ORS: Hide or die

Jag kollar på tjejen med det platinablonda håret. Hon ser lugn ut. "Hallå, våran bil har kraschat! Jag vägrar gå in där! Det är ju en asläskig herrgård..." Jag blir mer och mer panikslagen.

Jag himlade lite med ögonen.
"Ta det lugnt.", sa jag. "Det finns inte direkt spöken eller nåt."

Ib:

Jag tittade chockat på henne.
"Jag heter Ib, men hur visste du..?", jag skakade på huvudet och försökte starta bilen.
".....", det gick inte.
Jag såg att solen sakta började gå ner.
"Även om vi startar bilen är det ingen idé att åka nu..", jag svalde.
"Vi borde nog... Övernatta i huset", sa jag tillslut. Jag tittade ensligt på dom andra men började gå mot huset.

Jag tittade underligt på Ib. Så hon hette verkligen Ib? Vad fick mig att.. Och vi skulle SOVA här. Jag lade armarna i kors. "Aldrig att jag sover därinne!"

Ib:

Jag hade inte häller lust att sova där men, vi hade inget val.
"Nähä, sov ute då", svarade jag med ett litet leende.
Jag öppnade med en liten möda den dammiga dörren så det knakade högt. Jag andades djupt och kollade bak mot dom andra.
"Kommer ni då?"

Jag kände inte dessa människor. Skulle jag spendera en natt, i ett öde hus, med flera stycken jag inte kände? Aja, jag antog att jag var tvungen så jag följde efter det andra in i huset.

Jag svalde. "Okej.. jag kommer väl då men... Och Ib, förresten, har jag sett dig förut?

Ib:

En stöt liksom flög igenom mig.
"Vet inte, ni alla verkar faktiskt lite bekanta...", jag var tyst en stund
"Någonting säger mig att du heter... Hmr.. Mary?"

Jag tittar chockat på flickan. Hur...? Ja, jag heter Mary men? "Jag heter Mary. Men hur visste du?"

Ib:
Jag ryckte sakta på axlarna och gick sedan in i det dammiga huset. Golvet var i svart vita sten plattor och en stor vit trappa krökte sig framför mig. Jag gick sakta längre in i huset. Förutom det jag antog var hallen så var det ljusbruna träplankor. Jag gick tillbaka till hallen ändå, för jag ville inte gå fören dom andra kom.