Krig, Påskägg & Lustigkurre (Privat)

(HAHAHAHAHAHAHA!!! Läste hela! Vet du, vi borde ha någon i rollet som heter voldemärta
Det vore coolt. Vet inte varför jag skriver det just här just nu, är rätt trött
Anyway, läste hela då jag älskar att läsa och jag tycker inte det var för långt, bara det att jag skriver för kort O.o)

Jag ser mig om i min rätt mörka cell. Stenväggar, inte alls så kala, platta, släta som hos prinsessan. Här är väggarna klippiga som fan och när jag lutar mig mot väggen smärtar det något hemskt i ryggen. Därför lutar jag mig framåt istället och där jag sitter min stenbädd somnar jag. Jag vet att jag inte borde sova så mycket, men när jag aldrig ser ljus blir jag trött hela tiden. Rätt irriterande när man tänker på det. Med ett ryck vaknar jag och börjar göra armhävningar. Handflatorna gör ont när de trycks ner mot den vassa stenen till golv. Ändå fortsätter jag trycka mig upp och ner ända tills jag faller ihop och somnar av utmattning.

(Min galne Long väntar på er räddning )

Edit: IGEN?! JAG SVÄR ATT DET INTE VAR MENINGEN! Jag märkte det inte ens! Vad i...? Varför?!


"Åh, fy fan!" stönar någon bredvid mig. Jag rycker till, vaknar. Jag försöker att röra mig men det är först då jag märker att jag har en arm över mig. Armen tas bort en sekund efter, så jag hinner inte ens gripa tag i armen och bryta den som min första reflex är. Om jag säger det så här: jag är inte van att vakna upp med någon vid min sida, så min första instinkt är att attackera. Men sedan minns jag vem det är.
Lukas.
"Vad fan... Min huvud kommer explodera..." stönar han och verkar inte ens märka mig.
"Det kallas baksmälla, idiot", muttrar jag. Jag glömde fråga varför han söp sig full.
"Vad i..." säger han chockat och ser på mig. "Vad tusan gör du här? Gjorde vi något igår natt? Något intimt? Något jag inte minns?"
"1. Du svär lite väl mycket. 2. Intimt ja, fysiskt? Nej, inte riktigt. Vad jag gör här? Du lät mig inte gå", säger jag och ler mot honom medan han grimaserar.
"Skulle du kunna tala lite lägre?" undrar han.
"Idiot! Jag talar redan lågt! Tänk vad folk skulle säga ifall de hörde prinsessans röst från hennes rådgivares sovrum? Sin sjukt attraktiva rådgivare och bästa vän?" frågar jag honom allvarligt.
"Sjukt attraktiva? Sarah... mår du... vänta sade du att vi gjorde något intimt?" frågar han och blinkar chockat, försöker ignorera smärtan i huvudet.
"Gjorde? Jag vet inte om man kan kalla det gjorde", säger jag och rynkar ögonbrynen medan jag tänker på orden "jag älskar dig"...
"Vad gjorde vi då?!" frågar han irriterat.
"Hemlis", flinar jag och ger honom en kyss.
"Okej... Jag gjorde något som fick dig att tycka om mig mer?" undrar han oförstående. Jag skrattar och reser mig ur sängen. "Men, varför i helskotta är du i min säng?"
"Du var full! Jag skulle gå och du tog tag i min handled och bad mig... bad mig att sova med dig, du bad mig om andra saker också, men jag gick inte med på det", ljuger jag. Om Lukas fick veta att han hade bett mig, med ordet snälla och allt, då skulle han bli knäckt. Han skulle inte kunna se på mig med hedern i behåll.
"Åh... Gud, jag måste verkligen ha sagt något konstigt om du ljuger", stönar han.
Vem hade jag försökt lura? Han är min bästa vän, han vet ifall jag ljuger.
"Förresten du nämnde rådgivare och bästa vän... är det allt?" undrar han.
"Vad menar du?" undrar jag.
"Är det allt jag är för dig? En leksak som du kan krama och kyssa när du vill?" frågar han och jag ser sorgen och ilskan blandas i hans ögon.
"Jag trodde du skulle ta illa upp vid ordet pojkvän..." lyder mitt försvar. Hans ilska försvinner. Men blicken mjuknar inte. Han verkar mer förvirrad.
"Pojkvän..." mumlar han, verkar nästan smaka på ordet, men det gör han inte. För han är Lukas, och Lukas smakar inte på ord. "Det duger bra", säger han och avfyrar ett leende. Jag ler tillbaka.
"Jaha, om du nu är min pojkvän så har jag rätt att konfiskera dig. Varför i all sin dar söp du dig full igår natt? Vad skulle det vara bra för?" frågar jag medan jag går fram till Lukas spegel för att försöka fixa till håret.
"På grund av mina känslor för dig... Jag trodde jag skulle få en rätsida på allt ifall jag först var blind och såg allting med ett nytt ljus... Och, jag är definitivt fortfarande full", tillägger han och stönar till, hans huvud faller ner mot hans kudde igen.
"Så du försökte... Äh, jag vet inte hur jag ska beskriva det", säger jag och viftar med handen. Det visar sig vara väldigt svårt att fixa mitt hår. Hur orkar folk göra detta nästan varje dag och natt? När jag inte skäller ut dem vill säga.
"Plus så verkar jag ändå ha gjort eller sagt något bra. För du har inte slagit mig hittills och fick en morgonpuss... Jag vill inte veta vad jag gjorde. Vad du än gör berätta det aldrig för mig. Jag kommer inte ha någon heder kvar i kroppen", säger han.
Jag skrattar till. Jag visste väl att han skulle börja tänka på sin heder. "Det är lugnt. Vill du veta vad vi nu ska göra?" undrar jag leende.
"Vi?" undrar han och försöker resa sig upp. Det verkar som om han blir illamående, men han spyr åtminstone inte.
"Ja, vi ska gå och befria Lord Long", säger jag.
"Lord?"
"Hans fördömda far flydde ju landet", säger jag.
"Åh... Jävla helvete. Är den där karlen lord nu? Skämtar du med mig? Vad fan ska det här betyda?"
"Att han har en chans att lämna landet innan vi halshugger honom?"
"Den där jäveln är en lyckligt lottat jävel", säger han förbannat. Jag ler, minns vad Lukas sade om lycka igår.
"Ja... det kanske han är. Jag vet inte", mumlar jag för mig själv. Lukas säger inget, men jag ser hur han granskar mig i spegeln. Ett leende leker på hans läppar. Ett underbart leende.
Åh, Gud, jag håller på att bli kär på allvar... Jag måste spöa skiten ur honom innan jag blir för vek, tänker jag.
"Kom igen nu, vi har en psykopat att släppa fri, åtminstone för en stund", säger jag muntert.
"Du är läskigt glad", säger Lukas och reser på sig, ser ner på sina kläder. "Just det... jag var full och somnade i gårdagens kläder?"
"Japp. Samma här på grund av dig, vi får hoppas att ingen märker något, eller minns något... Flera kanske söp sig fulla?" flinar jag retsamt.
"Ja, för alla behöver ju oroa sig för att de har ett förhållande med prinsessan. Din far kommer döda mig, det vet du, va?" undrar han och griper tag i skidan med sitt svärd, och sedan dolken, kniven och de andra små vapnen han jämt bär.
"Kom nu", skrattar jag. "Släng hit en dolk förresten. Sedan, efter att ha släppt fri galningen måste vi öva med svärden", ler jag. Han nickar, slänger mig en dolk som jag tar emot. Den ligger såklart i en egen skida, annars skulle han aldrig ha slängt den mot mig.
"Ers höghet", säger Lukas när han öppnar dörren och gör en svepande med handen medan han bugar.
"Lord Lukas", niger jag som svar och skrattar sedan till. Tillsammans går vi mot fängelsehålorna.

Jag vaknar när jag hör steg i fängelsehålan. Genast sätter jag mig upp med benen i kors och låtsas tänka på något viktigt. Vem kan det vara? Vakterna byter inte av varandra på flera dagar och ingen som är fängslad kommer ut....kan det var prinsessan? Ja, det är det nog.
- Säg mig sessan, är det dag eller natt? Frågar jag högt, med slutna ögon. Jag sträcker ut mig lite på min fulla längd och ler lite.

"Ingetdera. Det är den tidiga korsningen: morgonen. Då solen besegrar natten och stjärnorna ännu en gång täcks", svarar jag. "Vakter, släpp honom", säger jag sedan.
"Lord Long... Jag har beslutat att befria dig men skicka med tre av mina tålmodigaste vakter då du har visat dig vara en fara för samhället", säger jag med en lekfull underton. Vakterna öppnar celldörrarna.
"Du är fri, gratulerar", flinar Lukas. "Nu är frågan vilken lord som ska buga för vilken", fortsätter han.

Jag skrattar lätt.
- Visst är jag en fara för samhället. Speciellt ditt palats. Du är dåraktig som väljer att släppa mig sessan. Jag måste säga att jag trivts mycket väl i din hålor. Dock skulle jag nog kolla in hålet under mattan i ditt kontor. Lord Lukas - jag finner dig vara ett hopplöst fall så inte tänker jag buga för dig, men tack för erbjudandet!

"Mitt palats? Är det ett hot, Lord Long? Inte ens din titel skulle kunna befria den från en halshuggning ifall det var ett hot... Du inser väl det? Du inser väl även vilken makt och rikedom du nu har? Några dagar i mitt fängelse och sedan... poof, du är bland de rikaste bland adelsfamiljerna", säger jag, "du borde tacka mig", fortsätter jag leende.
"Och, kära Long, det var inget erbjudande, det var ren artighet att låta en understående person buga för mig", säger Lukas.
Arroganta sak, tänker jag och himlar med ögonen. Sedan slår det mig att han är min pojkvän.
Jag måste hålla mig för att inte stöna av frustration.

- Jag kan väl uttrycka mig såhär gullet: det är bara ett hot om du ser det som ett hot. Vad det gäller rikedomarna skiter jag i det, jag återvänder ändå inte hem. Nu när jag sett dig finns ingen anledning att vara så långt ifrån dig, eller hur? Skrattar jag skämtsamt. Sedan fnyser jag roat åt Lukas.
- Jag ser det som en förolämpning lille vän, inte artighet.

"Vi ser verkligen på saker och ting på olika vis, Lord Long", flinar Lukas. Jag himlar med ögonen. Han må vara bakfull men det är nog just på grund av alkoholen han tycker att denna konversation är roande, det är i alla fall vad jag gillar att tänka.
"... Så... Om jag har förstått det rätt hade du tänkt stanna på slottet?" frågar jag.

Jag skrattar och klappar Lord Lukas vänligt på axeln.
- Om jag får vill säga. Stör det dig sessan, att jag vill bli trädgårdsmästare? Ni får ursäkta men jag har ett udda sinne! Flinar jag stolt.
- Just ja, om ni ursäktar - jag har inte pissat på flera dagar! Kommer jag på och går iväg före sessan.

Jag behöver inte ens säga något innan vakterna griper tag i honom och toppar honom.
"Trädgårdsmästare?" ekar jag. "Har du verkligen sett min trädgård? Jag har fyra olika trädgårdsmästare som ansvarar för varsin del... Men... Du skulle kunna bli lärling hos Akira", mumlar jag. "Ifall det är till intresse? Och, om han inte lär dig lite om saker och ting under lärlingsperioden så måste jag meddela att ifall du någonsin sätter din fot i närheten av mitt slott kommer jag personligen flå dig", ler jag och har nästan lust att kvittra, så glad är jag. Akira är bland de strängaste och klokaste personerna jag känner. Hans del av min trädgård är min favorit, han är helt suverän, men, om han inte kan göra Long till en respektabel framtida trädgårdsmästare så kommer jag förmodligen döda honom i hemlighet. Då finns det inget hopp för honom.
"Trädgårdsmästare?" ekar Lukas lågt. "Han var då sjuk... Och Akira av alla... Killen är körd."
"Long... Förresten, vad heter du i förnamn? Jag har tappat bort dokumenten", säger jag mot hans ryggtavla.