PRS(Corriz)

Nathan bröt sig ur dansen då den var slut och tog sig fram till kvinnan som många andra män. Han hade nästan nått fram då hans mor och far, samt Ethan kom fram till honom. "Kom nu Nathan, vi har besämt oss för att vi ska gå".

Jasmine pratade med alla som kommit fram och frågat saker.
"jag ärvde den från min mor" ljög Jasmine.

Nathan var tvungen att gå trots att han inte ville. Han ville gärna prata med den vackra kvinnan, kanske bjuda upp henen om hon tillät det...De var nästan framme vid ytterdörren då skrik hördes från ladyn framför dem. Ett par svartklädda män hade kommit in, de höll i knivar. "Hit med alla värdesaker!" vrålade en av dem och damen framför dem tog av sig alla sina smycken medan en av männen gick till hans mor. "Hit med allt damen" sa han och viftae hotfullt med kniven.
Nathan gick snabbt framför sin mor. "Ge er av banditer!". Mannen morrade hotfullt innan han höjde kniven och körde den in i Nathans bröstkorg. Nathan stirrade chockat ner på knivskaftet som stack fram medan hans mors skrik ekade i rummet.

Jasmine hade hört skriket. Hon kom närmare för att se vad det handlade om. banditer. I ett svisch så Jasmine bakom en av rövarna. Ett lätt knak och han låg död på marken.
"sådär gör man inte på en fest." hon vände sig mot den andra.
Hon fick syn på Nathan, med en kniv i bröstet. Hon svor högt.
"Dig behåller jag." sade hon till den andra. Hon tog tag i banditen och i Nathan och lämnade byggnaden. Jasmine behövde göra sig av med vittnena. Elda upp kunde hon ju.
"Vad i guds namn håller du på med!" skrek än av rövarna.
"shh.." Jasmine lade ett finger på hans läppar.
"jag tänker" sade hon.

Nathans synfält började minska och hans andetag blev häftiga och snabba som om han inte fick i sig luft. Plötsligt fick han syn på den vackra kvinnan igen, hon kändes verkligen bekant...Han studerade henne så bra han kunde innan han insåg det. "Jasmine?" sa han med svag röst innan hans synfält blev helt mörkt och han andades långsammare och långsammare.

"nämen hej." Jasmine fick syn på Nathan på marken.
"Vad tycker du att jag ska göra med folket i huset?" frågade hon och tittade in i hans ögon.
"Hur ska jag bli av med dom?" frågade hon.
Hon struntade i att han var svag och döende.

Nathan förvånades utan frågan men svarade helt ärligt på den sista frågan "Få huset att rasera, det är gammalt...Har ostabil grund så vitt jag hört". Sedan så drog han sitt sista andetag och hans hjärta slutade slå.

"Tack." Hon tittade in i banditens ögon.
"Stanna" han nickade.
Sedan försvann hon för att göra sitt.

Huset föll ihop lätt, hon behövde bara fixa med grunden.
Folket som tog sig ut i tid bröt hon nacken på och kastade in i huset.
"Klappat och klart" Hon begedde sig tillbaka till likt och banditen. hon drog in dom i skogen.

Nathans lik var blekt och blev blekare för varje stund, han hade fortfarande kniven i sin bröstkorg och den var like orörlig som han. Då de kom in i skogen öppnade plötsligt Nathan ögon och drog ett djupt andetag och hans hjärta började slå igen.

"välkommen tillbaka" muttrade Jasmine. Hon hade varit uppe, hållit koll på tjuven.