsposition. Den som hade hållet fast mig var Kim. Jag kastar en skyddsförtrollning runt mig och Mira. Snabbt böjer jag mig ner och befriar henne från repen och tejpen. Hon gnider sina handleder när jag har fått upp henne stående. Hennes ögon kokar.
"Hur fan kan du göra såhär mot mig ditt äckliga svin" skriker hon åt Kim. Han ryggar tillbaka av kraften i hennes röst. Och Mira tar ett steg mot honom.
"Jag har fan inte gjort dig något" skrek hon. Jag la en hand på hennes axel och vi gick tillsammans till sällskapsrummet. När jag ropade på Albus för att hon skulle komma ner och ta bort de sår som Mira hade fått av repen skakade han av ilska när han tog bort dem. Han muttrade saker som det här ska du få ångra och hur vågar han. När märkena är borta böjer sig Al fram och kramar henne. Han viskar någonting som jag inte hör i hennes öra. Och jag hör hur Mira skrattar.
"Jag tror att vi ska ta tåget hem nu" säger Mira och reser sig upp. Albus och Mira tittar på varandra. Och så skrattar de. Vi går upp och hämtar våra väskor

Bra kapitel!