5 steps on how to make James Potter like you [SV]

Omg vad bra jg älskar det ♥ och jg shippar Ryanah, James förtjänar henne inte, fattar nt riktigt vad hon ser i honom haha
c; Längtar efter meeeeer ^^

Freddelito - Det kan man verkligen fråga sig... TACK!

---

Oktober 7

"--vill inte prata med henne, vad är det du inte förstår?"

"Åh, så nu passar det sig! Nu kanske du förstår hur det var för mig när du ständigt försökte få mig att prata med Scorpius!"

Jag kunde höra deras röster lång väg, redan innan jag hade nått dörrarna till Stora Salen. De var på väg ut. Eller rättare sagt, Albus var och Rose följde efter honom. Jag hade bett henne att uppehålla Albus i Stora Salen tills att jag kunde komma dit och be om ursäkt. Tydligen hade han listat ut min lilla plan för han sprang nästan rakt in i mig i all sin hast att komma därifrån. Jag ryggade tillbaka och för ett ögonblick såg han bara på mig. "Albus--" började jag, men han skakade på huvudet och började gå åt ett annat håll. Rose gav mig en ursäktande blick, som för att säga förlåt för att hon inte lyckats hålla honom på plats tillräckligt länge, och jag sprang ikapp Albus. "Vänta, Albus!" ropade jag och fattade tag i hans arm.

Albus snurrade runt. "Var det inte det här du ville, Savannah? Att jag skulle stå upp för mig själv, tja, här har du det! Jag--vill--inte--prata--med--dig." Han ryckte sig loss ur mitt grepp och stormade därifrån.

Rose dök upp vid min sida. "Du måste verkligen ha träffat en riktigt öm punkt, Vanna. Jag har aldrig sett honom såhär, om jag ska vara ärlig", sade hon och följde Albus med blicken när han försvann neråt korridoren.

Jag suckade. "Jag vet. Men du vet att det jag sa var sant, du har också tänkt det."

"Ja, jo men du är ju inte heller perfekt. Jag menar, oavsett hur många gånger James visar att han inte kunde bry sig mindre om dig så fortsätter du svansa runt honom, men Ryan, han--"

Ännu en gång kände jag irritationen flamma upp. Varför skulle alla lägga sig i? "Seriöst, inte du också. Jag kan väl inte rå för vem jag tycker om, skulle jag fortsatt träffa Ryan bara för att, eller? Ursäkta mig för att jag inte tyckte att det kändes riktigt rättvist mot honom!" Jag skakade på huvudet och vände mig om för att gå därifrån, då jag plötsligt fann mig själv ansikte mot ansikte med ingen annan än Ryan själv.

"Oj", sade jag och backade ett steg. Hur mycket hade han hört av vad jag just sagt?

Ryan såg lite besvärad ut, som om han inte riktigt visste vart han skulle fästa blicken. "Hej", sade han och försökte sig på ett leende, men det liknade mer än grimas. Han nickade i riktning mot fängelsehålorna. "Jag måste... Jag har trolldryckskonst nu så..." och med försvann han ner för trappan.

Okej, hur hade hela min skolvärld lyckas bli ett hav av obekväma möten och bråk över en natt?

Mer, typ nu?

Duuuuuuuuuuhhhhhhhh.... Jag är mållös... Har sträckläst.. Väntade mig att den skulle vara bra, det är ju trots allt du som skriver... Men... Asså du är en gudinna i mina ögon♥ du beskriver så fint med känslor och miljöer osv! Hoppas det kommer nytt snart, jag bevakar stenhårt♥

Hallå, här ska det vara ett till kapitel innan midnatt!! Jag förtjänar det faktiskt efter hela sju bedövningssprutor!!

Vad menar du Siz?!?!!!!

Mina två sista mjölktänder hade för långa rötter, så tandläkarna sågade sönder dem och plockade ut dem bit för bit...O.O

Ajj.... Stackare. ...

Guuuud sträckläste hela, så bra! Längtar tills nästa kapitel!
Älskar din "version" av James Potter, och resten av karaktärerna hihi.

jättebra mer nu!